Bör vi fira de döda?

Personen man sörjer har oftast en roll i ens liv. När personen försvinner skapas ett tomrum. Ut ett perspektiv sörjer vi uppkomsten av att tomrum som en individ en gång fyllde upp. Om min mor dör skapas det ett tomrum och därför sörjer jag. Om min mor var frånvarande under hela mitt liv och dog så hade ett tomrum inte skapats. Det hade redan fyllts av något annat. Horror vacui är rätt applicerbart på mänskliga relationer.

Däremot skulle jag inte säga narcissistiska skäl. Snarare skäl om egennytta. Drar jag nytta av något vill jag ha kvar det. Försvinner det så måste jag hitta något som kan ersätta det. När det handlar om människor är det i princip omöjligt. Därav går vi över till sorg när en människa försvinner men inte, såvida man inte är psykisk störd, när ett objekt försvinner.

En tyst minut för de döda men inte en sekund längre. De har vandrat vidare för att glömmas bor -vi som är kvar bör hyllas.
Det finns inget beundransvärt i att vara död.