Vissa dagar när jag vaknar känner jag mig helt tom och orkelös. Jag vill inte göra någonting och jag känner att det är tråkigt att leva om jag inte har någonting att leva för, livet känns liksom trist och tråkigt. Det är en känsla av att vara konstant uttråkad och ibland blir känslan så överväldigande att jag nästan vill göra någonting riktigt extremt, typ tågsurfa eller hoppa ut genom mitt fönster på tredje våningen ner i den stora busken och se om jag klarar det, inte för att jag vill dö men för att jag vill känna något.
De senaste 3 dagarna har jag upplevt denna känsla på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Jag är totalt orkeslös och jag känner mig rejält ofokuserad, det är t.o.m. ansträngande att formulera denna texten. Jag brukar meditera i 20 minuter och då lugnar jag ner mig, men efter ett tag kommer känslan tillbaks. Eftersom jag har bestämt mig för att vara nykter hela oktober så ska jag inte dricka men annars hade jag säkert supit till det nu bara för att känna lite action.
Jag har alltid varit lite sån här men nu känns det värre än tidigare gånger. Om en vecka kan jag känna mig på topp igen och då känns det som att jag glömmer allt det jag känt tidigare, som att det aldrig har hänt för då när jag mår bra är det ju inga problem. Sen går det några månader och jag mår piss igen, känner mig slö, uttråkad och ingen krydda på livet liksom.
Jag har iaf bokat en tid med en terapeut den 3e november men det är ju ett tag kvar och det börjar bli jobbigt, orkar inte ens jobba.
__________________
Senast redigerad av MadeInSweden 2020-10-11 kl. 19:40.
Vissa dagar när jag vaknar känner jag mig helt tom och orkelös. Jag vill inte göra någonting och jag känner att det är tråkigt att leva om jag inte har någonting att leva för, livet känns liksom trist och tråkigt. Det är en känsla av att vara konstant uttråkad och ibland blir känslan så överväldigande att jag nästan vill göra någonting riktigt extremt, typ tågsurfa eller hoppa ut genom mitt fönster på tredje våningen ner i den stora busken och se om jag klarar det, inte för att jag vill dö men för att jag vill känna något.
De senaste 3 dagarna har jag upplevt denna känsla på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Jag är totalt orkeslös och jag känner mig rejält ofokuserad, det är t.o.m. ansträngande att formulera denna texten. Jag brukar meditera i 20 minuter och då lugnar jag ner mig, men efter ett tag kommer känslan tillbaks. Eftersom jag har bestämt mig för att vara nykter hela oktober så ska jag inte dricka men annars hade jag säkert supit till det nu bara för att känna lite action.
Jag har alltid varit lite sån här men nu känns det värre än tidigare gånger. Om en vecka kan jag känna mig på topp igen och då känns det som att jag glömmer allt det jag känt tidigare, som att det aldrig har hänt för då när jag mår bra är det ju inga problem. Sen går det några månader och jag mår piss igen, känner mig slö, uttråkad och ingen krydda på livet liksom.
Jag har iaf bokat en tid med en terapeut den 3e november men det är ju ett tag kvar och det börjar bli jobbigt, orkar inte ens jobba.
Är du väldigt väldigt glad när du är gladare eller är du "bara" som vanligt då?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
