Att med fysisk träning bota ångest...

Alla reagerar såklart olika på ångest. För vissa fungerar ångesten som en slags motivation som man måste "övervinna" och därigenom tränar man väldigt hårt. Av det du beskrivit här i tråden så låter det som att ditt sinne identifierar sig väldigt hårt vid ångesten och greppar tag i den som att det är det enda du vet är verkligt. Förr eller senare kommer man inse att alla sätt att undvika eller besegra ångest är otillfredsställande. Ångesten är ju de facto producerad av dig själv så i praktiken försöker du bara undvika eller besegra dig själv om du distraherar dig eller försöker träna hårdare.

På ett konceptuellt plan så kan ångest vara det absolut värsta som finns, men granskar du t.ex. förnimmelserna kopplat till ångest så kan det vara en upplevelse som liknar den inför att du frivilligt sätter dig i en berg-och-dalbana. Och tankarna som vi upplever kopplade till ångest är inget annat än "mentalt innehåll" som uppenbarar sig i ditt sinne. Här ges vi också en möjlighet att ta ett steg tillbaka och välja om vi vill agera på ångesten eller inte.

Däremot är det här inget som går att konceptualisera eller tänka sig till. Enda sättet att bli fri från ångest på lång sikt och leva ett liv fritt från lidande är att regelbundet granska sitt sinne.

Ja, jag har ju haft ångest, panikångest, derealisation och "intrusive thoughts" i varierande intensitet i 20+ år så visst, jag kan inte tillskriva mig andra egenskaper än just ångest.

Inte riktigt så, du har fastnat och dragits med i dina egna kugghjul i din tankecykel.

träning ger syre till muskler, och en kul bieffekt, syre till hjärnan, och lite pigga upp hormoner på det.
Det gör att du tänker lite nya banor, kan må lite bättre. osv.

Västvärldens (P???) problem idag är dels I lands problem som lättja, inte behöva anstränga sig, bekväma liv, men också skyhög arbetslöshet, omänskliga arbetsgivare och skitdålig utsikt på arbetsmarknaden för nästan alla utom upper echolon. Plussa på det befolkningsöverskott.

Vi har svårt att fokusera på det vi ska göra, för att vi lever så bekvämt och bra.
Och bygger bar apå vår ego och självökansångest.

Det är farligt. Allt fler blir sämre på att kunna tänka, och avsluta en utbilding.
Hur många här inne har läst en bok senaste halvåret??

Själv har jag också svårt att se belöningen av lång tid utan belöning och mycket trisstess och plåga.
Jag tycker mer om att må "rätt bra" än "OK" flertalet av timmar på dygnet.

Stenåldershjärnan har skapat oss till att vi bara fungerar måttligt när vi arbetar.
Arbetar vi inte, blir vi ännu värre, för oss själva, och andra. vi dekar ner oss mentalt och psykiskt.

Jag önskar att smarta forskare kunde hitta något intelligent sätt att göra oss lyckligare och er ansvarstagande via detta.

Regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för att utveckla kronisk ångest och depression. Det har också visat sig lindra befintliga besvär och i många fall ”botat”.

Det handlar inte bara om regelrätt träning utan överlag en fysisk livsstil. Alltså röra på sig Mycket i vardagen. Tänk över 15000 steg om dagen istället för 10000.

När man rör på sig är det ganska svårt att samtidigt känna ångest (om du inte blir jagad av en hyena). Testa själv med en lång promenad när du känner dig orolig.

Exakt samma för mig. Det kommer väldigt snabbt tillbaka. Men det har andra positiva effekter, så jag fortsätter.