Filosofisk humor, humor som filosofi och humorns filosofi

I den här tråden tänkte jag att vi kan diskutera humor och filosofi, främst i form av tre saker: filosofisk humor, humor som filosofi och humorns filosofi. Jag ska förklara vad jag menar med detta.

1. Med filosofisk humor menar jag skämt om filosofer, skämt som bygger på filosofiska begrepp osv. Dvs. humor som driver med filosofin.

Exempel på detta är Monty Pythons sketch The Philosopher’s Football Match:
http://www.openculture.com/2016/05/m...mans-1972.html

Se även The Bruces’ Philosopher’s song, även den av Monty Python:
http://www.openculture.com/2014/03/m...hers-song.html

2. Med humor som filosofi menar jag filosofi som bedrivs i humorns form, dvs. humor som i ett seriöst syfte utforskar filosofiska teman (jfr p. 1 där det inte finns ett seriöst syfte, utan tvärtom ett syfte att driva med filosofin).


Det är svårare att hitta exempel på detta. Något som kommer i närheten är boken Plato and a Platypus Walks into a Bar: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Plat...alk_Into_a_Bar

Den boken är dock mera av en lättsam introduktion till filosofin snarare än ett filosofiskt verk.

Även Monty Pythons sketch Argument Clinic kanske kvalar in här:
https://m.youtube.com/watch?v=xpAvcGcEc0k

3. Med humorns filosofi menar jag filosoferande om humor, dvs. filosofi som ställer frågor som ”vad är humor?” osv.

Ett exempel på detta skulle kunna vara Henri Bergsons Skrattet. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Laughter_(book)

Exempel på frågor för tråden
• har ni tips på fler verk, sketcher eller skämt osv. som hör hemma under någon (eller alla) av de tre punkterna?
• finns det några gemensamma nämnare/skärningspunkter mellan filosofi och humor?
• hur filosoferar man genom humor (jfr. p. 2 ovan)?
• vilka är de roligaste och samtidigt mest filosofiskt djupsinniga skämten?

Jag tycker att den här sketchen har ett filosofiskt värde i att blottlägga hyckleri, ovidkommande skenargument, sofism osv.

Judge not.

Här en serie baserad på filosofer och deras teorier:
http://existentialcomics.com/

Finns väl också några få exempel på humoristiska filosofer: typ tycker jag det är humor att höra berättelser om Diogenes i tunnan.

Finns det någonting som man inte får lov att skämta om?
I så fall torde en filosofi som uteslutande består av skämt (consist entirely of jokes)
med nödvändighet utelämna detta något.
Såvida den inte lyckas uppnå en så hög grad av abstraktion att den kan skämta om allt.
Är filosofi av hög abstraktionsgrad
1. humorlös?
2. uteslutande bestående av skämt?
3. bortom?

Jag postade själv för några år sedan en tråd om humorns filosofi, om den är subjektiv eller objektiv. Jag kom då fram till tre punkter som utgjorde humor.

Idag skulle jag nog vilja slå ihop mina tre punkter till en enda definition:

Denna definition funkar för alla typer av humor, menar jag. Exempel:

Även om man kan diskutera hur roligt detta skämt här, så funkar det ändå som exempel. Den existerande kontexten här är alltså frågan, där den andra kontexten blir absurd men relaterar till den första.

Det är oväntat,
men jag vet inte om det är kontexten som skiftar.
Ett plötsligt skifte av perspektiv?
(Sudden depth?)

- Jag vill be om er dotters hand.
- Varför inte ta alltihop?

Ett nivåskifte?
Nej, vänta. Det handlar väl om bokstavlig tolkning vs bildlig tolkning?
I vissa fall kanske en oväntad association, kombination.

Citerar wikipedia:

Definitivt ett skifte av perspektiv, det är vad jag menar med kontext. Bokstavlig vs bildlig tolkning kanske funkar för ordskämt, men knappast alla typer av humor.

Jag har för avsikt att insistera.
Inte för att det finns någon anledning att insistera,
men för att jag bedömer det vara möjligt att insistera
och det behagar mig att ta vara på den möjligheten.

Kontexten är densamma.
Det rör sig om att ordet "period" har två möjliga betydelser :
1. en tredjedel av en ishockeymatch
2. en del av den tillfrågades livstid.
I båda fallen är det tittande på ishockeymatcher som är kontexten.

Jag är alltså, så här långt, oförmögen att förlika mig med tanken
att någon ändring av det som avses med ordet "kontext"
demonstreras med det av dig bifogade exemplet.

Okej, såhär då:

Samma kontext, som skiftar sig.

Du kan inte skifta kontexten i en kontext, väl?
Men jag antar att du använder ordet kontext även i betydelsen perspektiv.
För mig betyder kontext bara sammanhang.

Du menar som att flytta över till läktaren på andra sidan
under en pågående hockeymatch?
Samma match, annat perspektiv.

Men till viss del, eller främst, så experimenterade jag med att se
om jag kunde få till någon sorts filosofisk humor
genom att ta en mindre detalj på oproportionerligt stort allvar.
Att ta någonting så fullt på allvar att det blir löjligt.

Notera att jag inte menar att allvaret skulle vara fejkat.
Snarare att löjet är det pris som måste betalas, om det nu är något pris,
för att uppleva nöjet i att vara fullt ut allvarlig.

Antag att du får lov att ha 2 perspektiv
och du får lov att fritt skifta mellan synvinklarna.
Då kan du se matchen från båda sidorna av rinken
och när någon drämmer iväg pucken
så kan du låta den gå in i det högra målet varje gång den går in.

I spoilern finns ett utkast till en trådstart som skulle ha rubriken
The Ever Bigger Picture 2 :
1. Patafysiken är läran om de undantag som styr universum
2. Måste vi bryta mot en regel för att kunna se