2006-04-25, 09:10
#1
Lite jobbigt kanske att jag inte har tillgang till ett svenskt tangentbord men jag kanner att jag maste beratta om min forsta tripp pa LSD.
Jag och en polare var pa en resa genom USA och vi stannade till i San Francisco. Givetvis uppsokte vi Haight som ar det beromda hippidistriktet. Vi tog oss vidare till Golden Gate park dar vi skulle fixa lite roka. Killen vi kopte av (skit trevlig) undrade ocksa om vi vill ha syra. Jag har tidigare testat svamp och HBW och min polare har tagit svamp en gang. Klart vi ville testa!! Helt omojligt for mig att fa tag pa syra hemma. Enligt snubben kopte vi fem trippar. Vi fick en pappersbit som var kanske 4 centimeter lang och en halv centimeter bred. Jaha!? Va fan ar det har?? Inget monster, inga roliga bilder. Bara vitt. Kandes skumt att ge ifran sig vardefulla dollar for att fa en bit "papper". Med lugnande ord om att syran skulle vara kanon och eftersom rokat luktade gott hoppades pa vi att han inte blaste oss.
Eftersom vi bodde pa ett hostel kunde vi inte hanga dar. Vi tog oss ner till hamnen och bestamde oss for att ga pa “Ripleys – belive it or not”… sjukt stalle med en massa freaks och rekord av alla tankbara och otankbara slag. Vi delade upp syran i fyra bitar (alltsa 1.25 tripp om vi ska tro kranen) och tog en var. Beslutade oss for att ga in pa en bar och chilla med en ol i vantan pa att syran skulle verka. Vi satt dar och snackade skit i tjugo minuter da jag borjade marka att kille inte hade blast oss. Allt var intressant att snacka om, kande mig sjukt smart och skrattade hela tiden. Vi satt dar i sakert 40 minuter och jag hade fortfarande ol kvar (!) nar det var dags att ga pa toa. Nar jag stallde mig upp smallde det till pa riktigt! Klumpig, dalig balans och suddig syn. Golvet var ett typiskt casinogolv och det borjade redan flyta ihop. Var tvungen att fraga om vagen till toan och fattade inte riktigt vad killen sa. Gick in i restaurangdelen av baren som var riktigt lyxig. Familjer satt och at fina maltider och jag tyckte att ALLA stirrade pa mig nar jag fumlade omkring och forsokte hitta toan samtidigt som jag inte ville titta ner pa golvet som gjorde sitt basta for att efterlikna en ormgrop.
Klarade av mitt toabesok och efter det var det verkligen dags att dra. Bartendern var inte langre den trevlige killen han varit nar vi kommit in utan tittade nu pa oss med skum min (tyckte vi iaf).
Ut pa gatan dar regnet OSER NER!!! Vattenpolar overallt som vi trampar i, folk som springer hit och dit for att unkomma regnet och mitt i allt kaos gar vi och undrar vad fan det ar som hander. Ripleys verkar helt ha forsvunnit fran jorden yta. Var tusan ar stallet egentligen!!?? Plotsligt ser vi skylten men borjar istallet nojja pa den stora vakten som star utanfor och var ingangen egentligen ar. En gorilla glider upp och ner for en pale, en hetsig rost talar om det fantastiska “Ripleys – belive it or not”. Ni kanner till USA, allting ska vara sa stort. Sa mycket. Vi funderade lange pa om vi verkligen skulle vaga ga in men eftersom regnet var ganska irriterande beslutade vi oss far oass gora sa. Vi lyckas ta oss in genom att halla kaften och nicka nar snubben bakom kassan fragade nagot. Jag lyckas fa med nan javla guide for 5 dollar som jag verkligen inte ville ha!
Val inne springer det omkring en massa ungar overallt och en uppmanar oss att “stick your hand into that hole”. Hmm… Driver ungjaveln med oss? Jag sticker in handen och nan drar i den pa andra sidan. Jag skriker till, ramlar bakat och alla ungar skrattar samtidigt som deras foraldrar drar ivag dom fran mig.
