Är hon en riktig narcissist?

Hej!

Från att ha haft många bra flickvänner i mina senaste förhållanden, som alla har varit mer eller mindre vettiga och sjyssta, och genererat bra minnen osv. Så har jag nu träffat en ny som är annorlunda.

För att börja med vad jag vill veta.
- Vilka "kontrollfrågor" kan jag fråga henne för att ta reda på om hon är en riktig covert-narcissist?

Dvs den typ av narcissist som tar på sig offerrollen, alltså den lite mindre kända narcissisten än den narcissist som istället framstår som helt osänkbar, vilket är den vi nästan alla känner till.

Till att börja med har vi detta som talar FÖR att hon är en så kallad "covert narcissist".
- Grandios självbild.
- Skryter mycket om alltmöjligt.
- Gillar att prata, mycket, långa monologer.
- Väldigt känsligt ego (därav sannolikt dåligt självförtroende).
- Hatar att ha fel och erkänner snudd aldrig på att hon haft fel.
- Vill få det att låta som att hon vet allt.
- Kan vara väldigt dryg mot butikspersonal.
- Hatar att bli kallad offer (vilket jag gjort när hon drar offerkoftasnack),
men pratar om sig själva Ofta som ett offer för alltmöjligt. Det ska vara så synd om henne hela tiden.
- Verkar leva i skam.
- Humör går upp och ner. Får egot en törn så störtdyker det.
- När hon blir ledsen blir hon så jääkla ledsen.
- Jag tror även att hon ljuger och överdriver mycket, har inga bevis för det.
Men mycket hon säger låter helt enkelt för bra eller otroligt för att vara sant.
Hon vill imponera och hävda sig.

Det som talar EMOT att hon är en helt äkta narcissist.
- Hon har stark empati för barn som far illa, likaså djur. Samt sin mamma (ej pappa, så lite daddy issues).
- Växte upp under stor osäkerhet som barn och blev grovt misshandlad av familjemedlemmar, dvs i den direkta miljö där hon ska vara som tryggast.
- Känner igen mig i hennes beteende, jag hade tidigare väldigt snarlika narcissistka drag.
Vilket under uppväxten fungerande som ett självförsvar, pga kassa föräldrar.
- Hon verkar längta efter trygghet och tillit, en fast punkt, och efter att inte behöva hävda sig. Det kan lysa igenom ibland, hennes härliga riktiga jag, bakom den narcissiska muren av självförsvar.

Jag spekulerar att hon, precis som jag tidigare gjorde, har utvecklat narcissiska drag som självförsvar pga en jävlig uppväxt. Dvs den grandiosa självbilden är del av ett försvar. Jag ser mitt tidigare beteende i henne. Men jag kom över det, släppte det som tyngde mig och helt enkelt. Jag behöver helt enkelt veta om hon som jag kan släppa sina narcissistiska sidor. Är hon ett hopplöst case så får jag helt enkelt göra slut. En äkta narcissist är ett svart hål av energi-sug som jag inte tänker engagera mig med.

Så för att återgå. Vilka kontrollfrågor kan jag ställa?

T.ex. ställde jag en som lyder:
"På vilket sätt kan du växa och ändra dig till det bättre?" En fråga designad för att avslöja en narcissist.
Varpå hon gav svaret exakt så som en narcissist gör. Började prata om hur hon kan förbättra sin karriär. När jag rättade henne att prata om SIG själv, så sa hon att hon vill sluta vara känslig och inte lita så mycket på folk som hon gör. Ytterligare ett självförsvars-svar.

Så, förslag mottages gärna.

Jag tycker att ni båda två låter ganska osympatiska så jag tror att ni båda två behöver jobba på er själva och dessutom är ni förmodligen för olika för att passa ihop. Gå vidare, jobba med dig själv och sluta sätt diagnoser på folk för att sätta dem i ett fack.

Låter mer som emotionellt instabil personlighetsstörning än narcissism. Du är dock också p-störd så ni kanske passar bra ihop.

"Finns det någon som är bättre än dig?" "Finns det någon som är snyggare än dig?"
"Vad är ditt drömjobb?" Vill hon ha ett jobb där man har mycket makt, uppmärksamhet eller pengar så är det ett till tecken på narcissism.

