Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

För oss som är lata odågor: vad handlar denna film om?

Jag vet faktiskt inte, stängde av efter 15-20 minuter då jag insåg att det inte var min kopp te!

In the heat of the summer, a lonesome house in the countryside between woods and corn fields, lives nine-year-old twin brothers who are waiting for their mother. When she comes home, bandaged after cosmetic surgery, nothing is like before. The children start to doubt that this woman is actually their mother. It emerges an existential struggle for identity and fundamental trust.

Höstskräck 2015

The Brute Man (1946)

Det mest anmärkningsvärda med The Brute Man är att stackarn Rondo Hatton får spela monstret helt utan smink.

Han hämnas på de han anser skyldiga till hans "vanställda" ansikte som han fick genom en kemiolycka.
Folk gapskriker av The Creepers utseende.


I övrigt är det en ganska risig rulle. inte skrämmande för 5 öre, han blir polare med en blind tjej som lirar piano (lirar man piano? ). Löpsedlarna för filmen fram genom händelser och det puttrar på med Hatton som skrämmer skiten ur folk som ser honom, dem måste såklart strypas!
Kling och Klang poliser, en promenerande Hatton i skuggorna och bakgatorna, en blind liten sötnos och en tidningspöjk. Så, nu har jag förklarat filmen på ≈1 rad.
Bör väl tilläggas att filmen i allmänhet räknas till en av Universal Monsters bottennapp.

http://www.imdb.com/title/tt0038387/

2 gäspar av 5 möjliga

Det låter som någonting för mig. Jag ska kolla upp den. Återkommer med recension.

Horror Month - 2015

Snake Woman's Curse (1968)

Det verkar vara en av de kändare av Nakagawas skräckfilmer men troligtvis den sämsta av de jag sett. Som många kaidans verkar handla om så är det en hämndhistoria där en person eller ,som i det här fallet, familj blir illa behandlad och dör för att sedan hämnas på de skyldiga.

Det är fräcka spöken, ett väloljat foto och några bra skrämselscener som lyfter filmen men manuset är alldeles för tunt för att dras ut till en 90 minuters film och resultatet blir att tempot känns lite för långsamt och man blir snabbt ganska uttråkad. Sista akten vänder dock på steken och det börjar hända lite mer vilket höjer betyget. Är man rädd för ormar kan den säkert vara effektiv eftersom de har en hyfsat stor roll.

2.5/5

Inte heller jag kan motstå skräckfilm varje dag när det är höstmånader. De senaste dagarna har jag legat i och plågat mig själv genom en hel del jävligt usla filmer, med korta andningshål i form av kvalitetsfilm - vilket det om vi ska vara ärliga med oss själva är förbannat sällsynt i den här genren.

Började förra veckan med två amerikanska Ring-filmer. Ettan är genuint läskig. Eller jag tyckte i varje fall det när jag såg den för första gången då runt 02/03. Föll aldrig för det japanska originalet. Efter den tog jag tag i den mycket, mycket sämre uppföljaren. Komplett med förvirrat och stendött manus och usla CGI-effekter. Övervägde att gå på de japanska rullarna men, meh, orka.

Gick sedan på Thirst, som jag förut dömt ut som sömnpiller, och min bedömning kvarstår. Typiskt japsar-prettoskit.

I förrgår högg jag in på en annan toppenrulle: F13 "Jason Goes to Hell: The Final Friday". Första filmen som New Line Cinema rattar och givetvis frångår de kanon. Ingenting stämmer. Men de sår fröet till sådana oförglömliga klassiker som Jason X och Freddy vs. Jason. Personligen hade jag inte haft några problem med att Jason fick fortsätta slakta slampiga tonåringar vid Crystal Lake i tjugo år till. Men men.

Ytterligare en kalkonrulle, på samma dag, blev Army of Darkness. Totalt oförlåtligt att göra slapstick-komedi av en mörk, mörk skräckkomedi. Visst fanns det inslag av slapstick även i tvåan men inte så här mycket och inte i sådan avsaknad av genuin skräck. Men det är ju ändå ettan som är ursprunget. Trist i alla fall att Raimi och Tobe Hooper sabbade sina respektive filmer med komeditrams.

Efter AoD läste jag ett tips om en film som skulle vara "en bättre uppföljare till ED2". Filmen hette Ghosthouse och var, givetvis, total katastrof. Burkigt ljud, tramsiga effekter, noll stämning.

Nu var jag så pass traumatiserad att jag slog på en animerad film! ParaNorman. Den gav mig faktiskt en hel del skratt. Och det var en bra och genomtänkt berättelse. Helt OK för att vara en barnfilm.

Igår högg jag in på en gammal favorit. Trick 'r Treat. Jag är svag för sådana här episodfilmer med hög myspys-stämning. Typ som Creepshow och dylikt.

Nu inbillade jag mig att jag var inne i ett stim med bra rullar, vad kan gå fel? Something Wicked This Way Comes. Disney och skräck? Jävligt fel! Håll er undan. Då föredrar jag nog Needful Things som arbetar på samma tema.

Idag tog jag mig en återställare och fläskade på med The Blob, den från 88. Det är så här filmer ska göras. Apgrymma effekter! Störtsköna dödsscener. Monster! Och härliga 80-talsfrisyrer och ondskefulla forskare.

