Citat:
Ursprungligen postat av ST.Beethoven
Kan väl inte säga att jag vill specifiera mig själv avsevärt då jag inte har större erfarenhet i genren. Har dock sett zombiefilmer så det räcker, och vampyrer intresserar mig inte!
The Haunting (1963)
Black Christmas (1974)
The Texas Chain Saw Massacre (1974)
The Shining (1980)
Profondo Rosso
The Brood
Inland Empire
Session 9
Finns klassiker från 20-40 talet som givetvis är värda att se men här är några modernare.
The Haunting för att det är en klassisk haunted house historia som fortfarande är väldigt läskig.
Black Christmas för att det var den första riktiga slasherfilmen (iaf kommersiella). Också en mycket bra film med en väldigt läskig stämning, en av mina favoriter.
Texas Chain Saw Massacre för att den på ett psykologisk plan är väldigt jobbig, många tror det är blodet som är det äckliga men det tycker inte jag. Kultfilm som är väldigt bra och obehaglig.
The Shining är också en haunted house/spökhistoria som inte behöver vidare presentation, nicholsons tolkning av en man som bryts ner psykiskt är väldigt obehaglig och den har en del scener som räknas som bland de bästa i skräckhistorien.
Profondo Rosso för att det är den (bästa?) giallon av mästaren argento. I grunden en film om en seriemördare men det är så mycket som gör den värd att se, förmodligen argentos bästa.
The Brood för att Cronenberg är en av de intressantaste skräckregissörerna på ett psykologiskt plan. I The Brood länkas det psykiska och det fysiska ihop på ett sätt som jag knappt sett i någon annan film, och som är väldigt intressant och skrämmande.
Inland Empire liksom cronenberg är lynch en mästare på att nästla in sig i ditt undermedvetna, och det är det Inland Empire handlar om till stora delar. Se den, njut och se den igen.
Session 9 Brad Anderson är en mycket intressant regissör som påminner en del om cronenberg och lynch han gillar också att utforska det psykologiska och karaktären i denna filmen påminner en del om nicholsons i the shining. En del gillar den inte men i all sin enkelhet är det en av få filmer de senaste 10 åren som gett mig rysningar.