Citat:
Ursprungligen postat av
frankkk
Jag tror att du är något på spåren. Förut tog man nog steg för steg lite i skymundan, vilket säkert gav friskare karriärer i många fall men troligtvis också att färre nådde sin potential(kombo av att inte träna lika målmedvetet i yngre år och sluta tidigare). Det är fler som är villiga att betala priset när man kan leva på sin idrott, tror jag. Nu stakas framtiden ut mycket tidigare med både fördelar och nackdelar som följd.
Fast jag vet inte om alla dom här skulle anses ha skakiga karriärer utan media hängandes över sig, idag får man ju reda på allt. Här snackar vi i vissa fall bara åkare som fått delar av vissa säsonger förstörda.
Angående hur man borde träna, så har människan en tendens att inte lära sig utan att göra sina egna misstag. Det lär vara bra många år sedan den första junioren brände sig, så att säga. Ändå hör man nya historier varje år om precis samma fenomen.
Du har rätt i att alla jag nämnde inte kan anses ha skakiga karriärer, Kalla är ju praktexemplet - hon har egentligen haft en rätt stabil karriär, där hennes variation i form under säsongen är stor (vilket nog går att förklara enklare).
Men Jag tycker ändå att åkare som Emma Wikén, Maja D, Anna Haag, Ragnhild Haga med flera haft Just skakiga karriärer. Anna Dyvik vet jag inte riktigt hur man ska se på. Framförallt Hagas uppgång och ”fall” fascinerar, hon var ju världsbäst i skate en säsong!
Jag hoppas att det finns lärdomar i svenska landslaget så att den framstormande vågen på damsidan inte bara blir en stor bergochdalbaneåkning utan att flertalet får stabila karriärer (gärna med guldkant).