Går det att säga någonting med 100% säkerhet?

Okej, du säger att jag kan bli lurad.
Låt säga att du har rätt: jag blir lurad. Jag är riktigt jäkla lurad.
Men även då är jag medveten. Medveten om att jag är lurad, eller medveten om whatever.
Även om jag bara tror att jag är medveten, så krävs det ett medvetande för att kunna tro det.
För att en illusion ska kunna existera så krävs det medvetande. Illusion förutsätter ett medvetande. Alltså kan inte medvetandet vara en illusion.

Detta är sanningen. Punkt.

Jag orkar inte börja en debatt igen med hönshjärnor. Det tar bara tid och energi. Jag vet inte varför jag håller på med debatter.
Så svara helst inte.

Utifrån rådande kunskapsläge är alla våra tankar, minnen, sinnen och dyl. styrda av elektrokemiska signaler som hjärnan bearbetar.
Vi (kollektivt vi) skulle lika gärna vara en del i av en virtuell värld i egenskap av olika program som styrs av AI.
Det lustiga är att vi förmodligen aldrig kommer få svaret på den frågan.

Jag har väldigt svårt att tänka mig att du kan dra en ”Cogito, ergo sum” och övertyga mig om att det är som du säger.

För övrigt rekommenderar jag att du lär dig skillnaden på debatt och diskussion, då i det här fallet handlar det sig om att komma närmare sanningen och inte övertyga någon om att rösta på dig i nästa val eller dylikt.

Att du inte har ork att formalisera logiska argument är nog relaterat till dina kognitiva förutsättningar, och inte att jag är ett praktexemplar av vad dunning kruger-effekten visar på. Notera att det var du som påbörjade ad hominem och inte jag.

Även om vi skulle leva i en simulation, eller i arslet på en utomjording, så ändrar det inte faktumet att medvetandet är säkert.

Jag har redan gett logiska argument.

Jag vet redan sanningen i detta ämne, och du tror dig veta sanningen (men som är felaktigt). Så det är ingen idé att ha en debatt eller diskussion, eftersom ingen av oss kommer att vika en millimeter. Men tyvärr kan jag inte låta bli att svara.

"Really. What, with absolute certainty, do you know?
Put aside all opinions, beliefs, and theories for a moment and address this one simple question: What do you know for sure? Or as Thoreau put it:

"Let us settle ourselves, and work and wedge our feet downward through the mud and slush of opinion, and prejudice, and tradition, and delusion, and appearance, that alluvion which covers the globe... through church and state, through poetry and philosophy and religion, till we come to a hard bottom and rocks in place, which we can call reality, and say, This is, and no mistake; and then begin..."

In other words, let's cut the crap and figure out what we know for sure. The cogito does exactly that, and it's very simple. The question is: What do you know?
The answer is: I Am.
All other so-called facts are really non-facts and belong in the category of consensual reality and relative truth, i.e., unreal reality and untrue truth.
Cogito ergo sum is the equation that proves the fact. But first, before we go on, let's ask what else we know. What else can be said for certain?
Nothing. We don't know anything else. And that's the real point of the cogito. The importance of I Am isn't that it's a fact, but that it's the only fact.
I Am is the only thing anyone has ever known or will ever know. Everything else, all religion and philosophy and science, can never be more than dream interpretation. There is no other fact than I Am.
The cogito is the seed of the thought that destroys the universe. Beyond the cogito, nothing is known. Beyond the cogito, nothing can be known. Except I Am, no one knows anything. No man or god can claim to know more. No God or array of gods can exist or be imagined that know more than this one thing: I Am.

We can't avoid letting this topic drift briefly into the Old Testament. When Moses asked God His name, God answered, "I am that I am." The name God gives for Himself is I Am. Note I Am is unconjugatible. It allows of no variation. God doesn't say, "My name is I Am, but you can call me You Are, or He Is." The cogito, the I Am pronouncement, does not extend beyond one's own subjective knowing. I can say I Am and know it as truth, but I can't say you are, he is, she is, we are, they are, it is, etc. I know I exist and nothing else. Understood thusly, I Am, aka God, truly is the Alpha and the Omega; the entirety of being, of knowledge, of you.
The cogito is the line between fantasy and reality. On one side of the cogito is a universe of beliefs and ideas and theories. To cross the line is to leave all that behind. No theory, concept, belief, opinion or debate can have any possible basis in reality once the ramifications of the cogito have fully saturated the mind. No dialogue can take place across that line because nothing that makes sense on either side makes sense on the other.
Everyone thinks they understand the cogito, but nobody does. Descartes himself didn't. If professors of philosophy truly understood the cogito, they wouldn't be professors of philosophy. Alfred North Whitehead said that all philosophy is a footnote to Plato, but all philosophy, Plato included, is rendered obsolete and irrelevant by the cogito.
Nothing but the subjective I Am is true, so what's the point of prattling on? There's simply nothing else to say.
The cogito isn't a mere thought or an idea, it's an ego-eating virus that, if we are able to lower our defenses against it, will eventually devour all illusion. Once we know the cogito we can begin systematically unknowing everything we think we know, and unraveling the self we think we are. To understand the cogito at the surface level takes a minute or so. To let it devour you from the inside out can take years.

Life is but a dream. There is no such thing as objective reality. Two cannot be proven. Nothing can be shown to exist. Time and space, love and hate, good and evil, cause and effect, are all just ideas. Anyone who says they know anything is really saying they don't know the only thing. Any assertion of truth other than I Am is a confession of ignorance. The greatest religious and philosophical thoughts and ideas in the history of man contain no more truth than the bleating of sheep. The greatest books contain no more truth than the greatest luncheon meats.
No one knows anything. Disprove it for yourself. Anyone wishing to deny these statements about the meaning of the cogito need merely prove that something, anything, is true. By all means, give it a try; smash your head against it, but it can't be done. The cogito is like a Molotov cocktail with which we can firebomb our own mind, safe in the knowledge that truth doesn't burn. This, however, is not the end of the journey of awakening. It's just the beginning."

- Jed McKenna

Det prekära är att du tror dig veta den absoluta sanningen gällande en filosofisk fråga som inte har en dikotomisk förklaring.
Jag har för övrigt inte sagt att jag sitter på sanningen, jag märker tydligt hur du nämner flera saker som jag inte nämnt.
Antingen säger du felaktiga detaljer för att förvirra, eller så misstolkar du vad jag har skrivit.
Vem har sagt att ”dina” tankar är dina?

Att du inte ser den fullständiga ironin i hela din påstådda argumentation är fullkomligt skrattretande, men samtidigt har det väl sin logiska förklaring.. tippar på autismspektrumstörning.

Gick in och kikade på din historisk. Är nu bergis att det rör sig om just det. Fantastiskt. Håll dig till att samla frimärken eller liknande, att diskutera filosofi är inte din starkaste sida.

Jag vet inte? Inte jag i alla fall.

Har man fötts in i livet så kommer man att dö.

Bor man i Sverige kommer man betala större delen av sin lön i skatt.

Finns mängder av 100% säkra saker att skriva.