Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Själv stötte jag på boxen i en affär för 199:- vilket är ungefär samma pris som det du köpte på discshop då medelpriset på filmerna i boxen skulle bli runt 29-30 kr/st.

Gillade inte trean så mycket första gången av någon anledning men andra gången jag såg den efter köpet av boxen gillade jag den skarpt. Innan köpet av boxen hade jag endast sett 1an och 3an och de resterande filmerna förutom New Nightmare var ju inget att hurra för direkt även om jag är en av de få som fann Freddy underhållande i de senare filmer där han inte längre hade några gränser för sin humor och var ännu mer oseriös än i t.ex. 1an eller 3an.

Dard Divorce var katastrofalt dålig film som jag normalt sett skulle stängt av direkt om den inte hade några väldigt snygga o minnesvärda gorescener, när han hackade upp negern i badkaret och spadscenen var väldigt bra, knivarna och kanylen i ögat satt också bra... så i slutändan blev den sevärd pga dom scenerna men annars var den väldigt pinsam, under all kritik.

Vad förväntade du dig egentligen av en film regisserad av Ittenbach?

Inget
Ville som sagt bara se gorescenerna så egentligen borde man spolat till dom, menmen... Hans fru (antar att hon är hans fru då hon delar samma efternamn) borde gå någon skådespelarskola också

När man idag ser om filmerna man såg som liten skitunge, Hellraiser, Motorsågsmassakern, Elm Street, Fredagen den 13e del 1 och Halloween, originalfilmerna, och jämför med dagens skräckfilmsindustri så inser man verkligen hur genren har förlorat den där speciella känslan. På 70/80-talet var det skickliga regissörer med rätt låg budget som lade ned så mycket för att skapa en bra film, idag är det borta, man skiter ut remakes och uppföljare utan någon atmosfär eller känsla alls.

Har nu sett Halloween remaken, Motorsågsmassakern remaken, Fredagen den 13e remaken och sist på bio var det A Nightmare on Elm Street remaken. Ingen av dessa är ens hälften så bra som originalfilmerna var. Undantag inom modern skräck finns, t.ex Saw 1 som var rätt okej. The Hills Have Eyes remaken var helt okej också, men rent allmänt så är hela den stilen som fanns där förut som bortblåst.

Det som är rätt fascinerande är hur sjukt duktiga filmskapare det var som regisserade dessa äldre originalen. Att de kom på själva alla dessa otäcka scener, historier och effekter, utan hjälp av datoreffekter eller stor budget, och ändå lyckades skapa något mästerligt, som inte dagens skräckfilmsskapare kan i Hollywood. Att de skapade något nytt och nyskapande som faktiskt var läskigt på riktigt.

I den senaste remaken, Elm Street, har de gjort om scenen där mördaren pressar ned taket över huvudet på den sovande tjejen, i originalet använde man latex till taket och det såg riktigt bra ut, i remaken använder man datoreffekter och direkt blir det bara fånigt enligt mig. När man ser att det är fake.

Obs: inlägget handlar om originalen, inte originalens uppföljare, de flesta av dem suger också totalt.

Vad tycker ni? Sitter och ser på Hellraiser här och uppskattar hur mörk den filmen är, man kan bara hoppas på att de inte förstör den också, en av de sista som de inte ännu gjort en kass remake på fortfarande.

Ja jag kan absolut hålla med dig i en viss utsträckning. Jag tycker filmeffekter i äldre skräckrullar kan kännas mer påtagliga i och med den materiella, om än ekonomiskt begränsade, omsorg som lagts ned på scenerna. Medan en upptränad kontorsapa som sitter och programmerar ljussablar och håriga aliens i Adobe after efects eller dylikt, skapar ett ytligt och plastigt intryck. Men det där är en nog en stor smaksak också.

Precis, ett perfekt exempel är om man jämför Blade Runner med de senaste Star Wars-rullarna. Herregud vilken skillnad det är på farkoster och miljöer.

Jag håller med, och jag tittar nästan enbart på skräckfilmer från 70/80-talet. Visst kommer det en och annan hyfsad film nu för tiden också, men till 90% är det skit. Är inte mycket för slashers, men det gjordes en hel del bra zombiefilmer och annat då också.

Zombie Flesh Eaters, Let Sleeping Corpses Lie, Phantasm osv, sånt görs inte längre.

Kan annars tipsa om The House of the Devil från 2009, har en väldigt skön 80-tals känsla. Blev lite glad och kände det finns lite hopp när jag såg den.

Jag måste nog nog hålla med dig. Det finns en helt annan atmosfär och stämning under skräckfilmerna (speciellt de italienska) som gjordes under 70-80 talet gentemot dagens skräck. Några undantag finns dock men de är få.

Hellraiser kom 1987, fan vad tiden går. Ett perfekt exempel på hur bra film var förr i tiden då både Hellraiser 1 och 2 är mörka och poetiska. En remake på den skulle jag nog inte se faktiskt.

Tycker nog det är lite för lätt för filmskapare idag att skapa effekter vilket givetvis genast märks. För att ta ditt exempel Terror på Elm street, när producenterna lägger ner sin tid och själ i arbetet så märks det och det skapar ett värde i sig. Jag tar en dålig latexeffekt framför en bra dataeffekt vilken dag som helst.

Jag tyckte det var mer 70talskänsla över den Men det var en trevlig återgång till det som jag anser vara riktig skräckfilm där det jobbas mycket mer med stämning än idag. Jag fattar absolut inte varför man väljer hårdrock eller hiphop som i en skräckfilm tex. Precis lika lite som jag fattar Argentos musikval i Phenomena.

Såg på en indonesisk film i natt, Kuntilanak Beranak som inte direkt bjöd på någonting nytt under solen. Börjar i bästa The Blair Witch Project-anda att ett kamerateam bestående av ungdomar ska filma en indiefilm och kommer över en gammal videokamera i ett övergivet hus. När dem väl ser på det inspelade materialet så uppenbarar sig en gammal myt och helvetet släpps lös.

Filmen bjuder till en början på en del underhållning men skenar snabbt iväg då man inser att hela spökhistorien är som plagierad ifrån den japanska flicka-med-långt-hår-filmerna såväl att regissören blickat en del på västerländska filmer, kopierar lite och sammanställer något som är mycket sämre. Nja, underhållningsvärde fanns det till en början men spårade ur STORT fram mot slutet.