Horror Month - 2015

The Snow Woman (1968)

Jag tyckte redan några minuter in i filmen att upplägget kändes bekant på något sätt och efter att några ytterligare minuter passerat och som bekräftades under filmens gång kom jag på att det här är samma historia som den om Snöhäxan i Kwaidan (1964). Jag skulle gissa på att den bara baserar sig på samma historia och inte är ämnad som någon remake men det är svårt att veta då de är väldigt lika. Det känns som att jag till viss del repeterar mig med dessa filmer men det är för att de alla är ganska lika i utförande. Det verkar ha funnits en ganska klar idé eller konsensus om hur man borde filma många av dessa gamla spökhistorier. Filmer som Onibaba och Kuroneko är uppenmbara undantag.

Det blir svårt för mig att inte bara jämföra den här filmen med den delen i Kwaidan och då föredrar jag tidigare nämnda men den här är inte långt efter. Den är visuellt underbar vilket jag vet att jag sagt om de flesta av dessa (men de är också ganska lika varann) men den här sticker ut på det sättet. Tempomässigt är den lite på den slöa sidan men inte tillräckligt för att det ska bli tråkigt. Då Kwaidan är något man borde ha sett skulle jag rekommendera den över den här men om man bara är intresserad av att se just den här historien isolerat så fungerar den här versionen nästan lika bra.

3/5

Horror Month - 2015

Blind Beast (1969)

Jag tror att Blind Beast lättast kan beskrivas som en av de där filmerna som börjar lite konstigt för att sedan eskalera. En modell blir kidnappad av en blind skulptör som vill avbilda henne. Han vill skapa en ny konstform som baserar sig på beröring och exklusivt är för blinda då de har bättre känsel. Modellen finner sig förvånansvärt nog inte i att vara kidnappad och försöker gång på gång fly men det lyckas inte riktigt och ett bisarrt stockholmssyndrom börjar utveckla sig. Hur filmen sedan väljer att gå bananas är i ett liknande stuk som för tankarna till Ôshimas In the Realm of the Senses (1976) men det är en mycket mer censurerad film om än fortfarande vågad.

Den är minimalistisk i det avseendet att vi bara har tre karaktärer som består av skulptören, modellen och skulptörens morsa och förutom de första minuterna innan hon blir kidnappad så utspelas hela filmen på samma ställe. Set designen är magnifik. Rummet där skulpturerna finns och där större delen av filmen utspelar sig är fylld med skulpturer av sinnenas kroppsdelar samt en gigantisk naken kvinna. Sättet det ljussätts på genom att bara belysa en liten del av rummet i taget är väldigt snyggt och ökar den minimalistiska känslan där allt för mycket inte är i bild samtidigt. Det som drar ner betyget lite är en ofta ganska sunkig och överberättande dialog och slutet borde varit längre genom att uppoffra några minuter av mittpartiet.

Annars blev jag småkär och rekommenderar den verkligen. Det är en film där det finns en intelligent diskussion om konst, sex och sexualitet att ha men som i första hand bara är otroligt underhållande. Jag använder ordet underhållande för att som skräckis är den inte mycket att ha. Den har skräcktaggen för att setupen och vissa element hör till genren och den är spännande till viss del men det är mer ett bisarrt drama. Jag tycker den är väl värd att se trots sina mindre brister i struktur och dialog och jag ville länge sätta en fyra men det blir en stark trea för tillfället. Den når inte riktigt upp dit men det är inte allt för långt ifrån heller och hittills är det den bästa jag har sett under det här temat. Jakten på månadens första fyra fortsätter!

3.5/5

Det där låter som en film i min smak som jag tidigare inte kände igen. Den får jag ta och se när andan faller på.

Har väl aldrig varit förtjust i Eli Roths filmer tidigare men i Green Inferno drar han förtjänstfullt undan täcket på altruistiska vänster-trash och blottlägger deras naivitet, infantila världsbild och skenhelighet.

5/5 välförtjänta

Kul! Den kan nog eventuellt falla dig i smaken. Det var min andra film av Yasuzô Masumura och även om jag inte skulle kalla han för en mästare så har han någonting och är någon jag vill se mer av. Red Angel (1966) är jag speciellt sugen på att se fast den är OT för tråden.

Höstskräck 2015

Halloween 4: The Curse of Michael Myers (1988)

Halloween 4 och 5 är två favorituppföljare som jag håller varmt om hjärtat. Mycket bror det på att jag såg första, fyran och femman tillsammans iom ett barndomsköp jag gjorde (3 för 99:- på VHS). Jag visste redan då att jag fyndade om jag bara kom genom kassan, farsan hade snackat varmt om Halloween och jag kände till filmen som en skräck-klassiker någonstans bak i mitt psyko-sinne.

Känslan jag hade när jag kom ut från affären med tre skräckisar och hela veckopengen väl investerad är svårslagen, om de ens går att slå.

I vilket fall, detta spelar stor roll för mig och minnena till filmen i fråga har stor påverkan och förmodligen till skräckfilm i stort. Minns hur jag kollade om och om filmerna efter skolan och visade vänner som dem liksom jag blev vettskrämda när tummen går rakt genom pannan på ambulanspersonalen och Loomis morrande och grämande på bilservice'en i mötet med Myers.

Jamie är störtsöt och riktigt duktig, traumatiserande roll för ett barn och udda med ett så utsatt barn i skräckfilm som får genomlida så mycket framför kameran. Gillar den starkt!
Domedagsprästen som Loomis delar resväg med, lokala pub-mobben som skjuter hej vilt och tvisten med alla fånar som springer omkring i Mayers mask och förvirrar polisstyrkan. Snygg finish på filmen också och ett av de starkaste slasher-avslutningarna antar jag.

Filmen får 3+ varma barndomsminnen av 5 möjliga

http://www.imdb.com/title/tt0095271/