Jag vet att många här har fantasier om ett etniskt Sverige fri från mångkulturen. Kanske går det att ändra en grundlag som kastar bort alla invandrare, kanske går det att montera bort Migrationsverket. Detta är något vi drömmer om för att kunna hantera situationen. Jag skulle vilja kalla det en defensmekanism där man låtsas ha hopp. Men om man ser till hur systemet egentligen fungerar så förstår man att detta aldrig kommer att ske. Agendan är satt och mångkulturen är här för att stanna. Själv är man en av de få som faktiskt har kommit att förstå detta, det är deprimerande men ju mer man försöker inbilla sig någonting som aldrig kommer att hända ju mer blir man olycklig.
Häromdagen så bläddrade jag i expressen och såg en annons om husrenovering. I annonsen så var det 2 araber (en man och ett barn) samt en svensk kvinna som en familj. Media försöker normalisera mångkulturen genom annonser etc. Även utomhus vid busstationer eller annonser om gym. Är det kanske för att invandrare ska känna sig inkluderade?
Själv känns det som att jag börjat acceptera läget. Jag blir inte så arg längre när jag ser en invandrare utan jag tänker ingenting. Självklart blir man förbannad när man går förbi dessa kaosblattar men annars så känner jag mig ganska så apatisk.
Någon mer som känner så? Ska man acceptera det eller vad gör man? Jag försöker tänka mer positivt, inte bry mig om andra människor och inte låta deras närvaro göra mig olycklig. Livet är kort och inte fan ska några jävla invandrare eller media förstöra det för mig.
Häromdagen så bläddrade jag i expressen och såg en annons om husrenovering. I annonsen så var det 2 araber (en man och ett barn) samt en svensk kvinna som en familj. Media försöker normalisera mångkulturen genom annonser etc. Även utomhus vid busstationer eller annonser om gym. Är det kanske för att invandrare ska känna sig inkluderade?
Själv känns det som att jag börjat acceptera läget. Jag blir inte så arg längre när jag ser en invandrare utan jag tänker ingenting. Självklart blir man förbannad när man går förbi dessa kaosblattar men annars så känner jag mig ganska så apatisk.
Någon mer som känner så? Ska man acceptera det eller vad gör man? Jag försöker tänka mer positivt, inte bry mig om andra människor och inte låta deras närvaro göra mig olycklig. Livet är kort och inte fan ska några jävla invandrare eller media förstöra det för mig.