Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Jo jag förstår att det är enbart jag och rätt få andra här på filmforumet som delar min filmsmak och jag blir oftast nerklankad för att just hylla regissörer som D´Amato, Martino, Mattei, Franco, Vogel etc... ju grisigare och blodigare desto bättre för min del. Däremot är jag inte ute efter att provocera omgivningen med att jag gillar denna sortens filmer, tycker helt enkelt det är skön avkoppling med lite b-filmer och blod emellan åt.

Marshall anser jag vara en engångsföreteelse som aldrig kommer skaffa en ordentlig fanskara, kanske bland mainstream-fåran men inte bland oss som diggar skräckfilm på riktigt. Han blev i och med Instängd och Doomsday en riktig sellout, utgick ifrån sina principer han hade i Dog Soldiers och förändrade hela synsättet på sina filmer. Däremot är det tur att det fortfarande frodas regissörer som inte väljer att ändra stil, oavsett hur det går. Exempel på dessa regissörer är väl David Lynch, Jan Svankmajer, Alejandro Jorodowsky, Matthew Barney, Fred Vogel, Andreas Schnaas, Olaf Ittenbach och Jörg Buttgereit.

Marshall gick, tråkigt nog samma väg till mötes som Sam Raimi.

Jag förstår hur du tänker och uppskattar vad du skriver. Marshall tycks vara på väg åt samma håll som Raimi, åtminstone i och med senaste filmen. Men han har en jävla resa innan han blir lika framgångsrik.


När det gäller fan-skara så har de nog fler än dina favoriter, möjligen inte lika hängivna.

Vid din ålder beställde jag VHS-band med New York Ripper, Cannibal Holocaust och Guinea Pig från en kille i Skåne. Men det stannade ungefär där för mig, jag skaffade mig aldrig något djupare intresse. Den enda jag bär med mig i ryggsäcken som favoritfilm är just Cannibal Holocaust.


Hoppas att du förstår att jag inte har något emot din fascination för de filmer du gillar; jag uppskattar dig för din hobby. Däremot står jag rakryggad upp för att jag älskar The Descent.

Ja, kanske det. Vad anbelangar Marshall så märks det ju hur han började som Raimi med lågbudgetfilm, alltså kontra Evil Dead emot Dog Soldiers, däremot kändes Evil Dead och förlagan Within the Woods betydligt mer ambitiösare i sin fyllnad av humor, våldsamheter och skräck. Evil Dead är och kommer alltid att bli en milstolpe i filmhistorien vad gäller genrefilm, den har betytt mycket och vad Marshall gäller är han fortfarande i utvecklingsstadiet. Raimi lyckades ju trots allt med konsten att fortsätta göra bra film efter Evil Dead-trilogin. Snabbare än döden med Sharon Stone har jag dock inte sett men gillar den där filmen med Bill Paxton och Billy Bob Thornton, är även en sucker för Spindelmannen-filmatiseringarna.


Såklart att det finns folk som jag själv, jag har en del vänner här på Flashback med samma intresse för denna typen av film, även på övriga delar av Internet. Men i verkligheten har jag dock mer sällan träffat på denna stereotypen av skräckfilmsnörd som Mads Mikkelsen porträtterar i Nicolas Winding Refns Bleeder ifrån 1999.



Nu vet jag ju inte hur gammal du är och vilket år det var då du var tjugoett år, men antar att det var på åttiotalet med tanke på VHS-åldern. Jag har ju hört många historier om just dessa piratkopior ifrån Nederländerna som cirkulerade runt på stadens gator, med andrahandskopior av Motorsågsmassakern, Evil Dead, Cannibal Holocaust och Salò för att nämna några. Jag fick själv en del filmer kopierade i tonåren av ett affärsbiträde i en spelbutik, men resten fann jag på Direct Connect under början av 2000-talet. Där började mitt intresse... Var det Guinea Pig 2 du såg, alltså Flowers of Flesh and Blood / The Severing Samurai?


Klart att jag förstår det och jag respekterar även din och andras åsikter om vad dem tycker om, allt är ju trots allt subjektivt. Jag ser ju enbart inte på våldsfilmer, men det är ju det som ligger närmast hjärtat. The Descent förstår jag att du tycker om, som inte direkt växte upp med den typen av filmer som jag och flera andra i min generation, men så är det och förblir.

Det där är det enda jag inte förstår.

Vilken Guinea Pig-version jag såg som ung vet jag inte, men 21 var jag -95.

De flesta i din generation växte nog upp med andra filmer än vad du gjorde.

Men samtidigt som du och dina jämlikar växte upp så såg jag nog de flesta filmerna ni såg. Vet inte riktigt när du valde att nischa dig, men då sprang du nog ifrån mig genremässigt. Så klart.

Hur som helst; stor respekt för din hobby och ditt filmkunnande inom alternativ film.

