Citat:
Ursprungligen postat av RancorFeeder
Exakt! Inga fotomodeller direkt. Vet inte, men det ligger någon slags hipster-hinna över denna film på något sätt, antagligen har det att göra med Diablo Cody.
Detta är helt OT men jag kan verkligen inte komma över den där kärringens otroligt löjliga namn. Har hon hittat på det själv eller?
Citat:
Ursprungligen postat av Tisseltassel
Filmen är alltså del 3 i Halloween-serien och den enda filmen som inte handlar om Michael Myers överhuvudtaget. Originaltiteln tror jag är Halloween 3: Season of the Witch.
http://www.imdb.com/title/tt0085636/
Den har fö ingenting att göra med Nichols Cage-filmen som väl har liknande namn.
Och ja. Det är den gamla Black Christmas det gäller.

Av många ansedd som den första moderna slashern om jag inte missminner mig.
Nicholas Cage borde få något sorts pris för sina extremt värdelösa insatser i skräck-remakes. Originalet till Season of the witch var iofs ingen höjdare men tro fan att han lyckas göra uppföljaren värre. Det enda som är bra med den filmen är (i vanlig ordning) Ron Pearlman.
Originalet till Wickerman har jag inte sett men dat remake.. Nu säger jag inte att filmen hade varit bra om inte Cage varit med men den hade iaf haft en betydligt bättre chans.
Det går egentligen inte att beskriva hans insats i ord.. Kolla något av alla ihopklipp som finns på youtube, eller ännu bättre dra ihop några polare och se filmen i sin helhet for the lulz.
--
Jag såg
Babycall igår. Trodde att det skulle vara en amerikansk film faktiskt då Noomi Rapace tydligen flyttat sin karriär dit men visade sig att den var norsk, och det är ju alltid roligt med lite nordisk film
Jag är egentligen osäker på om det är en skräckfilm men "elementen" finns där även om den utspelar sig mer som en dramathriller. Jag tycker även att storyn känns som något ganska typiskt asiatiskt av någon anledning.
Inte bland de bästa filmerna som gjorts kanske men den är helt okej och ganska sorglig, även om slutet nog för många kan vara lite förutsägbart. Den kan även vara lite seg emellanåt (något som jag av någon anledning upplever att nordisk film ofta är) men det är inget som fick mig att tappa intresset iaf.