Shit, vad har vi gett oss in pa? Syran pumpar friskt i venerna nu och vi ar pa ett stalle som skulle vara overvaldigande nykter. Forsoker lasa pa nagra skyltar som forklarar de olika rekorden men skiten vill inte vara still. Laser en rad, tappar bort mig. Laser om raden, fattar fortfarande ingenting. Jaja, bara att titta pa bilderna med andra ord.
Forsta rummet ar ganska litet och vi undrar om det ar allt. Nix!! Vi hittar en trappa som vi tar oss upp for och mots av varldens fetaste man (docka) jaha… saker borjar maka lite mer sense. Vi AR pa ett skumt stallet, bara att acceptera saken. Tandsticksmodeller, sjuka bilder pa manniskor, nan vibrerande stol. Fattar nada, men roligt ar det. Min blasa ar helt fucked up och jag maste aterigen ga pa toa. Men hur hittar jag till den i den har konstiga varlden!? Min polare stannar vid var “motespunkt” och jag ger mig av i jakt pa toan. Passerar en massa skyltar som jag inte fattar nanting av, gar forbi en kyrkogard med skellet och skit, hamnar mitt i en tagvagn innan jag slutligen hittar toan. Aahhh…antligen lite lugn och ro. “This place is getting to me”. Men naha!!! Toan ar ocksa ett aventyr. Pistolskott och elaka skratt hors och jag undrar funderar pa om jag ska slanga mig i ett horn och vanta dar tills min polare kommer och raddar mig. Fragar istallet en gammal man “is this the washroom” men han bara stirrar pa mig. Det liknar en typisk toalett men varfor skjuter folk efter mig?? Hittar fram till ett bas och gor det jag ska gora. Bilder overallt har inne ocksa men med hjalp av den lilla logik jag har kvar forstar jag att de velat skapa en “upplevelse” inne pa toan ocksa. Den ar full med hogtalare. Ge er nu for fan!!!
Hittar min polare som ocksa tycker att det har ar alldeles for mycket men vada? Vi ar i San Francisco ingen kanner oss, ingen bryr sig! Efter den insikten blir allt sa mycket roligare. Vi springer fram och tillbaka mellan de olika “attraktionerna” och skamtar med barnen som ar de enda som tycker detta ar lika roligt som oss.
Vi tar en paus i korridoren till en nodutgang dar inga dumma hogtalare eller farliga skelett kan na oss. Dar snoar vi in pa vaggen framfor oss. Den ar sa mycket intressantare an allting annat dar inne. Andas, ror sig och framkallar harliga monster hela tiden. De som passerar oss tittar pa oss med konstiga miner. Vi kan se att de tanker “va tusan sitter de och stirrar in i vagg for nar utstallningar ar har ute?”.
Starkta av den upplevelsen fortsattar vi igenom museet som verkar oandligt. Nar ska det sluta? Nar ska syran sluta? Aldrig verkar det som. Skojar vidare med barnen men nojjar lite for eventuella pedofilmisstankar. Vi hittar dock till utgangen, tar oss ner for ett gang trappor i roliga farger. Tittar pa klockan och det visar sig att vi varit dar inne i tva timmar. Shit, sakert nat rekord! Oppnar dorren ut och regnet oser fortfarande ner. Vi beslutar oss for att ta en picknick pa insidan av dorren och dar sitter vi och snackar om livet, kakar en gammal snickers och snoar in pa golvet och vaggarna. Syran ar fortfarande stark. Ett tag kanner jag mig klarare men sekunden senare ar jag precis lika borta som tidigare.
Vi sittar dar sakert ytterligare tva timmar innan vi blir utslangda av en vakt. Jaha, allting ar stangt nere i hamnen, inga taxi i narheten och 40 minuter hem. Namnde jag att det osregnar!?
Stannar vid en 7/11 pa vagen hem och koper en fet macka. Mmmm, sa gott! Borjar klarna till annu mer och vi pratar om vara upplevelser hela vagen hem. Tar oss ner i kallaren pa hostelet, kollar pa TV, snackar skit och roker holk till klockan fem.
Kan saga att detta var en underbar upplevelse. Mojligtvis skulle vi ha testat syran i en mer skyddad miljo forsta gangen men det gick, trots vissa mindre trevliga upplevelser, bra. Den resterande delen av syran tog vi i Las Vegas. Ocksa en upplevelse utover det vanliga, kanske kommer en rapport senare.
