Jag har haft min del av erfarenheterna med LSD och andra droger men det som hände på sin senaste tripp kommer föralltid vara etsat in i min hjärna. Jag och min pappa var hemma och jag hade köpt lite syra som jag tänkte ta i mitt rum när min mamma hade kommit hem och lagt sig, men... Jag valde att ta den klockan 20:25 istället. Förlåt mig om mitt minne är suddigt, jag försöker skriva ner allt detta 2 dagar efter intag. Så jag tog mina två tabs 20:25 innan jag lade mig i min säng. Jag kopplade mina öronsnäckor till min bärbara dator och gick med i mina kompisar discord server. Vi hade planerat att spela among us och jag trodde att det skulle vara kul att göra det på syra. Enligt vad jag visste var de två tabsen syra någonstans mellan 100 och 150 mikrogram vardera och jag hade tagit 300 tidigare utan några problem. Kanske 20-30 minuter efter intaget började insidan kännas konstig som de alltid gör när jag tar syra, men jag kände mig mer orolig än normalt. Jag sa till min vän som jag spelade med att jag tog två tabs syra och var tvungen att gå eftersom jag hade en dålig känsla.
Jag stängde min bärbara dator och satte på lite musik. Jag började må lite bättre tills jag insåg att mamma skulle komma hem runt 22:00 och klockan var runt 21:00. Syran började verkligen sparka in och jag glömde i princip hur jag ska agera mänskligt, mina visuals blir extremt intensiva omkring 1 timme efter intaget och allt jag kunde tänka på var att när mamma kom hem skulle hon kanske gå upp och in i mitt rum att kolla till mig som hon vanligtvis gjorde när hon arbetade sent. Jag kom med en plan att om någon skulle komma upp och gå till mitt rum skulle jag bara låtsas sova.
Jag lade mig i mitt rum och tittade runt i rummet och lät bara allt sjunka in, allt rörde sig och andades. Jag såg ögon överallt som blinkade och tittade på mig. Jag kände mig fortfarande livrädd över att min mamma skulle kunna komma hem och komma upp till mig. Jag bestämde mig för att jag inte kunde vara rädd för att min mamma kanske eller kanske inte skulle komma till mitt rum. Jag bestämde mig för att gå ner och se om min mamma var hemma ännu och om hon inte var det skulle jag bara säga hej till min pappa som förmodligen var i vardagsrummet. Jag visste dock inte hur jag skulle agera framför mina föräldrar, jag började tänka på vad jag skulle säga och vilket kroppsspråk jag skulle använda och hur många gånger jag skulle blinka med varje öga. Jag frågade till och med mina vänner om det var "genomsnittligt mänskligt beteende" att säga godnatt till sina föräldrar. Jag satt på sängens sida och ställde mig upp. När jag stod upp kunde jag känna smärta i mitt hjärta och lungor. Jag började andas tungt och snabbt, min andning var så ojämn. Jag kunde inte bara ta normala andetag istället, jag tog fyra snabba andetag och började skaka. Jag var tvungen att lägga mig i min säng igen och nu började jag få panik. Jag kände hur snabbt mitt hjärta slog, hela kroppen skakade kraftigt och andningen var ojämn och snabb. Jag började verkligen snea för första gången. Jag stänga av lamporna och musiken och försökte att bara somna. När jag stängde av dem och lade mig insåg jag att jag inte kunde stänga av musiken på grund av hur kraftigt jag skakade och hur högt ojämnt jag andades. Jag släckte lamporna men höll musiken på. Så nu var klockan kanske 22:10 eller 22:15. Jag låg bara i min säng och tittade på dörren och jag kunde se fyra dörrhandtag, jag hade ingen aning om min dörr alltid hade sett så ut eller om de var nya, jag visste ärligt talat inte om dörren var en hallucination ...
Runt den här tiden tror jag att jag blev medvetslös. Jag vet att jag inte var medvetslös eftersom jag hittade anteckningar på min telefon som jag skrev under denna period. Jag hade dock en blackout, jag kommer inte ihåg att jag skrev någon av dessa anteckningar men de skrämmer mig lite.
Väggarna lever!
Om folk undrade det så ja väggar lever såklart, det finns beroende på om man har bemästrat det ett tomrum och ljus bakom väggarna. Väggarna andas även då de är en del av det större. Om man sätter handen mot kan man känna när den andas. När lampan slocknar så försvinner dörren, dörren leder till allt!!
DÖRREN LEDER ALLTID DIT MAN INTE VILL!! GÅ INTE IN!!!
Jag har varit fast i mörker så länge att jag numera kan skapa ljus, jag har skapat en del ljus som jag kan leda runt om i det mörka rummet, när lampan är släckt måste det finnas minst lite mörker, du kan inte ha för mycket ljus, du får inte ge den för mycket ljus!
Dag 1 av fångenskapen i mörkret. Jag kunde inte låta bli, jag hade gett den för mycket och den höll mig kvar. Jag upptäckte dock foffylotelserna, de hjälper mig att hallå det absoluta mörkret ute.
