Hittar aldrig någonstans där jag passar in

Det handlar inte om dina åsikter per se, utan din oförmåga att uttrycka dem vid rätt tillfälle, hålla käften om dem i andra och nyansera dem och endast låta folk ana dem då och då.

Du tror för mycket om dig själv och att just du är en särskilt intressant liten snöflinga.

Alla tröttnar fort på en figur som du och efter det blir du olidlig och ses på som någon man inte kan ha i möblerade rum.

Lär dig hålla käften och lyssna på andra istället för att ständigt föra fram dina idiotier.

Gör detta samtidigt som du är ärligt nyfiken på andra människor och ser till att ofta omge dig med människor som både är smartare än dig, du ska ärligt inse att det är så, och har åsikter som skiljer sig från dina egna.

Efter några månader, max ett halvår, kommer detta ge effekt och du kommer senare att hitta riktig vänskap, en livsfrände och några olika grupper du trivs i.

Jag tillhör 99:e percentilen, dom som är smartare än mig är inte direkt sociala människor, vet inte riktigt vart jag ska hitta dom.

Denna lösning är lite utmanande och potentiellt känslomässigt påfrestande tills du uppnår resultat, men det du kan göra är att upphöra med att försöka passa in, dvs frigöra dig från ditt begär eller behov från det, om du gör det så frigör du dig samtidigt från lidandet som orsakas av begäret eller behovet att passa in. Tänk såhär, anledningen att du lider är inte för att du inte passar in någonstans, anledningen att du lider är för att du har detta begär eller behov att passa in.

Det finns potentiella fördelar att göra detta också, genom att göra detta så behöver du inte offra din unika individualitet och applicera en form konformism på dig själv, med andra ord behöver du inte ändra eller anpassa dina åsikter, vad för värderingar du har och de principer du agerar efter för att passa in med andra.

Nyckeln är anpassning, där har du misslyckats från början. Om jag skulle hamna bland infödingar i Amazonas skulle jag känna mig missanpassad, infödingen i Sverige lika så. Svårt att anpassas som vuxen, men som barn lättare. Du får försöka födas om på nytt.

Förstår att folk fjärmar sig vid det språkbruket. Antar att du inte lägger så stor vikt vid orden som de flesta gör. Normalt har man en åsikt om olika värderingar, men kopplar det inte till person. D.v.s. Jag respekterar dig som person men inte din åsikt. Ditt språk kopplar åsikt till person, men person har sällan samma åsikt genom hela livet, den driver iväg och kan förändras helt.

Att använda sig av sin yttrandefrihet i tid och otid är inte smart om du vill finna gemenskap. Extremåsikter om att kremera folk levande skrämmer bort folk, säkrast att hålla sig borta från en sån. Och att blötta ur sig diverse "sanningar", påpeka andras tillkortakommanden, ge råd oombedd etc som ingen vill höra är inte heller vettigt.

Du verkar självcentrerad. Intressera dig för de människor du möter, lyssna och lär. Fråga vad de tycker och tänker. Ge akt på hur de beter sig. Du måste ha nåt annat än överutnyttjad yttrandefrihet och IQ att erbjuda om nån vettig person ska vilja umgås med dig.

Man behöver inte hitta någonstans att passa in. Det är inte meningen med livet. Kan lova dig att 90% av alla människor känner att de inte passar trots att de har likasinnade vänner och så vidare. Om man däremot känner att man inte passar in på grund av starka åsikter, som i ditt fall är det väl bara att välja vad som är viktigast, någonstans att passa in eller att uttrycka dina åsikter? En sak jag också har lärt mig då jag också har ganska starka åsikter (inte som du kanske, men lyckas ofta provocera folk) är att man inte alltid behöver yttra dem. Om jag sitter med människor jag inte bryr mig ett skit om kan jag säga exakt vad jag vill, men om jag har åsikter som jag vet kommer få mig att tyckas om mindre kanske jag inte uttrycker dem runt människor jag inte vill ska ändra åsikt om mig. Och jag vet, "riktiga vänner ska acceptera vad du än tycker". Problemet med detta är dock att det inte finns något som heter riktiga vänner, alla människor är falska och utnyttjar varandra. De jag kallar vänner är de som utöver det ger mig något positivt i gengäld.

Du kan ju bli skinnskalle. Fast då måste du gilla att böga också.

Hur gick det med alla dina miljoner då? ⬇︎

Om du nu är på riktigt, tvivlar, så har du en seriös empatistörning och är antisocial misantrop. Då blir det omöjligt att funka med andra. Terapi är nog inte aktuellt. Så du kanske kanske kan skaffa en massa husdjur. Om du skaffar en inkomst som räcker. Droghandel?

Du ska, av mig, få ett urval av de standard-tips som brukar framföras till människor i kris här på FB:
Res, sup dig full, knarka och knulla horor. Varsågod.

Ts skulle kunna lida av asocial personlighetsstörning och svår mytomani?
Ingen som orkar umgås med ett aspbergermongo särskilt länge.