Jag och en polare var pa en resa genom USA och vi stannade till i San Francisco. Givetvis uppsokte vi Haight som ar det beromda hippidistriktet. Vi tog oss vidare till Golden Gate park dar vi skulle fixa lite roka. Killen vi kopte av (skit trevlig) undrade ocksa om vi vill ha syra. Jag har tidigare testat svamp och HBW och min polare har tagit svamp en gang. Klart vi ville testa!! Helt omojligt for mig att fa tag pa syra hemma. Enligt snubben kopte vi fem trippar. Vi fick en pappersbit som var kanske 4 centimeter lang och en halv centimeter bred. Jaha!? Va fan ar det har?? Inget monster, inga roliga bilder. Bara vitt. Kandes skumt att ge ifran sig vardefulla dollar for att fa en bit "papper". Med lugnande ord om att syran skulle vara kanon och eftersom rokat luktade gott hoppades pa vi att han inte blaste oss.
Eftersom vi bodde pa ett hostel kunde vi inte hanga dar. Vi tog oss ner till hamnen och bestamde oss for att ga pa “Ripleys – belive it or not”… sjukt stalle med en massa freaks och rekord av alla tankbara och otankbara slag. Vi delade upp syran i fyra bitar (alltsa 1.25 tripp om vi ska tro kranen) och tog en var. Beslutade oss for att ga in pa en bar och chilla med en ol i vantan pa att syran skulle verka. Vi satt dar och snackade skit i tjugo minuter da jag borjade marka att kille inte hade blast oss. Allt var intressant att snacka om, kande mig sjukt smart och skrattade hela tiden. Vi satt dar i sakert 40 minuter och jag hade fortfarande ol kvar (!) nar det var dags att ga pa toa. Nar jag stallde mig upp smallde det till pa riktigt! Klumpig, dalig balans och suddig syn. Golvet var ett typiskt casinogolv och det borjade redan flyta ihop. Var tvungen att fraga om vagen till toan och fattade inte riktigt vad killen sa. Gick in i restaurangdelen av baren som var riktigt lyxig. Familjer satt och at fina maltider och jag tyckte att ALLA stirrade pa mig nar jag fumlade omkring och forsokte hitta toan samtidigt som jag inte ville titta ner pa golvet som gjorde sitt basta for att efterlikna en ormgrop.
Klarade av mitt toabesok och efter det var det verkligen dags att dra. Bartendern var inte langre den trevlige killen han varit nar vi kommit in utan tittade nu pa oss med skum min (tyckte vi iaf).
Ut pa gatan dar regnet OSER NER!!! Vattenpolar overallt som vi trampar i, folk som springer hit och dit for att unkomma regnet och mitt i allt kaos gar vi och undrar vad fan det ar som hander. Ripleys verkar helt ha forsvunnit fran jorden yta. Var tusan ar stallet egentligen!!?? Plotsligt ser vi skylten men borjar istallet nojja pa den stora vakten som star utanfor och var ingangen egentligen ar. En gorilla glider upp och ner for en pale, en hetsig rost talar om det fantastiska “Ripleys – belive it or not”. Ni kanner till USA, allting ska vara sa stort. Sa mycket. Vi funderade lange pa om vi verkligen skulle vaga ga in men eftersom regnet var ganska irriterande beslutade vi oss far oass gora sa. Vi lyckas ta oss in genom att halla kaften och nicka nar snubben bakom kassan fragade nagot. Jag lyckas fa med nan javla guide for 5 dollar som jag verkligen inte ville ha!
Val inne springer det omkring en massa ungar overallt och en uppmanar oss att “stick your hand into that hole”. Hmm… Driver ungjaveln med oss? Jag sticker in handen och nan drar i den pa andra sidan. Jag skriker till, ramlar bakat och alla ungar skrattar samtidigt som deras foraldrar drar ivag dom fran mig.
Shit, vad har vi gett oss in pa? Syran pumpar friskt i venerna nu och vi ar pa ett stalle som skulle vara overvaldigande nykter. Forsoker lasa pa nagra skyltar som forklarar de olika rekorden men skiten vill inte vara still. Laser en rad, tappar bort mig. Laser om raden, fattar fortfarande ingenting. Jaja, bara att titta pa bilderna med andra ord.
