Mängden ensamma män i Sverige är ju för fan enorm

Detta är så intressant. I de umgängen jag rör mig i finns INGA singelämän. Alla är familjefädrar eller i relation utan barn. Jag har däremot mängder med väninnor (snygga, sportiga, glada, resande sådana) som är singlar och inte ett dugg intresserad av de som så ofta kallas nysvenskar. Vill tillägga att majoriteten av oss röstar mitten/höger och vi diskuterar oftaden sk. feminismens vara och icke vara. Alla är överens om sådant som lika lön för lika utbildning och arbete, men alla är också rörande överens om att i övrigt så har det gått alldeles för långt. Män och kvinnor har olikheter och att försöka jämna ut dem är ju idiotiskt. Vi är två kön och vi behöver varandra.

Precis som någon skrev så är dessa (vi) dock aktiva o sitter inte hemma o kuckelurar utan har intressen o håller igång. Vi undrar ofta var männen i vår situation är och har också spekulerat över om de bara håller sig hemma själva.

Att hänga på Tinder o andra dejtingsajter har alla provat många gånger, men där upptäcker man snabbt att det är för många oseriösa obehagliga personer som kontaktar en. Det är ju inte dem utan alla dessa ensamma män som TS beskriver som vi vill träffa.

Det konstiga är att de helt verkar ha gett upp hoppet på samvaro, medans vi kvinnor skapar nya kompisgrupper och håller oss aktiva med resor, campingturer, spa, middagar etc. Både ensamma och i grupp. Och eftersom det fortfarande är så "tabu" att bara vara vän med en singelperson av motsatt kön så träffas aldrig dessa två grupper som inte tycker krogen är något att ha.

Skulle vi komma på ett sätta att få ihopa dessa två grupper så hade det varit en guldgruva som hade kunnat hjälpa deppsverige koma på fötter igen!

Det fanns ju ett skäl till att Valium togs fram och skrevs ut till kvinnor under de decceniumen i stora mängder till just kvinnor

I vilka miljöer skulle dess två grupper kunna träffas? Var ska man träffa dess snygga sportiga kvinnor utan att behöva smyga runt på diverse campingplatser eller spaställen?

Hur vet du att det är det bästa?

Vad är det som gör det till det bästa ?

Med ensam menar du "bo ensam" ,eller ha en sexuell relation med någon. ?

Hur kan det va så svårbegripligt att väldigt många vill bo ensam?

Det är ett stort problem att unga svenska kvinnor far och flänger runt som de gamla sjömännen. Dessa kvinnor är utåt självsäkra och vet att när deras tid är inne för familj så är det bara ladda ner en app, eller är det riktigt kris, går det att shoppa spermier på burk.

Många män är antingen hemma i sitt fort, på gymmet, golfbanan eller på jobbet. Det är ett jävla meckande att få med polare på aktiviteter. Det är väldigt sällan en manlig bekant ringer, eller jag ringer dom. Har nog aldrig bevittnat en grupp män sitta i en park och dricka whiskey tillsammans på en filt.

Alla är ju inte just sportiga utan engagerar sig i annat, men jag (vi) har ofta undrat detsamma. Speciellt om det nu är så att de ensamma männen väljer att sitta hemma när de inte jobbar eller är på gymet. Så funkar tex inte mina vänner eller jag själv. Jag har några vänner som jobbar som ungdomsmentorer, sjunger i kör, träningscyklar, spelar padel, beachvolleyboll, teater, bio, föreläsningar, kurser, engagerar sig i en förening etc. Jag har tex jägarexamen men där sprang nästan männen och gömde sig när man fösökte prata. Men visst. jag är en väldigt glad, öppen och framåt personlighet som gärna åker snowboard, surfar lika gärna som att stapla min egen ved. Men samtidigt gör jag ju allt det för att jag har tid och inte vill sitta o vara "singel ensam framför tv:n. Ett tips är ju att faktiskt våga prata med folk på gymet, killar som tjejer. En ny killkompis kanske leder till en singeltjej du inte hade träffat innan. Jag har skapat många nya tjejkompisar som har samma intressen som jag, och även om det inte lett till några romanser med deras killkompisar så är ju livet roligare med nya vänner.

Det sk problemet är nog att vi hanterar singellivet olika när vi kommit ur festaråldern. Och att vi även fokuserar på olika delar av problemet. Jag och de flesta av mina vänner väljer tex hellre bort mer elller mindre anonymt sex med en främling och har därmed inte sex alls för det inte ger oss något. Självklart vet jag inte allt om alla och de som är lite yngre träffar säkert nån på krogen då och då. Men ingen gnäller för att de lever i celibat eftersom de hellre gör det än att ha sex bara för att ha sex. Män däremot verkar inte vara så sugna på att göra det där lilla extra jobbet för att lära känna någon utan verkar vilja ha sex för att ha sex oftare än vi kvinnor. Nu generaliserar jag såklart, men det blir svårt att diskutera ämnet annars.

Jag tror också att vi i Sverige tappat de grundläggande flirtingkunskaperna för att, som någon skrev, vi skapat ett så väldigt individualistiskt samhälle som bygger på minsta möjliga effort. Sen vågar ju män knappt flirta idag pga av alla nya regler för vad som är ok och inte. Hellre skippar man ge en komplimang än att riskera en meetoo-stämpel, även om det givetvis är en enorm skillnad på att sexuellt trakassera någon och att säga att någon har fina ögon och ett trevligt leende.

Förstår din känsla, men det kanske är dags att inte se det som ett problem, utan mer som en utmaning. Men jag förstår vad du menar. Jag fattar det också som att killar inte "sträcker ut en hand" för att ses, speciellt inte med nya vänner. Jag tror att vi tjejer är öppnare för nya kontakter och snabnt skapar nätverk...vilket inte var fallet för bara 50 år sedan. Då var det männen som hade nätverken och kvinnorna var passiva. jag tror dock på att både män och kvinnor mår bra av nätverk med nya människor. Borde inte ni grabbar kunna skaffa nya "ta en öl-kompisar" på gymet, jobbet, gå nån kul kurs (surdeg är ju en manssport numera )...ja jag vet inte. Men helt klart behöver killar idag komma ur sin isolering.

Vill även tillägga att ALLA mina väninnor saknar en man att dela livet med. Ingen skulle välja att vara singel utan vill leva i relation. Däremot inte i en relation "bara för att".

Både och. Som;
Bo ensam, strunta i sexuella relationer eller partnerskap.
Bo 'ensam' med barn, strunta i sexuella relationer eller partnerskap.
Bo ensam, ha sex när det känns bra.
Bo 'ensam' med barn, skaffa sig en Tinder fittmus när det behövs. Osv osv.
Alla slags singel-varianter oavsett kön, med eller utan barn, menar jag.

Nej läs om o läs rätt, har jag påstått att det är anmärkningsvärt i negativ bemärkelse att somliga föredrar mer tillbakadragna liv o trivs med det?

Vilket åldersspann är det på dessa väninnor?

Jag umgås i ett ganska brett åldersspann men ca 29-50. De flesta är dock runt 35-40 och har varit singlar 3-5 år.

Märkligt, av ren nyfikenhet;
Om man säger, utan att lägga värderingar el så, vad är 'haken' då?
Galna ex män som stalkar, flera barn vardera med okända fäder, sas för mkt puder på näsan, smygalkade dygnets vakna timmar eller annat i anamnesen som potentiell livspartner bör veta eller inte veta?