Citat:
Powell, Ingves och andra ämbetsmän på centralbankerna pratar fortfarande hårt om sin inflationskamp även om ekonomin fortsätter att försämras. Vi närmar oss en vändpunkt, men marknaderna förstår det inte än. Centralbankernas penningpolitiska åtstramningar orsakar en lågkonjuktur, men i slutändan kommer de att kapitulera för inflationen.
Aktiemarknaden gick in i veckan med ännu en försäljning. Vi har fortfarande inte nått de lägsta nivåerna i juni, men marknaderna verkar gå i den riktningen. Svårighetsgraden och livslängden på den björnmarknaden som kan uppstå efter de nivåerna kan bli svår. Vi utgår inte bara från en aldrig tidigare skådad nivå av övervärdering, utan det sker också i en tid av makroekonomiska obalanser i en klass för sig. Ekonomin har aldrig varit svagare medans aktier har aldrig varit mer överprisade.
Efter 2008, varje gång aktiemarknaden hamnade i problem eller ekonomin blev skakig, kom centralbankerna till undsättning med mer billiga pengar. Det kan de inte längre. Åtminstone påstår de att de inte kommer att göra det. Och om de gjorde det skulle det få fruktansvärda konsekvenser. Så för tillfället gör de inte det. Och marknaderna förstår fortfarande inte vad detta betyder för ekonomin och vad det innebär för aktiemarknadspriserna.
Börsen har surfat på en våg av likviditet. Med varje lågkonjunktur eller börsnedgång översvämmar Riksbanken marknaderna med likviditet. Aktiekurserna flyter på det havet av likviditet. Värderingen är extrem. Men nu drar Riksbanken ur kontakten och dränerar marknaderna på den likviditeten, vid den tidpunkt då marknaderna behöver likviditeten som mest.
Löner och kapitalvinster pressas eftersom vi befinner oss i ett tidigt skede av en lågkonjunktur. I takt med att lågkonjunkturen fortsätter kommer det att bli mer press nedåt. Och när räntorna stiger, faller värdet av dessa minskade inkomster ännu snabbare eftersom de avräknas med de högre räntorna. Samtidigt skadar stigande räntor i sig inkomsterna eftersom företag bär på skuldsättningar utan motstycke. Artificiellt låga räntor gjorde sitt jobb och uppmuntrade inte bara företag utan även individer och regeringar att ta på sig mer och mer skulder.
På grund av RB och Riksdagen är alla maxade. Ekonomin har aldrig varit så belånad och aldrig varit så beroende av de billiga pengar som RB nu tar bort. Så vi kommer att gå igenom alla ekonomiers moder när Riksbanken får oss att upphöra med detta monetära heroin.
Eftersom företag måste betala mer för att betala sina skulder, minskar det inkomsterna. Det sänker också utdelningen, och det innebär också mindre pengar för ett system för buybacks. Det betyder att aktiekurserna sannolikt kommer att fortsätta sin nedåtgående trend.
Men mainstream förstår inte, man hör fortfarande journalisterna där ute prata om en mjuk landning, -men de förstår inte att vi redan har kraschat.
Vi har bara inte fattat eld ännu.
Det finns en pågående debatt om huruvida Riksbanken behöver orsaka en lågkonjunktur för att tämja inflationen. Det är konsekvensen, men RB behöver inte ge sig ut för att orsaka en ekonomisk nedgång. Lågkonjunkturen är helt enkelt en följd av inflationsbekämpningen. Så det handlar inte om huruvida de behöver orsaka en lågkonjunktur för att bekämpa inflationen. Verkligheten är att RB inte kan bekämpa inflationen utan att orsaka en lågkonjuktur.
Faktum är att Riksbankens politik ledde till både överdriven skuldsättning i ekonomin och stigande priser.
Eftersom RB lämnade penningpolitiken lös så länge och lät ekonomin bli så belånad, handlar det inte om att kampen mot inflationen kommer att orsaka en lågkonjuktur. Det kommer att orsaka en finanskris. Det finns ingen väg runt det.
Varför förstår inte fler detta?
De förstår inte vad som orsakade den senaste finanskrisen. De förstår inte att det var centralbankerna. Och de förstår inte heller att Riksbankens politik efter den krisen, som var tänkt att lindra problemen, faktiskt gjorde dem värre. Problemen har förvärrats. Men de har blivit förskjutna. Och vi har att göra med de problemen nu, men få människor verkar förstå det. Uppvaknandet kommer att bli jobbigt.
Centralbankerna kommer att kapitulera och inflationen kommer att vinna, för när det kommer till kritan, och när vi befinner oss i en finansiell kris, kommer de inte att fortsätta att bekämpa inflationen. De kommer att ge upp den kampen för att rädda ekonomin och marknaderna från konsekvenserna av den finansiella krisen. Och det är då inflationen kommer att orsaka en ännu större kris, speciellt när det gäller den amerikanska dollarkrisen, ett öde som USA hittills har lyckats undvika. Men dess förmåga att skjuta upp den dagen börjar ta slut.