Forsta rummet ar ganska litet och vi undrar om det ar allt. Nix!! Vi hittar en trappa som vi tar oss upp for och mots av varldens fetaste man (docka) jaha… saker borjar maka lite mer sense. Vi AR pa ett skumt stallet, bara att acceptera saken. Tandsticksmodeller, sjuka bilder pa manniskor, nan vibrerande stol. Fattar nada, men roligt ar det. Min blasa ar helt fucked up och jag maste aterigen ga pa toa. Men hur hittar jag till den i den har konstiga varlden!? Min polare stannar vid var “motespunkt” och jag ger mig av i jakt pa toan. Passerar en massa skyltar som jag inte fattar nanting av, gar forbi en kyrkogard med skellet och skit, hamnar mitt i en tagvagn innan jag slutligen hittar toan. Aahhh…antligen lite lugn och ro. “This place is getting to me”. Men naha!!! Toan ar ocksa ett aventyr. Pistolskott och elaka skratt hors och jag undrar funderar pa om jag ska slanga mig i ett horn och vanta dar tills min polare kommer och raddar mig. Fragar istallet en gammal man “is this the washroom” men han bara stirrar pa mig. Det liknar en typisk toalett men varfor skjuter folk efter mig?? Hittar fram till ett bas och gor det jag ska gora. Bilder overallt har inne ocksa men med hjalp av den lilla logik jag har kvar forstar jag att de velat skapa en “upplevelse” inne pa toan ocksa. Den ar full med hogtalare. Ge er nu for fan!!!
Hittar min polare som ocksa tycker att det har ar alldeles for mycket men vada? Vi ar i San Francisco ingen kanner oss, ingen bryr sig! Efter den insikten blir allt sa mycket roligare. Vi springer fram och tillbaka mellan de olika “attraktionerna” och skamtar med barnen som ar de enda som tycker detta ar lika roligt som oss.
Vi tar en paus i korridoren till en nodutgang dar inga dumma hogtalare eller farliga skelett kan na oss. Dar snoar vi in pa vaggen framfor oss. Den ar sa mycket intressantare an allting annat dar inne. Andas, ror sig och framkallar harliga monster hela tiden. De som passerar oss tittar pa oss med konstiga miner. Vi kan se att de tanker “va tusan sitter de och stirrar in i vagg for nar utstallningar ar har ute?”.
Starkta av den upplevelsen fortsattar vi igenom museet som verkar oandligt. Nar ska det sluta? Nar ska syran sluta? Aldrig verkar det som. Skojar vidare med barnen men nojjar lite for eventuella pedofilmisstankar. Vi hittar dock till utgangen, tar oss ner for ett gang trappor i roliga farger. Tittar pa klockan och det visar sig att vi varit dar inne i tva timmar. Shit, sakert nat rekord! Oppnar dorren ut och regnet oser fortfarande ner. Vi beslutar oss for att ta en picknick pa insidan av dorren och dar sitter vi och snackar om livet, kakar en gammal snickers och snoar in pa golvet och vaggarna. Syran ar fortfarande stark. Ett tag kanner jag mig klarare men sekunden senare ar jag precis lika borta som tidigare.
Vi sittar dar sakert ytterligare tva timmar innan vi blir utslangda av en vakt. Jaha, allting ar stangt nere i hamnen, inga taxi i narheten och 40 minuter hem. Namnde jag att det osregnar!?
Stannar vid en 7/11 pa vagen hem och koper en fet macka. Mmmm, sa gott! Borjar klarna till annu mer och vi pratar om vara upplevelser hela vagen hem. Tar oss ner i kallaren pa hostelet, kollar pa TV, snackar skit och roker holk till klockan fem.
Kan saga att detta var en underbar upplevelse. Mojligtvis skulle vi ha testat syran i en mer skyddad miljo forsta gangen men det gick, trots vissa mindre trevliga upplevelser, bra. Den resterande delen av syran tog vi i Las Vegas. Ocksa en upplevelse utover det vanliga, kanske kommer en rapport senare.