Dag 2. Det visade sig att jag bildade foffylotelserna, de ska hjälpa mig ut från mörkret .shhhh. Berätta inte för mörkret
Dag 5. MÖRKRET FÅR REDA PÅ ALLT! Mörkret visste att jag skapade foffylotelserna för att rymma och straffade mig, jag var i en svart grop av absolut mörker i vad som kändes som dagar.
Dag 6. Foffylotelserna har blivit så avancerade att de kan bilda niraltemska fält som kan hålla mörkret ute, mörkret vet inget!
Dag 268266... mörkret har låtit mig gå. Jag skulle aldrig ha gått för långt, jag skulle inte gjort det släckta rummet ljust med yttre magi. Vad tänkte jag med?? Mörkret tog del av den yttre magin och placerade mig i ett rum med absolut mörker och de öppnade dörren... JAG VAR FAST MED DÖRREN ÖPPEN!!! Allt som jag såg går inte att beskriva, vid flera tillfällen förekommer en man med flera olika ansikten. VI GILLAR INTE HONOM .
Jag vaknade ungefär en timme efter min blackout och allt jag kom ihåg får blackouten är en liten del, jag tror jag kommer ihåg någon sekund från när jag var fast i mörkret med dörren öppen som mina anteckningar beskriver. Tänk dig att du har fastnat i ett rum som är fyllt med absolut mörker, det finns en kontur av ramen för en dörr men ingen dörr, bara ännu mörkare mörker. Ur denna dörrlösa ramen kom konturer av olika monster. Jag kommer ihåg att det kändes som att jag var fast i minst en dag där inne. Innan jag vaknade såg jag en figur stående i ramen som skulle gå in, han hade flera olika ansikten men jag vaknade när han tog första steget in i rummet.
När jag väl vaknade var klockan 23:30, jag hade min telefon i handen och jag var fortfarande helt lost. Jag kände mig bättre men fortfarande livrädd på grund av den sista bilden som var i mitt huvud av mannen med flera huvuden.
Jag kunde höra att min mamma var hemma när sångerna på TV:n bytte och det var ett par sekunders tystnad. Jag tände på lamporna igen och min andning var mycket bättre, den var inte lika skakig och min kropp skakade bara lite nu.
Den tid från vilken jag vaknade från min blackout och den tid då mina föräldrar gick till sängs var lite tråkig, det visuella var coolt och överväldigande men den intressanta delen kom när mina föräldrar var i sängen. När klockan var runt 00:10 bestämde jag mig för att mina föräldrar var tvungna att ha lagt sig så jag gick ner. Jag gick in i badrummet för att pissa, min syn var så förvrängd att jag nästan pissade över golvet. Jag tittade på mig själv i spegeln och kände mig stolt, jag hade slagit den dåliga delen av min tripp och allt skulle lugna ner nu. Min peak måste ha varit under min blackout. Jag gick till köket och hittade lite choklad och drack lite vatten innan jag gick tillbaka till mitt rum.
Jag stängde min bärbara dator och satte på lite musik. Jag började må lite bättre tills jag insåg att mamma skulle komma hem runt 22:00 och klockan var runt 21:00. Syran började verkligen sparka in och jag glömde i princip hur jag ska agera mänskligt, mina visuals blir extremt intensiva omkring 1 timme efter intaget och allt jag kunde tänka på var att när mamma kom hem skulle hon kanske gå upp och in i mitt rum att kolla till mig som hon vanligtvis gjorde när hon arbetade sent. Jag kom med en plan att om någon skulle komma upp och gå till mitt rum skulle jag bara låtsas sova.
Jag lade mig i mitt rum och tittade runt i rummet och lät bara allt sjunka in, allt rörde sig och andades. Jag såg ögon överallt som blinkade och tittade på mig. Jag kände mig fortfarande livrädd över att min mamma skulle kunna komma hem och komma upp till mig. Jag bestämde mig för att jag inte kunde vara rädd för att min mamma kanske eller kanske inte skulle komma till mitt rum. Jag bestämde mig för att gå ner och se om min mamma var hemma ännu och om hon inte var det skulle jag bara säga hej till min pappa som förmodligen var i vardagsrummet. Jag visste dock inte hur jag skulle agera framför mina föräldrar, jag började tänka på vad jag skulle säga och vilket kroppsspråk jag skulle använda och hur många gånger jag skulle blinka med varje öga. Jag frågade till och med mina vänner om det var "genomsnittligt mänskligt beteende" att säga godnatt till sina föräldrar. Jag satt på sängens sida och ställde mig upp. När jag stod upp kunde jag känna smärta i mitt hjärta och lungor. Jag började andas tungt och snabbt, min andning var så ojämn. Jag kunde inte bara ta normala andetag istället, jag tog fyra snabba andetag och började skaka. Jag var tvungen att lägga mig i min säng igen och nu började jag få panik. Jag kände hur snabbt mitt hjärta slog, hela kroppen skakade kraftigt och andningen var ojämn och snabb. Jag började verkligen snea för första gången. Jag stänga av lamporna och musiken och försökte att bara somna. När jag stängde av dem och lade mig insåg jag att jag inte kunde stänga av musiken på grund av hur kraftigt jag skakade och hur högt ojämnt jag andades. Jag släckte lamporna men höll musiken på. Så nu var klockan kanske 22:10 eller 22:15. Jag låg bara i min säng och tittade på dörren och jag kunde se fyra dörrhandtag, jag hade ingen aning om min dörr alltid hade sett så ut eller om de var nya, jag visste ärligt talat inte om dörren var en hallucination ...
