20 år och spelberoende - Hur ska jag kunna gå vidare?

Du kan vara extremt nära ett perspektivskifte utan att det känns så.

Föreställ dig ett tvärtom-scenario där istället för att du dör så försvinner alla andra människor från jordens yta och lämnar dig helt ensam kvar. Skulle du i så fall fortfarande betrakta dig som spelberoende? Skulle du gå omkring och kasta tärning mot en volleyboll som du döpt till Wilson? Skulle du fortsätta att bara spela och spela tills du själv dör bara för att det är så du "är"?

Jag tror att du förr eller senare skulle släppa idén om att spela. Betyder det att du blivit en annan person bara för att din livssituation förändrats? Det är inte så det funkar. För inte förändras du ända in i själen bara för att andra personer inte finns i din omgivning längre?

Tänk att du kapar bort precis allt du varit med om i ditt liv så som namn, ålder, personlig historia, erfarenhet och alla tankar och uppfattningar om dig själv och andra, inklusive alla tankar om spelberoende och känslor, situationer och saker omkring dig, såväl negativa, positiva och neutrala. Precis all personlig historia och alla förväntningar om framtiden. Prova bara att se om du kan tömma allt det här för en sekund. Om du kan det, vad är det som är kvar? Någonting är kvar. För du är ju inte död bara för att du inte längre har en personlig historia. Du andas, har en puls och kan se och höra. Vad är det som är kvar? Prova den här övningen med Mooji om du behöver hjälp med att nå dit.

Du kan skapa ett tomrum mellan vem du egentligen är och de tankar som du har. Och när du kan det så kan du välja vilka tankar som du eventuellt vill följa eller inte. I ditt fall kan du börja betrakta idén om spelberoende som inget mer än en idé och förändra allt.

Det gör det inte, om man inte tar itu med det så hjälper det inte att strypa tillgången till pengar. Det stämmer förvisso att om man inte har pengar att spela med så kan man inte spela, men när man väl har pengar så kommer man återgå till spelandet om man inte löst sitt problem via behandling på ett långsiktigt sätt.

Spelpaus.se

Jag körde tre månader, dagen den upphörde började jag igen. Var ganska snabb på att sätta sex månader

Finns ju andra sidor och annat att gambla med förstås.

Du verkar vara en kärleksfull person som tackar så fint för svaren, det är underbart. Men sluta kalla dig själv för patetisk människa för det är du inte. Alla människor gör misstag och vi är inte patetiska för det! dessutom är spelmissbruk en sjukdom, en väldigt svår och tuff sjukdom. Jag tror du kan kämpa och vinna över den! det finns många som gjort det!

Jag vill trycka på det som många sagt innan: tänk på hur jobbigt det blir för dina föräldrar om du tar ditt liv. Låt dom inte få leva med det!

Jag var själv i samma tankar i din ålder men fick stöd av min familj och är idag oerhört glad att leva livet. Kämpa broder! Massa kärlek till dig!

Som jag sagt till min grabb från allra första stund: ”Det spelar ingen roll vad du gjort eller vad som hänt, du ska ALDRIG vara rädd att berätta det för mig, och jag kommer ALLTID älska dig precis lika mycket för det!”

Nu är han fortfarande väldigt ung så det dröjer nog några år innan han ev ställer till med något, men jag vill att han ska ha dom orden med sig hela livet så det verkligen sitter den dagen/om det händer något.

För mig så finns det ingenting som skulle kunna vara värre än att förlora mitt barn, det skulle vara en sån oändlig sorg så jag mår illa av att bara tänka på det. Dom flesta normalt funtade föräldrarna känner samma sak. Det spelar liksom ingen roll vad som hänt, visst kan man bli ledsen, besviken, och arg, men aldrig någonsin att man vill vara utan sina barn. Aldrig!

Som i ditt fall så handlar det om missbruk, en sjukdom. Se till att få hjälp för den istället för att ta ditt liv. Det leder inte till något gott alls.

Fan vad jag lider med dig! men DU är ung, har STOR chans att vända detta och bli fri ditt missbruk. Jag har själv suttit fast i ett grovt tablettmissbruk tidigare pga. att jag gick in i väggen och försummade min hälsa för pengar, istället för att sjukskriva mig som 22-åring började jag äta massa tabletter och det gick ju suveränt, att deklarera precis under en miljon som 22-åring var fan drömmen.

