Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
Handlade det om mat vore väl en badstrand enklare?
Dock inte för att äta.
Varför vänta? En späckhuggare som vill äta en människa har inga problem att slita itu oss. De äter valar.
Även om vi antar att de har tillräckligt med muskler för att vinkla rodret så är bara för ubåten att slå av motorerna eller tömma tankarna för att få mer flytkraft. Ligga kvar stilla på djupet tills späckhuggaren får slut på luft tycks enklast.
Tja, det där beror väl på hur bottentypografin ser ut ju (anvgående ubåten och de nersinglade djuprodren).
För vi har ju sett hur ubåtar
>>>Påstås
<<< se ut, efter att ha dundrat rakt in i en undervattensvägg av berg.
Dvs helt intryckt framparti.
Så, om man accepterar sånt som oredigerad verklighet, så kan vi ju även acceptera det motsvarande resultatet av en späckhuggare-styrd ubåt på frammarsch, i högsta hugg, som når sin "absoluta botten" nere på just havsbotten, och ett underlag av rent urberg.
Förmodligen hade späckhuggareflocken redan varit därnere och viftat rent platån med sina svansar, för att få bort det eventuellt dämpande sedimentlagret.
Jag spår fördärv.
Nu lär det inte dröja länge innan vi får lov att ställa oss i givakt varje gång späckhuggaren paraderar förbi längst med kusten, med sin kuvade kusin öresvinet som hedersvakt.
Nej, tacka vet jag "förr-i-tiden," då vi fortfarande var herren på täppan.
Detta lär inte sluta väl, är jag rädd.
Vi bör nog erkänna späckhuggaren som vår överman, hellre snarare än senare.
BTW: Angående ubåtar som oförhappandes plötsligt finner sig i en obrytbar tvär nedåtgir, så har det ju faktiskt hänt - och då fanns det ingen tid att blåsa för en snabb säkerhetsuppstigning.
De blev tvungna att vänta tills de förstod vard som hände, och kunde tacka sin lycklig stjärna att det fanns tillräckligt djup under kölen.
Det var före man hade förstått att det tydligen fanns något sådant som "undervattensvågor" - som dessutom kan vara betydligt större än de puttinuttiga uppe på själva ytan.
Att råka fastna i en sådan, kan alltså innebära att man plötsligt bara åker rutschkana rakt neråt, utan att kunna göra ås mycket åt det. Som en surfare, fast på en enormt gigantisk undervattensvåg.
