Varför är det så tabu med självmord?

Dessutom är väl suicid olagligt?

Religion och livets helighet, ideal som det gör ont i den kristna världens människor att gå emot, men...

Tänk om självmord hörde till vanligheten och de enda som fortsatte att leva var de starka och välartade. Då skulle vi ställas mellan att växa i vår egen styrka eller att acceptera förlust gentemot livets villkor, då vi inte hade styrkan därtill.

Tänk om ingen räddes döden utan att allt liv var ett jasägande och en fröjd över sitt eget mod och sin egen livskraft.

Att livet handlade om att brinna med intensiv och växande låga. Hur många lever inte redan utslocknade?

Tänk att leva utan minsta spår av den stora vämjelsen över mänskligheten eller den stora medkänslan till mänskligheten, dessa giftpilar mot den starke, denna utstakade vägen till nihilism.

Tvåtusen år av kristendom har först skapat en "själ", ett "samvete", en "fri vilja", för att sedan kunna döda den, utarma den, försvaga den. Prästsläktet har inte varit människans vän, utan smygandets väg till makt!

Därför är det tabu. Både att leva och att dö, vilket är en långsam död utan liv.

Därför kastar jag av mig den gamla människan, den människan som en gång förnekade sig själv och sa nej till livet.

Ressentimentmoralen göre sig icke mer besvär. Men så upphör då skäl som "världens uselhet" vara giltiga skäl att dö. Att ens vilja fästa sin dödsdrift vid någon filosofi är ogiltigt - det ses istället som en sång från ett nervsystem som lider och har lidit tillräckligt. Någon som glömde bort eller aldrig lärde sig hur eller fick en så hård lott att bära att det inte längre var möjligt att leva i vitalitet och med en egen glöd.

Att den svage vill dö är självklart, att den starke vill leva är lika självklart. Det går inte att använda sin egen död som en filosofisk poäng. Det går inte att skylla sin egen död på någon annan. Det är inget tabu mer. Det är bara en enkel sanning om livet. Precis som det är ett enkelt konstaterande att anhöriga sörjer. I kristendomen sörjer vi hela mänskligheten som anhöriga. I kristendomen är den starke ond och den svage god, en invertering av begreppen - för hur kan man vara "god" utan att vara stark och inhysa ett stort mod.

Läs Nietzsche, men gör det med styrka, och det öppnas upp ett inre landskap för att förstå sådana här frågor och att söka sig vidare, att kartlägga mer av de psykologisk-kulturella krafter som styr människor i den europeiska tankevärlden. Som styr dig till dess du arbetat hårt på att bli fri. Men det är läsning som väljer livet. Det är inte läsning för alla. Det är läsning för dig allena, som läsare, att växa. Det är en verklig gåva.

Nietzsches morgonrodnad är ännu inte realiserad, långt ifrån, kristendomen går djupt, väldigt djupt, nästan varje moralisk-klingande ord är taget därifrån. Vämjelsen för världen, medlidandet för världen...

Blir det en europeisk buddhism, en följd av kristendomens slaggprodukter och "filosofer" döda från nacken nedåt, eller en nytändning av ridderlig-aristokratisk bejakan av livets och kroppens vitalitet?

(Eller har Du sköna nya värld gjort andra frågor mer relevanta? Bara i den mån man gjort sig till slav till det allra mest grundläggande hotet i modern tid - att ha passiviserats av teknologin!)

Ämnet går djupt och är stort. Särskilt om man vill tala om det på ett sätt som angår en själv från djupet av ens organism, snarare än som ett antropologiskt studium där man är död från nacken nedåt...

Eftersom folk bara kör med kortet att det är så synd om ens familjemedlemmar och vänner.
Jag vet ärligt talat inte varför egentligen. Det är sjukt att man inte har rätt till att få avsluta sitt liv när som helst på ett humant sett. Istället måste man försöka på brutala sätt som kan resultera i ännu mer lidande och trauman för andra människor. Vill man få sig en spruta så att man somnar in bör man få göra det.
Psykisk ohälsa blir ofint på något sätt. Oftast är den livslång.

Diskussioner eller chatt om hur man mår hänvisas till (FB) Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten) alternativt (FB) Den stora chattråden. Här är det OT.

/Moderator

Frågan är varför du låter så besviken? Obs: jag menar inget illa med den frågan.

Det har varit lagligt att ta livet av sig sedan 1856 i Sverige.

Däremot kommer inte samhället hjälpa dig att göra det utan om du uttrycker att du på allvar tänker ta ditt liv så kommer du hamna på psyket. Jag tror samhället måste hjälpa en person som på allvar mår dåligt.

Nu på 2000-talet är döden och självmord mycket tabu i princip över hela världen, men så har det inte alltid varit. Mycket beror detta tabu på kristendomen och att dödsstraffet i Sverige avskaffades för hundra år sedan samt att de flesta människor i dagens samhälle inte ser någonting av döden - folk är inte vana vid döda människor och de är dessutom rädda för döden. Så länge en människa är ung och frisk och annars har det bra lever denna person förmodligen i förnekelse av döden. Men alla individer har inte ett bra liv - livet är orättvist. Mycket beror den livssituation som man har hamnat i på vilket land man bor i, vilken tid man lever i, vilken familj man kommer ifrån, hur man ser ut i denna utseendefixerade värld, hur mycket pengar man har, vilket hälsotillstånd man har och är man den lyckliga människa som har snälla vänner och en omtänksam partner som det går att hålla ihop med livet ut? Det förflutna går inte att ändra på, men det är inte säkert att det går att ändra så mycket på framtiden heller. Livet kan bestå av meningslöshet och lidande för många av oss och man har inte skapat sig själv, men tvingas leva med sig själv. Och vad spelar livet för roll egentligen när vi alla ska dö? Sjukdom och ålderskrämpor drabbar till slut oss alla med tidens gång. Man borde kunna prata om självmord och döden med sina närmaste och inte som enda alternativ skriva om det, vilket inte är tillfredsställande. I Sverige tvingas vi alla leva vidare emot vår vilja oavsett om personen är frisk, svårt sjuk, handikappad, dement eller har svåra ålderskrämpor. Men det är en mänsklig rättighet att bestämma hur länge man själv vill leva. Jag tror att självmordets tabu kommer att ändras i framtiden - för världens självmordskliniker har ökat successivt över hela världen de senaste åren.

För att människor som har självmordstankar mår oerhört jävla dåligt och ser existensen som en plåga.


Det går emot evolutionen att ta sitt liv.

Haha, det är MYCKET svårare än så att hamna på psyket.

En gång låg jag på tågspåret tills polisen brottade bort mig och körde mig till psyket. De släppte ut mig morgonen därpå.

Mitt intryck är att även om du hamnar på psyket så blir du oftast utskriven inom några dagar.

Jag satt nyss på LPT i över två månader, bara fyi.

Men du bekräftar lite det jag påstår: det är så gott som omöjligt att få tillbringa relevant tid på psyket för att man har självmordstankar.

För att alla pratar om det men det är ingen som gört. En modern myt. Väx upp hellre än ner liksom. Prata inte goja.