Får bara känslan att du inte är van att dejta särkilt självsäkra kvinnor. Med det sagt kan hon fortfarande ha ett gigantiskt ego :P

Det verkar vara du som är narcissisten.

Hoppsan, hur kommer det sig att du får den känslan då? Då måste jag informera att något misstolkats.
Jag vill ju ha just självsäkra kvinnor, mina tidigare ex har varit väldigt säkra med sig själva. Dom har har definitivt bra självförtroende och är stabila i sig själva. Det är det bästa förhållande man kan ha anser jag, med en partner som är just säker och lugn i sig själv. Jag kan säga helt ärligt att mina tre senaste förhållanden varit riktigt bra. Vi var väldigt samspelta, grälade i stort sett aldrig, haft väldigt mycket kul och har massa fina minnen att luta oss tillbaka på. Har än idag god kontakt med alla tre även om vi inte ses regelbundet då vi gått vidare med andra, däremot så har en blivit en väldigt bra vän som jag tar AW med då och då med jämna mellanrum sedan många år tillbaka.

Intressant. Ska ställa dom där frågorna och se vad hon säger. Tack!

Ok, how come?

Okej, må hända att det var en fördom baserat på en förhastad slutsats då! Bara nyfiken. Hur kommer det sig att det tagit slut om det nu varit så bra säg?

De gamla vanliga anledningarna till att det tar slut helt enkelt.
Alltså alla dessa förhållanden har ju varit mångåriga. Ibland växer man isär, ibland finns inte glöden kvar eller så har man bara blivit vänner med tiden. Inget konstigt och inget nytt.

Men vi skötte det vuxet och snyggt, även om det kan vara sorgligt att det tar slut och känslomässigt jobbigt att avsluta en relation, så får man se till det fina man hade.
Jag tycker alltför många människor går runt och hatar sina ex, eller är tok-osams, eller gjorde slut på ett alldeles horribelt sätt. Jag vill minnas det fina och det som var bra. Har man lagt många år med en människa så vad är vitsen att dumpa alla fina minnen och se det som något dåligt?
Jag tycker ska man göra slut, så har man en skyldighet att göra det på ett sätt som är värdigt både mot sig själv och sin partner. Likaså, om en person vill göra slut med en så är det ok att bli ledsen osv, men inte att flippa ut och göra eller säger hemska saker. Det är oacceptabelt.

Har fått för mig att narcissism alltid beror på låg självkänsla och därav ett uppblåst ego? Med andra ord, så uteslutar väl detta inte att hon är en riktig narcissist, utan just det som utmärker en narcissist rent etiologiskt. Annat är det eventuellt med antisocial personlighet, men det är ett annat kapitel.

Med det sagt, så är det helt omöjligt att diagnotisera någon över en kort beskrivning på internet eller komma på en en fråga du kan ställa som skulle ge svaret, det är nämligen en helhetsbedömning som bygger på vissa krav på varaktighet och viss samexisterande problematik som dessutom betydligt ska hindra personen själv, eller vid personlighetssyndromen åtminstone betydligt påverka personer denne är i relation med. Vid personlighetssyndrom så är det ju just i relationer till andra där det kan bli riktigt problematiskt, personen själv uppfattar det ofta inte lika problematiskt eller tycker ofta det inte är ett problem alls, då detta ju varit stabila drag hos personen. Dessutom är det vanligaste personlighetssyndromet, syndrom okänt, man kan se att personen uppfyller kriterierna men inte exakt vilket eller vilka det handlar om. Vissa syndrome går ju in i varandra, kluster b är ju i vissa fall en soppa av problematik med empati och uppblåsta egon, svårt att även för den professionella säga exakt vad personen lider av, speciellt om man räknar in komorbiditet också. Så för oss på flashback är det helt omöjligt att göra en sådan bedömning.

Men, om du upplever henne som en otrevlig person så kanske det räcker liksom. Inte najs att vara otrevlig mot butikspersonal, oavsett narcissism eller ej. Men ändå fint att du kan se att det finns en annan person där också. För i slutändan handlar det väl om hur hon är och hur det funkar med dig, oavsett diagnos.