Citat:
Ursprungligen postat av
Klimare
Det är katastroftankar, allt från att jag gått i sömnen och mördat och våldtagit grannarna eller andra i min närhet till att min sambo är otrogen och alla vet om det utom jag. Inget hjälper och trots att förnuftet i mig vet att inget är sant så sköljer det över mig och jag är 100% säker att det är sant, kommer oftast när livet i övrigt är perfekt. Får naturligtvis även tvångstankar om att det nog inte är tvångstankar utan på riktigt. En tennismatch som pågår hela tiden, "nej det är inte sant, Jo det är det, nej det är det inte" osv.
Tack för alla svar så här långt.
Den där pingismatchen som alltid startar känner jag väldigt väl igen.
Måste fråga, vad har du testat hittills?
För mig, som dock inte har OCD, men nära nog, har det blivit betydligt bättre efter ihärdigt arbete med ACT, psykologhjälp, sunda vanor, träning och (ffa) Escitalopram (som är en SSRI).
Alla är ju olika så du behöver hitta ditt sätt.
Men ge inte upp. Det går ju faktiskt att bli bättre. Fy fan jag ville dö när ångesten var som värst, men för barnens skull måste man bara köra vidare. Den smärtan vill du inte ge dem.
Edit: skit också du har redan testat Escitalopram ser jag. Och antagligen jobbat hårt med psykolog? Hur ser livet ut i övrigt? Är du nöjd? Stress? Någon teori varför det är extra jobbigt nu?