Åhfan, visste inte det Care to explain how it ends? Har ju redan sett filmen och orkar inte läsa boken, är dock lite nyfiken på vad Stephen King hittade på
De åkte bara in i dimman. Minns det inte i detalj (var typ 20+ år sen jag läste den), men Wiki skriver: David, Billy, Amanda, and an elderly, yet tough, school teacher Hilda Reppler reach the car and leave Bridgton, driving south for hours through a mist-shrouded, monster-filled New England. After finding refuge for the night, David listens to a radio, and through the overwhelming static possibly hears a single word broadcast, "Hartford". With that one shred of hope, he prepares to drive on into an uncertain future.
Lånar tråden lite - är skräckfilmer ifrån Japan generellt sätt läskigare än de som t.ex. produceras i USA? Jag tror faktiskt jag aldrig sätt någon japansk skräckfilm (och har hört att dom ska vara riktigt läbbiga), därför jag undrar. Vad tycker ni?
Lånar tråden lite - är skräckfilmer ifrån Japan generellt sätt läskigare än de som t.ex. produceras i USA? Jag tror faktiskt jag aldrig sätt någon japansk skräckfilm (och har hört att dom ska vara riktigt läbbiga), därför jag undrar. Vad tycker ni?
Helt så enkelt är det faktiskt inte att jämföra Japan och USA, men visst har Japan en väldigt lång historia om "kwaidan" (en sorts spökhistorier som sen filmatiseras) som inte USA bibehåller. En annan orsak är just att Japan överlag gör mer skräckfilmer inom spektrumet just om spöken då befolkningen genom historien varit väldigt spirituell, samtidigt som man har en väldigt liberal syn på filmvåld och skräck där borta i Asien. Själv föredrar jag asiatisk skräck framför amerikansk då den har mer nytt under solen att bjuda på.
En skräckis jag tycker är bra heter The Eye, handlar om en tjej i japan som är blind, sen så gör hon en operation, hon operar in en annans öga så hon kan se igen, men det visar sig att ögat hon fick tillhörde en person som kunde se döda andar, Sjukt bra film!! av 5 stjärnor så får den 4!
The eye är dock inte en japansk film, utan snarare en samproduktion mellan Hongkong/Thailand. Du vet att det finns fler länder i Asien än bara Japan va? Ruskigt bra film för övrigt, även om jag älskar asiatisk skräck i största allmänhet är den av de få som skrämt mig på allvar!
Den gamla kvinnan på sjukhuset som "fryser"....
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Helt så enkelt är det faktiskt inte att jämföra Japan och USA, men visst har Japan en väldigt lång historia om "kwaidan" (en sorts spökhistorier som sen filmatiseras) som inte USA bibehåller. En annan orsak är just att Japan överlag gör mer skräckfilmer inom spektrumet just om spöken då befolkningen genom historien varit väldigt spirituell, samtidigt som man har en väldigt liberal syn på filmvåld och skräck där borta i Asien. Själv föredrar jag asiatisk skräck framför amerikansk då den har mer nytt under solen att bjuda på.
Kan bara instämma med Rakii! Japan men även Sydkorea & Thailand kan det här med att göra stämmningsfull skräck då befolkningen ofta är bra mer spirituell/vidskeplig än vi västerlänningar
De åkte bara in i dimman. Minns det inte i detalj (var typ 20+ år sen jag läste den), men Wiki skriver: David, Billy, Amanda, and an elderly, yet tough, school teacher Hilda Reppler reach the car and leave Bridgton, driving south for hours through a mist-shrouded, monster-filled New England. After finding refuge for the night, David listens to a radio, and through the overwhelming static possibly hears a single word broadcast, "Hartford". With that one shred of hope, he prepares to drive on into an uncertain future.
Tyckte du helt seriöst att slutet var uppenbart? ;D Jag har kollat sjukt mycket film i mina dagar, och t.om. jag blev sjukt överraskad utav slutet i The Mist (förövrigt också ett av de bästa sluten någonsin i en film).
Tyckte du helt seriöst att slutet var uppenbart? ;D Jag har kollat sjukt mycket film i mina dagar, och t.om. jag blev sjukt överraskad utav slutet i The Mist (förövrigt också ett av de bästa sluten någonsin i en film).