Längdskidsäsongen 2020/2021

Borde väl fluor gate och inte flour gate

Jag satt och tittade på vilka damer som förbättrade sin distansranking mest förra vintern och de jag gissat på var alla storklättrare (Ribom 111 > 42, Lundgren 175 > 46, Razymova 115 > 24, Fossesholm 150 > 39) men jag blev minst sagt överaskande av att säsongens verkliga raket på rankingen var Silje Teodersen som gick från 486a till 28a (sista rankingen säsongen 17/18 till sista rankingen 18/19, kanske är första rankingen 18/19 vs 19/20 ett bättre mått). Kan nån förklara hur de kommer sig att Silje har näst bäst ranking av dessa fem åkare, i min värld är hon klar femma?

Korrekt.


Genom att åka i tävlingar där Johaug inte är med, är väl det enkla svaret. Hennes inhemska toppresultat betalar sig lika bra som 10:e-platser i VC typ, systemet är inte anpassat för tidsmarginalerna som blivit på damsidan med överlägsen segrare. Men sen i tremilen i Kollen när Johaug blev inhämtad och tidsavstånden inte så stora, så blev det väldigt bra punkter på dom som gick i mål i klungan. I det loppet var Theodorsen men inte dom yngre tjejerna med. Fossesholm fick 20 punkter högre på sin femteplats i Falun.

I längden vore det nog mer rättvist att alltid dela ut 5 punkter till tvåan, resp 10 punkter till trean, och därefter räkna ut övrigas fispunkter efter tidsavstånden upp till trean - med skillnaden att man då lägger till 10 punkter efter uträkningen.

Verkar som om svenska juniorcupen nu bytt namn och kommer heta Bauhaus cup under kommande säsong.

Tackar, nu till min egentliga fråga - vilka åkare kommer kunna göra liknande stora steg nu till vintern. Dvs gå från att vara utanför topp 100 till att komma topp tio mer än en gång världscupen (eller som Silje, utanför topp 400 till topp 15 en gång)

Skulle vara någon av svenskorna, norskorna eller ryskorna, kanske någon schweiziska (särskilt om man tänker kraftig klättring och inte kräver topp-10 flera gånger): Settlin, Vinsa, Dahlqvist kanske främst bland svenskorna men kanske också Hagström; Johansen, Simpson-Larsen, Amundsen, Knudsen eller Myhrvold bland norskorna; Durkina eller Zherebyateva bland ryskorna. Kinesiskan Chi en outsider.

Om jag skall välja någon utanför topp-400 så blir det nog någon av de unga norskorna Berg eller Fosnäs eller kanske någon av finskorna (men mest för jag har dålig koll på de flesta utländska namnen här).

Moa Hansson kanske. Gör hon ett bra resultat i Bruks så kanske hon får chansen att åka VC och inte omöjligt att hon då kan ta sig till semi i någon sprint.

Blir det inget JVM så är ju det inget hinder att plocka med henne om hon är bland dom sex bästa svenskorna.

Såg Jens burmans senaste video på Youtube. Intressant hur han tänker kring kosttillskott.

Han står alltså och säger att than tar proteinpulver för att han känner han kan träna hårdare och få bättre effekt. Samt att han tar rödbetsjuice för det innehåller nitrat som ger bättre uthållighet.

Är doping nästa steg? Bort med sånt här skit. Nästa gång kanske vi för se han knaprar piller för han känner kan träna dubbelt så mycket....

Jag tror rent generellt att proteinpulver för konditionsidrottare på den nivån är rätt meningslöst. Vad det gäller protein handlar det mest om att få i sig en viss mängd och tränar man och äter så mycket som Burman får man i sig det ändå. Mer vits för styrketränande motionärer som inte äter så mycket. Jag gillar Burman och hans vlogg men här är det mest sälj påstår jag. Proteinpulver har jag väldigt svårt att se som doping eller ens nära..

Fast handlade inte bcdefg:s ursprungliga kommentar/fråga om kraftiga kliv i distans (därav exemplet med Theodersen), inte om i sprint?

Svårare att spekulera på samma sätt i sprint då FIS-poängen baseras på kvaltiderna och inte i resultat i finalheaten. Men om jag ändå skall lyft fram någon i sprint som kan klättra avsevärt så tycker jag Lindström (280:e på FIS-rankingen) bör nämnas. Andra svenskor med klättrarpotential är naturligtvis Frida (149:a) men också Persson (112:a), Bångman d.y (148:a) och Rosenberg (325:a).

Med din logik är ju all mat dopning. Äter man inte på tre dar presterar man sämre än om man äter