Hur klarar folk av att leva som löneslavar?

Hela livet kretsar ju kring att vara slav åt ett företag, jag förstår inte hur folk står ut. Jag kan aldrig slappna av när jag vet att snart ska jag in till jobbet igen. Mitt jobb är inte ens särskilt hemskt, jag lider av bara principen att inte vara fri så det spelar nog ingen roll vad jag gör, vilka jag kallpratar med, vilka spakar jag drar i, vilka möten jag måste gå på eller vilka samtal jag måste ringa.

Så hur orkar folk varje morgon ta sig till jobbet, stå ut med allt elände och ta sig hem igen för att förbereda sig inför nästa morgon?

Vad är alternativet?

En kompis svara bra en gång på detta. "Rädslan för vad som händer om dom inte gör det"

Man måste se det som en del av livet och inte bara bortkastad tid. Man får mycket socialt, tid för privata göromål och gratis kaffe. Jag tar all skit med ett leende, levererar en fasad och får tid att utveckla mina intressen.

Jobba för sig själv

Hur orkar folk kämpa för att överleva? Förr fick man gå upp varje dag och leta mat i skogen. Idag räcker det med att jobbar 8 timmar för att överleva.

Hm, problemet uppstår väl då om man lider psykiskt av att vara på arbetsplatsen med det sociala osv.

Absolut! Men att slöskita går inte heller av för hackor.

För att folk har barn som de Bryr sig om och måste ta hand om. Det är jättedyrt.

Är det frihet du vill ha så måste du jobba för den.

Låt säga att du har 25000kr efter skatt varje månad. Lev billigt tio år i en skokartong. Investera 15000kr i månaden på börsen. Efter 10 år har du så där knappt 3 miljoner. Den långsiktigt avkastningen från detta är 18000kr i månaden. Eftersom du lärt dig leva för 10000kr i månaden så fortsätter du på den nivån och ditt kaptial fortsätter växa. Men hela poängen är att du nu kan välja att tjäna pengar på sådant du gillar att göra i stället. Det tar dig några år att hitta rätt. Plötsligt är värdet på din aktieportfölj fyra miljoner och du har en bra inkomst från något du gillar. Du köper ett hus utan att ta lån och har så låga löpande kostnader att du kan börja investera igen. 20 år passerar och det är pensionsdags. Du har åter igen tillräckligt undanstoppat för att fritt leva ut dagarna.

Något åt det hållet.

Ett bra sätt är att ha ett jobb som faktiskt är kul.

Många skulle nog undvika knegarlivet om de kunde men stora lån och utgifter varje månad gör att de sitter benhårt i rävsaxen och inte längre har nåt val.
Precis enligt statens planer alltså.

Man är väl knappast slav. Man har gått dit frivilligt och kan gå därifrån när man vill, för att göra nåt annat istället.