Citat:
Nu svarade du iofs inte på den eftersökta "grejen" (eller grejer) med Noroi som MuscleShark frågade efter. Jag tycker att den är den tveklöst bästa J-horrorfilmen ifrån perioden då Asien pumpade ut skräckfilmer på löpande band som alla gånger inte var så vidare jättelyckade, skrämmande eller bra. Nu är ju Noroi långt ifrån världens bästa skräckfilm, men tycker om den mycket och den har ju som bekant delat folk i två olika läger här i tråden. Och jag som älskar skräckfilm, japansk film och japansk mytologi med kaidanhistorier och dylikt uppskattar den mycket.
Noroi är en 40 min för lång found footage, med ett par försök till småkusliga inslag. That is the "grej" med den!
Äsch: Detta har väl tragglats med femtielva ggr redan i tråden... låt gå för ett femtiotolfte.
__________________
Senast redigerad av Zaxxon 2015-04-14 kl. 18:38.
Senast redigerad av Zaxxon 2015-04-14 kl. 18:38.
Citat:
Måste bara lägga in en pre-review: Jag har jävligt svårt för långsamma farthouse-filmer. Scener där karaktärerna beter sig som handlingsförlamade muppar och stirrar ut i tomma intet (oooh, this is (f)art!!!), ofta i ackompanjemang av ett hipster-eggande soundtrack. *prutt* Oj! Ingen annan som har sett Toad Road ifrån 2012?
Såg om den då jag kom att tänka på den tidigare igår och hade tidigare (två år sen) gett den en etta på FT men var tvungen att höja betyget till en trea (stark) då den gick hem hos mig andra gången då jag också visste vad jag hade att förvänta mig; en arthouse-skräckfilm utan konventionella skräckelement och definitivt inte en film för alla. Har man svårt för långsamma filmer som inte skriver en på näsan och som är otäcka å kusliga utan att ha femtioelvatusen jumpscars etc så ska man undvika denna.
Dock är ju skräcken ett gränsfall, men den sitter på en otäck, krypande atmosfär.
Såg om den då jag kom att tänka på den tidigare igår och hade tidigare (två år sen) gett den en etta på FT men var tvungen att höja betyget till en trea (stark) då den gick hem hos mig andra gången då jag också visste vad jag hade att förvänta mig; en arthouse-skräckfilm utan konventionella skräckelement och definitivt inte en film för alla. Har man svårt för långsamma filmer som inte skriver en på näsan och som är otäcka å kusliga utan att ha femtioelvatusen jumpscars etc så ska man undvika denna.
Dock är ju skräcken ett gränsfall, men den sitter på en otäck, krypande atmosfär.
Sry!Post-review kommer efter helgen.
Stay online!
Citat:
Måste bara lägga in en pre-review: Jag har jävligt svårt för långsamma farthouse-filmer. Scener där karaktärerna beter sig som handlingsförlamade muppar och stirrar ut i tomma intet (oooh, this is (f)art!!!), ofta i ackompanjemang av ett hipster-eggande soundtrack. *prutt* Oj! Sry!
Post-review kommer efter helgen. Stay online!
Sry!Post-review kommer efter helgen.
Stay online!Haha ja, jag har ju egentligen ett tudelat förhållande till arthouse men gillar många klassiska konstfilmer etc... men inom skräckgenren blir det sällan lyckat att blanda arthouse och skräck, produktionsbolaget bakom Toad Road heter till och med Artsploitation. Nu är det inte bara hipsters med i filmen utan även också emos, men jag gillade filmen och den är rätt mörk av sig, vilket en annan bidragande orsak med att en av skådespelarna dog i en heroinöverdos efter filmen också.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera