Det här med KK, fungerar det verkligen?

Inte träffat någon i fem år, nästan ett år. Men det är ju det mannen bidrar med i sexet som gör det bra.
Självklart får jag sex av mannen om han får det av mig.

Och det är gratis, förutom kostnad för resorna som vi delar på, kondomer köper jag.
Jag tänker att vi lånar ut varandras kroppar och förmåga till sex då och då, utan att vara intresserad av annat eller mera.
Jag kan såklart tillfredsställa mig på egen hand, men det är inte samma upplevelse, och det verkar inte dom män jag träffar tycka heller, så jag ser det som tillfälligt samarbete.

Men det beror nog mycket på vart i livet man befinner sig, och vilken man eller vilka män man får tag på, och vad dom vill.
Dumt att uppmuntra till kk kanske, men vore det inte möjligt för mig så blir jag utan sex, då jag inte gillar ONS och inte vill ha en relation, så för mig passar det bra, än så länge.

Jag har aldrig riktigt fattat grejen varför en del envisas med att den ena får känslor är något dåligt om denne kan kontrollera sig.

Jag var kär i min förra KK och det var bästa tiden i mitt liv. Det var som ett nykärt förhållande hela tiden det varade för mig. Jag slapp alla hennes negativa sidor, jag behövde inte utstå någon drama eller liknande trams som jag tidigare erfarit i förhållanden. Jag kunde flörta med andra om jag så ville och fanns ingen mental stress att vara fastbunden.

Det positiva var att hon inte var intresserad av andra heller utan ville vara fokuserad på skolan och kravet var att vi inte skulle vara med andra för att undvika sjukdomar eller annat drama.

Jag hade det bästa av två världar och det var således det bästa "förhållandet" jag haft i mitt liv.

Hur länge varade det och varför tog det slut?
Det låter ju lite som en kärleksrelation ändå, åtminstone för dig. Ville du aldrig ha hela henne alltså?
Hur kom ni överens om att vara bara KK, hur gick den "förhandlingen" till?

Intressant. Det låter som att det var obalans i båda fallen. Som att din första KK var en tacksam fyr som gladdes åt dina besök, medan du tog det hela avslappnat och inte brydde dig så mycket. Han kanske egentligen var kär i dig, blev galen av det och började knarka?
Ditt andra exempel låter tvärtom. Att den snubben inte brydde sig något särskilt, medan du väntade dig lite mer, även om du inte var kär alltså.

Det låter ju lovande i alla fall - att män grubblar lite mer när de blir äldre ! Det kan nog stämma, och jag tror att kvinnor som kommer upp i åren grubblar lite mindre - så då borde man rimligtvis kunna mötas nånstans på vägen!

Förhoppningsvis leder det till att man kan mötas halvvägs kanske

Men å andra sidan, om jag som kvinna i medelåldern enbart vill ha sex, och en man i min ålder vill ha en relation, så blir det svårt att få ihop det utan att någon blir besviken?

Men det beror nog alldeles på hur man är som människa och hur man har levt sitt liv hittills, om man har barn eller inte, om man "lekt av" sig ungdomen eller om det är det man vill göra nu?

Jag lekte inte av mig som ungdom, jag hade inte det behovet då helt enkelt, så när andra var ute och rumlade omkring så var jag föräldraledig och tog hand om barn, helt enligt mina önskemål.

Så nu på "äldre dar" då barn och barnbarn är "säkrade", och jag är singel, så tar jag igen lite av vad många gjorde som unga, men för mig med skillnaden att jag vet vad jag vill få ut av det hela, och att jag bara gör det som känns bra, med andra som uttryckligen vill samma sak.

Men oavsett, så anser jag att kommunikation är viktigt, just för att säkerställa att man har samma mål med upplägget, då tror jag att man åtminstone minskar risken för besvikelse från något håll.

Mina barns far, vill tex inte ha en kk, han vill ha en kvinna vid sin sida för att ha sällskap i det mesta, men jag känner mig inte ensam, då jag inte är särskilt social, så för mig är det bara sexet som fattas, men vi är varandras motsatser också.

Jag tycker att det låter som att du fått ut det mesta och det bästa av allt och är rätt så nöjd med din tillvaro, det är ju gott så

Jo, var ju som en kärleksrelation för mig. Det bästa som sagt av två världar. Jag hade ju henne på ett ungefär. Jag hade hade aldrig klarat ett riktigt förhållande med henne. Hon var för pedant, hade för höga ambitioner, för bossig i det privata, inte min typ av kvinna.

Det varade lite över ett år och varför det tog slut? Det rann ut i sanden typ och slutade med att ingen hörde av sig, men innan dess så sågs vi ca 2ggr/vecka och det var helt perfekt.

Vi hade chattat på internet en tid och vi fann varandra sjukt attraktiva men klickade aldrig riktigt dels för vi är för olika men det slutade med att vi började ligga och sen fortsatte det bara. Det var ingen riktigt förhandling utan det bara blev så.

Ok, det verkar som att ni båda är ganska starka och självsäkra individer som hade tur att hitta varandra. Ni hade samma "ingångsvärden" s.a.s. Även om drygt ett år inte är så fasligt lång tid, är det ju ändå längre än vissa "riktiga" relationer kan vara. Ni slapp också all form av drama vid uppbrottet. Det kan föras till kategorin lyckade KK-relationer.

Jag tycker du romantiserar hela begreppet. Så märkvärdigt är det faktiskt inte och inget unikt eller speciellt heller för den delen. Två vuxna människor finner varandra attraktiva, bara där finns förutsättningen för att en affär kan inledas.

Sen är väl själva grejen med KK att det inte ska vara någon drama. Man ses.. man tillfredsställer varandra och sen går hem. I mitt fall var det väl lathet ifrån bådas sida och allmänt ointresse som tog död på det hela och bryr mig inte nämnvärt, och tror inte hon gjorde det heller. Vi båda fick vad vi ville och är glad över tiden det varade.

Dör intresset så avslutar man det hela utan DRAMA ifrån någons sida.

Nja, bara där finns förutsättningen för trubbel också.

Jag tycker du är så klok i allt du säger. Jag har bara haft en KK i min period som ung singel. - aldrig varit ngt uttalat utan bara blivit så. Ofta har det varit en jättestor attraktion men vi har liksom aldrig kommit förbi det stadiet då att inte bara ha sex hela tiden - och när attraktionen tog slut fanns det liksom inget annat. Blev inte något uppbrott eller någon dramatik. Försökte mig på det med ett ex men han hade känslor för mig och det blev stalker vibe över det hela så fastän vi försökte kommunicera gick det inte. Men var även då ung och dum.