Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Kanske är bara jag som är tråkig men det är väl "enbart" Japan som på bra vis förmedlar en skrämmande känsla i sina filmer. Har aldrig fått intrycket av att kinesiska, koreanska eller thailändska filmer är särskilt skrämmande, och mer influerade utav ett västerländskt mönster. Vad Japan beträffar i detta fallet är det som bekant deras starka inflytande med övernaturligheter i vardagen som inslagen oftast handlar om i deras skräckfilmer, detta sträcker sig långt tillbaka redan till samuraj-perioden.
Det är väl en smaksak antar jag. Jag själv har uppskattat annat än bara Japanska rysare. I överlag tycker jag att aisatiska rysare lägger vikten på helt andra saker än vad andra gör. Shutter är väl ett exempel på vad jag menar. Det som på senare tid börjat bli jobbigt och uttjatat är det där med "skräckflickorna". Men görs det ändå på rätt sätt så kan det funka än idag.
En Amerikansk skräckis om en skräckflicka skulle resultera i en ond liten flicka med motorsåg i handen som slaktade allt i sin väg. Hon kunde kasta sig in genom fönster och göra judorullning över det krossade glaset på golvet. Sedan upp på båda fötterna och dra igång motorsågen med munnen, för att sedan gå berserk från rum till rum. Folk flyr för sina liv och hugger yxor i ryggen på henne, kanske skjuter ut ena hennes öga med ett hagelgevär, men hon kör på som aldrig förr. Inte förrän man har hällt en dunk bensin över henne och låtit henne brinna i 30 minuter så har man fått stopp på henne.
I de asiatiska filmerna tar man flickan, gör henne abstrakt genom att till exempel låta håret hänga ned över ansiktet så man inte får någon identitet på henne. Sedan låter man henne stå stilla i en korridor eller liknande. Fylla på med riktigt skadad musik, skum ljussättning så alltsammans skapar något av en mardrömsliknande atmosfär. Allt detta gör flickan så onaturlig att bara genom att se henne väcker rysningar. Och när hon sedan rör sig, så hackar hon fram. Man liksom snabbspolar henne en bit och sedan låter man henne stanna till igen. Sedan börjar hon bända sina leder i underliga positioner så det knakar. Slutligen är hon framme vid sitt "offrer" och då vrider hon blixtsnabbt upp sig huvud och man får se ett fruktansvärt ansikte i någon tiondels sekund. Man behöver inte ens visa något mord. Det räcker med det där. Resten överlåter dom till tittarens fantasi.
Mina egna mardrömmar har varit på det där viset, och det känns nästan som att asiatiska rysare uppmärksammar saker och beteenden vi alla har i våra drömmar.
Ta till exempel en dörr som slår igen. Oftast slår dörren bara igen bakom ryggen på nån i filmen, utan förklaring. Och med en rejäl smäll så man ska hoppa ur soffan. Det nöjer sig ofta inte asiatiska filmer med. Varför ska dörren bara slå igen för? Varför kan vi inte göra det ännu mer skrämmande?
Så de låter huvudpersonen stå i lägenheten och diska eller någonting. Sedan hör man en dörr slå igen och någon kliva in försiktigt. Huvudpersonen ropar lätt men får inget svar. Atmosfären byggs upp, vanliga ljud försvinner och byts ut med tystnad. I ögonvrån ser sedan huvudpersonen hur någonting tar sig fram mot honom över golvet på ett onaturligt sätt. Helt plötsligt står en förvriden kvinna bredvid honom och skakar med sitt ansikte två centimeter från hans och ett fruktansvärt vrål.
Sedan är det över...
Det är just såna där underligt övernaturliga saker du nämnde som jag gillar med asiatiska filmer. Nu tog jag flickan som ett exempel eftersom det är väl så de flesta minns deras filmer. Men de behöver inte ens vara en flicka, det behöver inte ens vara någonting alls, bara en skugga. Men det är sättet den där skuggan gör sin entré på som jag tycker de lyckas så extremt bra med.