Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Här kan man ju samtidigt slänga in Tyler Durdens livsfilosofi och principer, läskigt om någonting.

Hursomhelst så är Day of the Dead betydligt bättre än Dawn of the Dead. Romero kan köra sina triviala samhällsanalyser från Dawn of the Dead upp i butten. RAKT upp i butten.

I Day of the Dead har vi en annan konflikt. En betydligt mer underhållande sådan!

Nu kommer jag inte ihåg om det var någon andra större ändringar (piratberättelsen i serien är inte helt relevant för filmen och skulle göra den ännu längre än vad den redan är), men att ta bort bläckfisken måste ju vara det dummaste beslutet.

För min egen del var det en ganska så stor mognadsfråga, då jag såg Dawn of the Dead då jag var tretton och sedan Day of the Dead kort därefter men gillade inte den sistnämnda lika mycket då. Idag håller jag däremot Dawn... fortfarande som den starkaste filmen för den helt enkelt är mera underhållande att se på, de samhällskritiska inslagen har jag dock aldrig lagt någon större vikt på. Day of the Dead är däremot mera otäck, klaustrofobisk och läskig, har grymt bra soundtrack samt badguy.

Det stora hela handlar väl om att USA och dess filmindustri i mångt och mycket blivit en symbol för pengagirigheten hos filmskapare. Många av oss har våra favoritfilmer inom genren från en tid då pengar inte var lika viktigt inom filmindustrin som den är idag.

Många regissörer fick större utrymme att verkligen berätta vad man ville ha berättat utan krav på att kunna tilltala en så bred publik som möjligt.

Därför tror jag att många söker sig utomlands där det ofta finns "modigare" filmskapare som får mer utrymme att göra film som inte söker sig till den absolut bredaste massan, utan mest tilltalar de mer insnöade individerna.


Fast det handlar väl kort och gott om att remakes i de flesta fall är värdelösa? Rakii verkar inte hålla med, men jag kan inte hitta många vettiga remakes under de senaste 20 åren.

Sen tycker jag att det svider när någon tar en kär klassiker man älskat sedan barndomen och marknadsför sig på dess namn utan att förstå vad som gjorde originalet så bra.


Svårt att svara på, håller inte alls med. Snarare kanske inte allt är så övertydligt utan kräver mer av tittaren. "Dålig kvalitet" är väl ett begrepp som definieras olika från individ till individ.


Som sagt, känns som att dåtidens filmskapare hade mer utrymme och starkare vilja att göra något eget, förmedla en känsla. Det gäller självklart inte allt och dessutom har det gjorts väldigt mycket bra även efter 1983.

Men i min bok finns det ingen skräckfilm som kan mäta sig med The Thing eller Romeros tre ursprungliga filmer, men det handlar kort och gott om att ingenting jag sett hittills har varit lika bra.


På senare år känns det som att blod och våld ersatt handling, stämning och i viss mån budskap. Att kombinera bägge delar går alldeles utmärkt, men att bara nöja sig med det förstnämnda som många filmskapare gör idag känns väldigt tomt och färglöst.



Okej, my bad!


Tror att Romero hade en tanke bakom sina filmer. Sen är väl hela charmen att vissa uppfattar det som samhällskritik "dolt" i en skräckfilm medan andra inte håller med.

Sen kan man ju diskutera hur "djupa" filmerna är, finns säkert många böcker och filmer som innehåller bredare och mer träffsäker kritik. Men jag gillar tanken på att Romero hade en baktanke med vissa av sina filmer. Framförallt nu när dagens skräck är så fruktansvärt innehållslös och billig.

Den stora frågan är dock vad snubben sysslat med sen sina glansdagar. Något gick väldigt fel.

Just det jag uppskattar också. Sen ska man inte överanalysera hans filmer absolut inte.

Jadå, jag håller med dig och ett par andra i denna tråden om det. Det jag inte står bakom är att det inte har gjorts bra eller originella filmer efter 1982 då The Thing kom.

Såg faktiskt filmerna i rätt ordning när jag var väldigt ung. Minns fortfarande mardrömmarna efter NotlD.

Alltid gillat NotlD mer för att den känns så före sin tid vad gäller skräck och zombies, vilket den också var. Men Dawn och Day älskar man också.

Har svårt att ranka dessa, men gillar verkligen Day of the dead och den klaustrofobiska känslan den framkallar. Hur kan man inte älska öppningen på filmen med den övergivna staden?

http://open.spotify.com/track/0zbSbnHtSrVl1CBaTvCLIH

Den här typen av känsla jag saknar i nya filmer!

Var inte du full? Sluta vara så förnuftig!

Nä men, båda har sina sidor. Tror jag numera mest skulle uppskatta en potpurri av scener från båda filmerna. Start borde vara polis-angreppet från Dawn med Wooleys kommentarer, klimax då Frankenstein blir skjuten, för att sedan avslutas med helikopterflykt.

Fy fan va bra. Zaxxon skall göra remake!

Såg husk för någon dag sedan, det må vara bland det mest förutsägbara jag någonsin sett. Kändes som man sett hela filmen efter 40 minuter då jag även knäppte(läs tog bort den) av den. Gott folk se inte husk det är slöseri med tid.

Nu fick jag inte mardrömmar efter filmen men såg den ändå som relativt ung då den kom ut på DVD som 30-årsjubileums DVD. Gillade filmen ifrån första stund, speciellt känslan som infann sig då alla karaktärer tvingas att barrikera sig i ett övergivet hus med en smittat nere i källaren. Filmen klassar jag som en av de bästa debutfilmer som någonsin har gjorts.

Jag borde i alla fall ge Dawn of the Dead en ny chans någon dag framöver, tråkigt nog känns det som att Day of the Dead är en starkare film. I alla fall hur minnesbilderna visar...

Precis som du skriver är anslaget med polisen i början en av filmens starkaste sidor i Dawn, otroligt otäckt och bra. Kommer aldrig att glömma prästen nere i källaren som poliserna som möter som ska ge den sista smörjelsen för de döda