Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Bör också poängtera att SF köper in smalfilmerna och genrefilmerna allt som oftast som att ha till utfyllnad i bioprogrammet och ha ett par filmer som ska tilltala en vuxen, mogen publik. Tyvärr så sätts dessa filmer på repertoaren långt efter premiären i Staterna och förvisas till att visas mellan 22-00.

Här i Stockholm har vi två oberoende biografer som visar lite allt möjligt och köper in smalfilmer som inte SF visar, där ser man oftast guldkornen och samtidigt är det en mer gemytlig stämning och en mogen publik som går på visningarna.

Tycker också det är en ganska bra film i genren. Även om det är en del toksvarta scener där enbart buskar filmas så lyckas filmen förmedla en kuslig och olycksbådande stämning precis som en skräckis ska göra.

Vilka biografer är det?

Det greppet gillade jag verkligen med filmen, att det var helt svart i de flesta av scenerna fram emot slutet då man bara hör fotsteg, rop och skrik ute i natten. Filmen grep verkligen tag i mig ifrån första bildruta och fanns stunder då man inte ville fortsätta att titta för att jag blev så pass skrämd utav den, å andra sidan gör ju ett kolsvart rum på natten med bra ljud sin andel av det.


Zita och Sture på Birger Jarlsgatan.

Hehe, på Zita såg jag p-rullar på 80-talet!

Tack för info.

Instämmer med detta.

Atrocious var ren dynga. Det kändes som ett rent plagiat av Blair witch project. Inte ens det något oväntade slutet kunde rädda den här filmen. Knappt värd att se en tråkig bakfyllesöndag. Annars är ju spanjorerna rätt duktiga på det här med skräck.

På vilket sätt tycker du den var lik Blair Witch Project?

Ett konstant springande och viftande med kameran och att filmen innehållsmässigt var lika tom som en urdrucken colaburk. Det finns ju inte ens en tillstymmelse till att försöka bygga upp en kuslig stämning.

Bortsett ifrån Narcho Cérdas filmer och In a Glass Cage har inte spanjorerna gjort någonting annat minnesvärt i skräckfilmsväg, har en aning om vilka som du menar och dom filmerna alla hyllar som bra spanska skräckfilmer är verkligen inte min kopp té.

Grave encounters 2.

Besviken, verkligen. Ganska tuffa effekter men storyn var bara.. nej. För omväxlings skull var det den "sega" biten i början som var intressant och när de sedan kom till sjukhuset började det bli tråkigt. (något som brukar vara tvärtom i sämre filmer)

Sedan vet jag inte riktigt hur jag ska tolka filmen. De driver ju uppenbarligen med sig själva men jag kan inte bestämma mig om de går "för långt" med flit eller om de bara är SÅ dumma.

Ettan var bra, den här var inte det. Antar att jag ändå skulle rekommendera den till fansen. Den är lite som Quarantine var för REC.

Tesis då?