Citat:
Ursprungligen postat av IshethZenunim
Den handlar om hur långt vi kan gå för att hämnas någon vi tycker om, och inte så mycket mer.
I grunden ja men jag gillar ändå hur Last House on the Left ändå likt The Hills Have Eyes spelar mycket på den genomsyrande mänskliga hypokratin som förevarar i både filmerna. Deodato lyckas också grymt bra med detta i både Cannibal Holocaust och Last House...-remaken House on the Edge of the Park och senare i två olika utvecklade former i Cut and Run och Phantom of Death som dock inte är lika bra filmer. Självklart är den aspekten inte som bortblåst i remaken av LHLF men det är inte lika cinematografiskt välbelyst. Och bevisligen bland de där Last House on the Left-inspirerade filmerna så har de flesta som försökt att lika mäktigt framhålla och anbringa sådana aspekter till sin film misslyckats. Av de jag sett så tycker jag Aldo Lado med sin Night Train Murders är det bästa försöket med dessutom en del ytterligare originella idéer. Det är inte alla som klarar av att förmedla och illustrera sina idéer på samma sätt. Tänker t.ex. på Umberto Lenzis misslyckade försök att i Cannibal Ferox efterapa Deodato även om jag gillar filmen i övrigt när den inte eftersträvar att vara en mindre riklig Cannibal Holocaust.
Men det är just detta som är så underbart med skräckgenrén och som delvis gjort den till en sån mångbottnad genre rent generellt. Regissörerna har, eller rent av själva sätter krav som inte motiveras nog av filmens "yttre" element. Detta känner jag är mer vanligt än vi tror i skräckgenrén även om det förekommer vilt i många andra genrér med.
Sen så tror jag inte att man egentligen kan läsa in för mycket i filmen såvida man inte läst fel som så många gör för det är en helt annan sak. Se på Ebert & Siskel som ropar "glorifiering av kvinnoförtryck" hit och dit när uppenbarligen filmmakaren ärnade motsatsen. Folk kallar mig galen p.g.a. de anträffanden jag gjort i Lucio Fulcis filmer men jag har ju även senare fått en viss bekräftelse för en viss del.