Jag hade INGEN ANING om vad som skulle komma sen. Några år senare var jag ju totalt tablettberoende MEN fungerande, dvs jag jobbade, presterade bra, sålänge jag hade mina tabletter.

Inte förens jag var 27 kraschade jag totalt, blev av med jobb, sambo, gick in i missbruket så djupt.

Sökte sedan proffessionell hjälp när jag insåg att mitt beroende ÄR och hade blivit för övermäktigt att avhålla sig från och kunna leva ett normalt liv.

Gjorde MASSA dåliga försök att sluta själv, trappa ner själv, prövade öppenvården, psykiatriker,. Inte förens jag fick verktygen att genomgå en total psykologisk förvandling där i ett program på 16 veckor inkl generös avgiftning så slapp jag min "mentala besatthet" och min fysiska allergi" som jag ALDRIG trodde jag skulle bli av med.

Där var det även en del som var spelberoende och det är bevisat att utsöndrar samma sorts dopaminkick i hjärnan som droger gör så jag förstår varför du har så svårt att sluta.

Jag dejtade en tjej efter detta som var ganska trevlig och såg bra ut. Så en kväll bestämde vi oss för att ta lite MDMA ihop (Förbannat jävla trevligt med nån man gillar) och det var verkligen jättemysigt första typ två timmarna sen tyckte jag hon satt lite VÄL mycket med mobilen i slutet av ruset och frågade gång på gång om hon inte kunde stoppa undan den.

Dagen efter bryter hon ihop och berättar att hon kvällen innan spelat bort 14 000:- i min soffa, jag får senare reda på att hon även har ungefär en halv miljon i Blancolån hon spelat bort, fick sån jävla chock, men vem fan är jag och döma? Jag har tidigare haft ett beroende som utlöste likadana dopamin kickar i det stora hela, det enda skillnaden är att spelberoendet är ÄNNU värre eftersom det leder till sådana enorma konsekvenser även flera år efter man har slutat, kanske tom. livet ut. Hon var god man år sin far som inte kunde ta hand om sig själv längre och tom. hans pension hade hon vissa månader spelat bort. Först DÅ förstod jag att detta är ju precis om inte ännu starkare än drogerna.

LYSSNA PÅ MIG! DU ÄR 20 ÅR GAMMAL! Dina problem är INGENTING jämfört med de som står på gatan med barn tex. för att de spelat? Ta tag i ditt problem NU och inse att detta är INTE ATT LEKA MED. Gå imorrn till Beroendecentrum i din stad och be om att få en Soc direkt och begär ett behandlingshem. Helst minst 12 veckor, men se fan till att det är ett bra sådant. För där finns det stolpskott men även de ställena som är GULD och verkligen RÄDDAR LIV.

Där jag var var ALLA inkl behandlingschefen föredetta missbrukare. Det gör att man får en helt annan respekt för de när de är likasinnade och vet vad fan man har gått igenom.

Du snackar om avskedsbrev? Mannen du är 20 år gammal? Du bor hemma fortfarande? Oj du kommer nog få lite problem med blancolån och möjligtvis en prick eller två men vad fan gör det? Tror ärligt talat det gör dig bara gott att ha fem år på dig nu att bevisa att du kan sköta detta och krypa ur detta hål som du tror är enormt (allt är ju relativt) men de finns de som har det 400 miljoner gånger värre.

Fan ta av dig offerkoftan och inse att du är fan bättre än såhär. De där jävla spelen är ju så förbannat riggade så det är ju ett skämt. Samma sak jämt, man kommer in på en ny sida, sätter in lite, vinner ganska mycket plötsligt i början men du måste ju omsätta så du fortsätter, när du omsatt skiten har du redan satt in ännu mer pengar och din hjärna är redan inställd på den feta vinsten du fick i början när du inte kunde ta ut de? ALLA casinos osv. är RIGGADE för att man ska bli hooked. De vinner ALLTID i slutändan.

Du KAN inte spela tillbaka pengar du torskat.

Önskar någon hade sagt det här till mig när jag var ~25 och åt tabletter som att det var godis och toppade alla listor, sen kraschade jag totalt och insåg att fan pengar och prylar blir man ju fan inte lycklig av.

DÄREMOT blir man olycklig om man INTE har pengar, men att sträva efter att ha ett excel dokument där du kan titta på dina 350 miljoner liggandes i en fond nånstans eller att ha en fin passiv inkomst som gör att du kan leva gott på att jobba halvtid med nåt du tycker är kul, DET är för mig lycka. Att komma dit där man jobbar för och leva, inte leva för att jobba.