Aktiemarknaden gick in i veckan med ännu en försäljning. Vi har fortfarande inte nått de lägsta nivåerna i juni, men marknaderna verkar gå i den riktningen. Svårighetsgraden och livslängden på den björnmarknaden som kan uppstå efter de nivåerna kan bli svår. Vi utgår inte bara från en aldrig tidigare skådad nivå av övervärdering, utan det sker också i en tid av makroekonomiska obalanser i en klass för sig. Ekonomin har aldrig varit svagare medans aktier har aldrig varit mer överprisade.
Efter 2008, varje gång aktiemarknaden hamnade i problem eller ekonomin blev skakig, kom centralbankerna till undsättning med mer billiga pengar. Det kan de inte längre. Åtminstone påstår de att de inte kommer att göra det. Och om de gjorde det skulle det få fruktansvärda konsekvenser. Så för tillfället gör de inte det. Och marknaderna förstår fortfarande inte vad detta betyder för ekonomin och vad det innebär för aktiemarknadspriserna.
Börsen har surfat på en våg av likviditet. Med varje lågkonjunktur eller börsnedgång översvämmar Riksbanken marknaderna med likviditet. Aktiekurserna flyter på det havet av likviditet. Värderingen är extrem. Men nu drar Riksbanken ur kontakten och dränerar marknaderna på den likviditeten, vid den tidpunkt då marknaderna behöver likviditeten som mest.
Löner och kapitalvinster pressas eftersom vi befinner oss i ett tidigt skede av en lågkonjunktur. I takt med att lågkonjunkturen fortsätter kommer det att bli mer press nedåt. Och när räntorna stiger, faller värdet av dessa minskade inkomster ännu snabbare eftersom de avräknas med de högre räntorna. Samtidigt skadar stigande räntor i sig inkomsterna eftersom företag bär på skuldsättningar utan motstycke. Artificiellt låga räntor gjorde sitt jobb och uppmuntrade inte bara företag utan även individer och regeringar att ta på sig mer och mer skulder.
På grund av RB och Riksdagen är alla maxade. Ekonomin har aldrig varit så belånad och aldrig varit så beroende av de billiga pengar som RB nu tar bort. Så vi kommer att gå igenom alla ekonomiers moder när Riksbanken får oss att upphöra med detta monetära heroin.
Eftersom företag måste betala mer för att betala sina skulder, minskar det inkomsterna. Det sänker också utdelningen, och det innebär också mindre pengar för ett system för buybacks. Det betyder att aktiekurserna sannolikt kommer att fortsätta sin nedåtgående trend.
Men mainstream förstår inte, man hör fortfarande journalisterna där ute prata om en mjuk landning, -men de förstår inte att vi redan har kraschat.
Vi har bara inte fattat eld ännu.
Det finns en pågående debatt om huruvida Riksbanken behöver orsaka en lågkonjunktur för att tämja inflationen. Det är konsekvensen, men RB behöver inte ge sig ut för att orsaka en ekonomisk nedgång. Lågkonjunkturen är helt enkelt en följd av inflationsbekämpningen. Så det handlar inte om huruvida de behöver orsaka en lågkonjunktur för att bekämpa inflationen. Verkligheten är att RB inte kan bekämpa inflationen utan att orsaka en lågkonjuktur.
Faktum är att Riksbankens politik ledde till både överdriven skuldsättning i ekonomin och stigande priser.
Eftersom RB lämnade penningpolitiken lös så länge och lät ekonomin bli så belånad, handlar det inte om att kampen mot inflationen kommer att orsaka en lågkonjuktur. Det kommer att orsaka en finanskris. Det finns ingen väg runt det.
Varför förstår inte fler detta?
De förstår inte vad som orsakade den senaste finanskrisen. De förstår inte att det var centralbankerna. Och de förstår inte heller att Riksbankens politik efter den krisen, som var tänkt att lindra problemen, faktiskt gjorde dem värre. Problemen har förvärrats. Men de har blivit förskjutna. Och vi har att göra med de problemen nu, men få människor verkar förstå det. Uppvaknandet kommer att bli jobbigt.
Centralbankerna kommer att kapitulera och inflationen kommer att vinna, för när det kommer till kritan, och när vi befinner oss i en finansiell kris, kommer de inte att fortsätta att bekämpa inflationen. De kommer att ge upp den kampen för att rädda ekonomin och marknaderna från konsekvenserna av den finansiella krisen. Och det är då inflationen kommer att orsaka en ännu större kris, speciellt när det gäller den amerikanska dollarkrisen, ett öde som USA hittills har lyckats undvika. Men dess förmåga att skjuta upp den dagen börjar ta slut.
Långt men klokt inlägg.
Sist börserna kraschade" var 2020 och 2022...
Spontant så borde inte nästa nedgång komma förrän 2028, 2029..
Tror inte Trump vill vara med om någon krasch förrän hans tid är över som president.
Men vem vet
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
