Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

"Chattande"? Ouch...

Såg den igår, men glömde skriva omdöme. Jag tyckte inte den var lika bra som ettan. Den hade sina stunder, men för mig var det absolut inget problem med att gå ned i mörka källaren och tömma torktumlaren efter filmen, trots att jag var enda personen vaken i hela hyreshuset. När man inte hoppar till när det är meningen att man ska göra det så tycker jag nog att man kan säga att filmen misslyckats. Den var över medel, men inte så mycket mer än så. Kan rekommendera den till andra, men kommer själv inte se den igen.

Tycker amerikanska remakes av utländsk skräck ofta är väldigt bra, dock gillade jag inte quarantine. Tycker att våldet var väldigt subtilt och fångades av kameran "av misstag" i REC, i quarantine var det mycket smackljud etc o tydliga bilder.

Tycker faktiskt att tvåan kändes bättre i sitt utförande än första, kan ha att göra med att det var mer rakt på sak och inget taffligt försök till att bygga upp en stämning med en massa ljud och kameravinklar i alla vädersträck som är omöjliga att se bra igenom, men det blev ju pannkaka ändå. I och med att man i andra filmen fokuserar mera på "virusets" utbrytande så ger det en bättre känsla, tillsammans med en del skjutande och så, var bara glad att jag slapp den skrikande tv-reportern ifrån första filmen.

Jag måste säga att jag håller med dig i det du skrev tidigare, dock vill jag nog inte säga att den är en film som blev pannkaka. Den levererar och den har definitivt, i mitt tycke, vissa scener som är värda att minnas. Men om någon skrev, den är över medel men ej mer än det.

Det handlar uteslutande om att vi antagligen värderar film vi ser på utifrån olika referenser. För min del vill jag att filmer till viss del utav denna grad, och skräckfilm i synnerhet ska leverera någon slags nyskapande bild som ger ett bra helhetsintryck samtidigt som musik, foto och känsla skall infinna sig, allt detta gick mig helt förbi då jag såg REC-filmerna, såväl den mesta spanska skräckfilmen på senare år. Jag har väldigt svårt att se vad som Spanien gör så bra med mediet som når upp i fransk och tysk klass enligt vissa...

Utförandet i tvåan var bättre och den var enklare att se på (delvis pga avsaknande av skrikande fruntimmer), men nådde inte upp till känslan som infann sig i slutet av ettan. Om man ska titta till helheten så är ettan mer ojämn, men då jag hellre tar äkthetskänsla framför att få handlingen skriven på näsan, så håller jag ettan högre. Gillade heller inte att man försökte förklara så mycket i tvåan.

Mycket vanlig företeelse i dagens filmer. I stället för att man som tittare ska klura på karamellen själv så får man allt slängt i ansiktet, tråkigt nog. Men antar att filmskaparna antar att tittarna inte kan ta egna slutsatser...

Tänkte rekommendera den mer eller mindre nya vampyrfilmen Thirst (park chan wook). Extremt märklig historia, om ni gillar japanska filmer av typen ichi the killer, gozu etc är det inte omöjligt att ni även gillar den här bloddrypande historien. Realistiska vampyrer! Appropå så kan ni försöka fundera på vilket europeiskt naturalistiskt mästerverk som tycks invävt i historien..

Var ett tag sedan som jag såg Thirst men den var väl helt okej.

Jag tycker många av dagens skräckfilmer inte lyckas leverera hela vägen ut. Man tröttnar på dem efter halva filmen, fastän de börjar starkt och intressant. Rec "1" är ett ganska bra exempel.

Tror du inte att vårat nostalgirunkande kan ha någonting med saken att göra?

Skulle snarare skylla på att man har blivit helt avtrubbad.