Nu blev det här mycket text men SNÄLLA DU sök hjälp. Jag BER dig. Jag är ~10 år äldre än dig och ville verkligen inte på nån behandling med massa "luffare" trodde jag, men de var människor precis som jag. Du har möjlighet att ta tag i ditt problem NU och inte när du är 29 som jag gjorde.

När man tänker efter, jag såg en dokumentär en gång där en mamma sålde sitt spädbarn för 2 bollar heroin till en äckelgubbe som skulle då ha sex med barnet. SÅ desperata är folk efter sina dopaminkickar.

När jag hörde att tjejen jag dejtade hade spelat bort sin egna pappas pension, förstod jag att detta måste ju fan vara lika jävla starkt beroende som Heroin.

Snälla sök hjälp INNAN du slår i botten, men se till att välj ett behandlingshem som är BRA. Läs på, här, utanför, prata med din soc, sätt er ner och gå igenom en plan och fan bara genomför den. Tänk inte ens. Du kommer tacka dig själv senare och din plånbok SÅ JÄÄÄÄÄVLA MYCKET så jag kan inte beskriva det.

Tack för alla fina inlägg, ni är hjältar.

Utan er hade jag förmodligen inte varit vid liv idag.

Var snäll mot dig själv. Du är pressad, då kan självmordstankar komma, även medicinen kan trigga.

Varför skulle du automatiskt hamna på psyket om du talar med dina föräldrar? Håll dig borta ifrån psyket om du mår sämre av deras behandling, däremot behöver du en bra terapeut.

Edit: Kom ihåg att det är du som bestämmer.

Ovanstående inlägg är klockrent. Där står precis hur du ska agera (har fetat i texten). Det viktiga är att du hittar en bra behandling. Välj bort om de inte känns seriösa.

Alla goda tankar till dig, du fixar detta

Det är fint att höra.

Har du orkat söka hjälp, eller börjat prata med dina föräldrar?

Säg till om du behöver mer stöd och råd här i tråden eller via pm av någon av oss.

En smart person sa en gång, tror det var i en annan tråd här om spelberoende - att om du är död så tjänar du inga pengar.

Registrera Spelpaus om du inte redan gjort det, på ett år. Tala ut med din omgivning, det hjälper att inte bära bördan själv.

Jag har själv varit fast i spelträsket. Det går att ta sig ur. Är skulderna för höga får du begära skuldsanering eller ekonomisk vägledning från kommunen.

Du är bara 20 år och har hela livet framför dig. Jag började precis som du vid 18 och spela online, tog mig inte ur förrän 6-7 år senare.

Använd det här som energi framåt. Du kommer aldrig bli rik på spel. Satsa på studier och när ekonomin tillåter, börja investera och spara (inte i aktier utan fonder, en spelberoende bör undvika aktier)...

Lycka till!

Har nu snart gått 24h sedan jag startade tråden.

Först och främst, tack till er alla som skrivit i tråden och alla som skickat meddelanden till mig, ni påminde mig om hur fina vi människor är. Mycket kärlek!

Dessvärre ser situationen inte bättre ut 24h senare, har knappt ätit någonting det senaste dygnet då min starka ångest och självmordstankar äter upp hungern helt och hållet.

Har en ständig känsla av att jag kommer svimma utav alla självmordstankar och har idag flera gånger tänkt att hoppa från en bro i närheten av mig, över 50 meter hög och går knappast att överleva.

Visst, finns vissa preparat man kan beställa hem för att enkelt somna in, men pengarna finns inte, vilket är självklart för en spelmissbrukare.

Var i kyrkan idag och pratade med en präst, berättade mina tankar och förklarade att jag är klar med livet. Jag är nu redo att lämna jorden och förmodligen få komma till ett bättre ställe, ett ställe där jag inte kan svika nära och kära och få slippa all stress.

Har tårar i halsen när jag läser er allas inlägg, ni alla är så jävla fantastiska människor.

Tankarna cirkulerar ständigt runt i huvudet med hur ska jag avsluta livet, är så jävla trött på allt att jag känner bara för att överdosera mina antidepressiva medicin, kanske kommer vara en smärtsam död men då är det åtminstone inte så långt kvar tills man äntligen är borta.