Runt den här tiden tror jag att jag blev medvetslös. Jag vet att jag inte var medvetslös eftersom jag hittade anteckningar på min telefon som jag skrev under denna period. Jag hade dock en blackout, jag kommer inte ihåg att jag skrev någon av dessa anteckningar men de skrämmer mig lite.
Väggarna lever!
Om folk undrade det så ja väggar lever såklart, det finns beroende på om man har bemästrat det ett tomrum och ljus bakom väggarna. Väggarna andas även då de är en del av det större. Om man sätter handen mot kan man känna när den andas. När lampan slocknar så försvinner dörren, dörren leder till allt!!
DÖRREN LEDER ALLTID DIT MAN INTE VILL!! GÅ INTE IN!!!
Jag har varit fast i mörker så länge att jag numera kan skapa ljus, jag har skapat en del ljus som jag kan leda runt om i det mörka rummet, när lampan är släckt måste det finnas minst lite mörker, du kan inte ha för mycket ljus, du får inte ge den för mycket ljus!
Dag 1 av fångenskapen i mörkret. Jag kunde inte låta bli, jag hade gett den för mycket och den höll mig kvar. Jag upptäckte dock foffylotelserna, de hjälper mig att hallå det absoluta mörkret ute.
Dag 2. Det visade sig att jag bildade foffylotelserna, de ska hjälpa mig ut från mörkret .shhhh. Berätta inte för mörkret
Dag 5. MÖRKRET FÅR REDA PÅ ALLT! Mörkret visste att jag skapade foffylotelserna för att rymma och straffade mig, jag var i en svart grop av absolut mörker i vad som kändes som dagar.
Dag 6. Foffylotelserna har blivit så avancerade att de kan bilda niraltemska fält som kan hålla mörkret ute, mörkret vet inget!
Dag 268266... mörkret har låtit mig gå. Jag skulle aldrig ha gått för långt, jag skulle inte gjort det släckta rummet ljust med yttre magi. Vad tänkte jag med?? Mörkret tog del av den yttre magin och placerade mig i ett rum med absolut mörker och de öppnade dörren... JAG VAR FAST MED DÖRREN ÖPPEN!!! Allt som jag såg går inte att beskriva, vid flera tillfällen förekommer en man med flera olika ansikten. VI GILLAR INTE HONOM .
Jag vaknade ungefär en timme efter min blackout och allt jag kom ihåg får blackouten är en liten del, jag tror jag kommer ihåg någon sekund från när jag var fast i mörkret med dörren öppen som mina anteckningar beskriver. Tänk dig att du har fastnat i ett rum som är fyllt med absolut mörker, det finns en kontur av ramen för en dörr men ingen dörr, bara ännu mörkare mörker. Ur denna dörrlösa ramen kom konturer av olika monster. Jag kommer ihåg att det kändes som att jag var fast i minst en dag där inne. Innan jag vaknade såg jag en figur stående i ramen som skulle gå in, han hade flera olika ansikten men jag vaknade när han tog första steget in i rummet.
När jag väl vaknade var klockan 23:30, jag hade min telefon i handen och jag var fortfarande helt lost. Jag kände mig bättre men fortfarande livrädd på grund av den sista bilden som var i mitt huvud av mannen med flera huvuden.
Jag kunde höra att min mamma var hemma när sångerna på TV:n bytte och det var ett par sekunders tystnad. Jag tände på lamporna igen och min andning var mycket bättre, den var inte lika skakig och min kropp skakade bara lite nu.
Den tid från vilken jag vaknade från min blackout och den tid då mina föräldrar gick till sängs var lite tråkig, det visuella var coolt och överväldigande men den intressanta delen kom när mina föräldrar var i sängen. När klockan var runt 00:10 bestämde jag mig för att mina föräldrar var tvungna att ha lagt sig så jag gick ner. Jag gick in i badrummet för att pissa, min syn var så förvrängd att jag nästan pissade över golvet. Jag tittade på mig själv i spegeln och kände mig stolt, jag hade slagit den dåliga delen av min tripp och allt skulle lugna ner nu. Min peak måste ha varit under min blackout. Jag gick till köket och hittade lite choklad och drack lite vatten innan jag gick tillbaka till mitt rum.
