Musikhistoriens allra sämsta sångare?

Det är inte säregenhet i sig utan den extremt nasala rösten. Dålig sångteknik hjälper inte, men det finns sångare med riktig bra teknik man kan störa sig på med. Axl Rose har nämnts i tråden. Alla hans extrema ljud, skrikande och övertoner har jag svårt för. Att hans register är sjukt brett hjälper inte. Ian Gillan var en fantastisk rocksångare men när skrikandet börjar i Child in time förstör han en annars väldigt bra episk rocklåt. Skrik är inte sång och knappast behagligt att lyssna på. Det blir istället ren uppvisningsonani i vad han kan göra med rösten, vilket jag är allergisk mot. Vill jag höra ångestskrik kan jag göra ett studiebesök vid stadens psykiatrimottagning istället.


Lyssna på covers på hans låtar så hör du plötsligen hur mycket bättre de blir. Det säger mycket om sångrösten. Exempel:

The byrds - mr tamborine man
Jimi Hendrix - all along the watchtower

Ja, nog är de där cover-låtarna bättre än originalet alla dagar i veckan.
Angående uppvisningsonani... vad tycker du om Freddy Mercury isåfall? Jag tycker hela bandet Queen känns som en ursäkt bara för att Freddy skulle styla med sin röst.

Visst raljerande från min sida angående Queen kanske, men lite så känner jag ändå. Där är det mycket uppvisningsonani. Den där låten Bicycle eller vad den heter är ett bra exempel på det. Snacka om röten komposition, men sångaren kan ju sitt ändå

Oj, var inte meningen att börja spy galla över Queen, men skulle vara intressant att höra vad du tycker om dom och/eller Freddy Mercury när vi talar om uppvisningsonani

Det var väl ganska typiskt för första halvan av 70-talet att man bara skulle visa upp hur jävla bra man var på att lira? Där är Queen knappast ensamma.

Jo, jag har svårt för teatraliteten hos Mercury. Men det är ändå skillnad mot en teatralitet som kombineras med skrik, där skriket till slut börjar dominera över själva sångtonen. När det gäller Mercury stör jag mig egentligen inte på ton eller ljudkvalitet, utan på känslan av att sångaren demonstrerar och spelar ut.

Det är skillnad på om rösten blir själva dramat genom röstens extrema uttryck eller om rösten används för att gestalta ett drama.

Sedan finns det en sorts teatralitet som jag inte stör mig på alls. Jussi Björling är teatralisk genom att själva sången är dramatisk, utan diverse missljud. Dramatiken ligger i fraseringen, klangen och den musikaliska bågen, inte i rollspelande inför publiken.

Annie Haslam i Renaissance är också ett exempel på det. Hennes sång är storslagen och dramatisk, hon låter ofta högtidlig, men hon sjunger inte för att demonstrera sin röst eller spela över. Det är själva tonen och melodin som skapar dramatiken. Väldigt klar ton hos både Björling och Haslam med, även om de låter väldigt olika, vilket jag uppskattar.

Rasp funkar förvisso när det finns en ren grundton men inte när det dominerar över tonen som hos Axl Rose. Skrik funkar inte alls i musik - bort med det bara!

Tack för ett intressant inlägg. Jag håller med dig i stort

Många subjektiva svar.

Objektivt är det dock Yoko Ono du tänker på.
Objektivt är hon sämre än både Dylan och Ozzy.