Går det att separera den individuella döden från existensen upphörande som sådan?

1) Existensen är subjektiv

2) Före födseln upplever man ingenting. Det spelar ingen roll om tiden / entropins vandring mot kaos börjar 5 min innan eller 100 triljoner år innan. Det sker bara omedelbart.

3) När jag är död upplever man inte heller något i o m icke existensen. Uppenbarligen kommer det hända saker, men de sker precis lika snabbt och långsamt som det innan man föddes. Alltså finns det ingen skillnad mellan min individuella död, och tiden/entropins slutstadium.

Vilket på gör solipsismen både sann och falsk på samma gång.

vilket nonsens.

Det är bara att vara född i Sverige eller annan valfri globalistisk slavkultur.
Utan att vara formellt död så har du knappast någon existens.

Har svårt att föreställa mig att man inget känner innan födseln heller.
Den nyfödde kan definitivt känna saker. Skulle känslorna kopplas på just efter födseln menar du, ungefär som att vrida på en strömbrytare.
Jag är övertygad om att uppfattningen att fostret är känslolöst härrör från feministpropaganda riktat mot kvinnor så att de inte behöver få dåligt samvete över aborter.

Det stämmer bra. Tiden började i och med ditt medvetande och slutar i och med att det upphör. Utan medvetande finns det ingen existens.

Ok, födseln är väl mer en metafor för när medvetandet kickar in, oavsett när i utvecklingen det sker.
Vore rätt nice om det aldrig hade hänt iaf.

Haha, har skrivit det här på 5 olika forum, och av kanske 100 svar är du den första som håller med

Nu kanske du blir ledsen över att jag inte håller med dig... men existensen är inte enbart subjektiv. En rent subjektiv existens är inte möjlig. Men du med flera kanske undrar varför det skulle vara så? Svaret är att medvetenhet förutsätter att det existerar 'något' att vara medveten om.

Även intima saker såsom tankar, känslor och idéer är föremål eller objekt i ditt medvetande. Det är tack vare dessa objekt som du kan ha ett tankeliv och ett medvetande. Hjärna och medvetande är som två kompletterande aspekter av samma organism.

Schopenhauer kom på det där redan för mer än 200 år sedan. Åtminstone säger hans lära på det stora hela ungefär att världen bara existerar subjektivt i vars och ens medvetande. Du har helt enkelt hängt med fel folk

Tycker det är ytterst intressant att de stora majoriteten tycker man är galen för att man tycker så. Men det är väl terror management.

Inga många diskussioner där man nämner sakers ändlighet är många snabba med att säga att de är ateister, men sen liska snabbt att deras gammelfaster var sanndrömmare osv.

Finns den nån vetenskapspersonlighet som tolkar världen enligt det här på något sätt?
Har problem med att ateister som Dawkins, Harris mfl ändå ser livet som nån sorts dimension för personlig utveckling och bla bla att det är värt att skaffa barn. De borde kunna se att det inte är mer rationellt än att ta sig av daga direkt. De borde se att de bara sysslar med terror management

Det finns ju den engelske filosofen Martin Butler. Hans filosofi är till största delen en pessimistisk sådan, som bygger främst på Schopenhauer.