Som sagt är mina formuleringar inte alltid de bästa då jag tenderar att förlora mig in i meningsuppbyggnader och skit, med min Asperger-diagnos är det inte alltid så lätt att hålla koll på vad man skriver utan att hamna utanför ramarna av själva kärnan i texten, hoppas att du har förståelse för det. I texten jag försökte få fram menade jag att du växte upp under en hel annan filmera och generation än vad jag gjorde, så du växte upp med dessa mytomspunna filmer som jag kunde se hur lätt som helst i ungdomen. Då du inte hade upplevt skräcken på samma vis som vi ungdomar gjort i barndomen är det mer uppenbart att äldre människor skräms av den nya generationen filmer i stället. Med en högre budget, bättre skådespelare och animationer bortom fantasins gränser kan man förmedla skräck mer äkta, ungefär som Howard Philips Lovecraft gjorde under 1900-talets början med sina böcker. I sin tur växte du upp med de filmer du nämnde, jag växte upp med Braindead, Scream, Bad Taste, Motorsågsmassakern etc... medans jag även såg dessa nya filmer som försökte skrämma skiten ur oss barn.

Ja, jag förstår att de flesta födda på sena mitten av åttiotalet växte upp med romantiska komedier, college-filmer och diverse actionrullar med Lundgren, Seagal, och taskiga uppföljare. Mitt intresse för skräck och alternativ film har jag haft länge sedan jag såg Motorsågsmassakern, Terror på Elm Street och Halloween i lågstadiet, sen fortsatte det.

Nischa mig gjorde jag nog relativt tidigt, sedan första gången jag såg omslagen till In the mouth of madness och Natural Born Killers i videobutiken kring -95 så valde jag min väg, även om jag såg filmerna långt efter förstås. Nyfikenheten emellertid dock växte, började ju se de mer extrema grejjerna i högstadiet men den reguljära skräckfilmern kom jag i kontakt med i samband med mitt porrfilmsintresse, kring -97/-98 skulle jag säga.

Respekt. In the Mouth of Madness kom direkt på video men Natural Born Killers såg jag på bio. Det var tider det!

Du talar väl för din sak och jag köper det, även om jag har jämnåriga vänner som fanatiskt delar ditt filmintresse.

Jag tycker dock att Dario's Opera är en av dom bättre,men självklart är Suspiria,Deep red och Tenebrae de bästa men Opera ligger i den gruppen ändå.

Opera...
http://www.imdb.com/title/tt0093677/

Den tyska bootleg versionen som är baserad på undermåliga prints tyvärr är nog det vi får nöja oss av denna film.
Enligt Argento själv äger Paramount Pictures (som var amerikansk distributör)rättigheten till filmen och de har låst alla möjligheter att utge den.

Detta är ett återkommande problem med Eurocult/Eurohorror film att det kan vara bolaget, en distributör, eller producent som äger rättigheterna och om dessa inte har intresse att ge ut filmen eller sälja rättigheterna så är det ganska kört. Fast som tur är finns det sådana som Alfred Leone som köpte loss rättigheterna till Bavas "Rabid Dogs" och därmed kunde filmen släppas officiellt efter ha legat kasserad sedan 1974.

Ja, sen är det ju tur att det finns distributionsbolag som Anchor Bay, Severin och Blue Underground bland andra som ger ut dessa smaskiga filmer i bra skick, även Njutafilms och Studio S här i Sverige är att lita på. Du råkar inte ha sett Kidnapped-versionen av Rabid Dogs? Har den hemma i samma utgåva som Rabid... från en Bava-box utgiven av Anchor Bay. Har inte hunnit att se den ännu men hört att den skall vara medelmåttig jämnfört med Rabid Dogs.

Sen har jag fan inte fått änden ur vagnen och lyssna på Tim Lucas kommentarsspår till filmerna, och ännu mindre handla hans bok om Bava.

För att byte ämne helt hajjade jag till när du skrev hans namn, vet inte vad han har gjort för andra verk men för en tids sedan snubblade jag över hans filmer med semi-ler figurer eller stop motion, de där middags filmerna bland annat...

Vet inte om det är p.g.a mitt instabila psyke, men jag mår så jävla dåligt av de filmerna, vet ej vaför men känner mig så jävla tom när jag ser dom och mår verkligen kasst, sitter oftast helt tyst ensam och bara stirrar på inget efter liknande filmer...Men på något paradoxialt sätt är det det jag gillar med dem, är väl skönt på samma sätt...

Sen för att byta ämne igen såg jag faktigst väldigt skum film nyligen, "i piss and spit on your grave" eller liknande hette den, nej inte den gamla I spit on your grave... Utan någon ny version men den verkar vara filmad helt av privat personer...Tyckte den var väldigt tråkig men jag gillade det öppna sexet i filmerna, rätt morbid scen när en tjej kör upp en träpinne i sitt underliv för att sen hugga in den i bakdelen på en kille och slänga den blodig och klumpig på golvet...

I piss on your corpse, I spit on your grave ifrån 2001 menar du antar jag?