Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Inte bara Hollwyood, det jag menade var att de flesta zombiefilmer inte har någon direkt hög budget. Man kan ju självklart göra bra zombiefilmer utan en skyhög budget men jag gillar filmer där man får se hela storstäder som är övergivna, vilket kan vara lite svårt att få till utan en hög budget

Tjena!

Jag söker en film som jag såg när jag var liten, som handlade om en haj som gick på 2 ben. Jag vet inte så mycket mer om den, det kanske till och med är en serie? Men iaf, om någon känner igen beskrivningen, berätta gärna vad den heter

Edit: Hittade den nu, den heter Creature från 1998 Säkert skitdålig, men kanske ger lite nostalgikänslor

När ni säger Hitch-Hike, är det då Autostop rosso sangue (1977) ni menar? Eller är det en annan film ni refererar till? Den sistnämnda har jag hemma, men ännu inte tagit mig till att se.

Ja, precis den ja med Franco Nero och David Hess.

Nja, det var mest en vanligt skräckfilm Lite klaustrofobi känsla får man ju dock

Nu är jag inte klaustrofobisk av mig och kände aldrig riktigt av dom elementen i The Descent, tråkigt nog. Buried och Haze (Tsukamoto-filmen) gör det hela mycket bättre då dom uteslutande utspelar sig i enskilda, trånga utrymmen.

Där är vi olika! Scener när folk fastnar i tex ett hål har jag svårt för. kittlar i hela kroppen på mig, och får nästan svårt att andas bara av att se det.

Mjo, kan i och för sig hålla med dig om att det fungerar i olika scenarion fast det beror helt på i vilken miljö och situation personen fastnar i. I just The Descent fungerande inte miljön med en enorm grotta och kolmörker på mig som publik, förstod att det hela var en billig skrämseleffekt ifrån Marshalls sida.

Det var bara en scen i filmen som jag blev berörd av. Fast det är klart att när jag tänker mig in i deras situation på verkligheten så känner jag ju bara tomhet och hopplöshet.

De var djupt nere i en grotta...

Okej. Ja, om jag nu mot all förmodan skulle få för mig att se om filmen så kanske jag skulle uppfatta den som obehaglig, om jag nu sätter mig i deras situation. Nu gör jag det sällan i filmer (förutom om dom inte är verklighetsbaserade) då jag har väldigt svårt för just det, i och med min Asperger-diagnos.

Tror att du har det lättare då än mig att försätta dig i olika perspektiv och situationer då du kan leva dig in i deras tankesätt och så, just den egenskap som jag saknar.

Ah, på så sätt var det ju en djup grej ^^ Men du vet vad jag menade hehe