Bli föräldralös i tonåren

Fast just det familjehemmet som jag pratade om, de kan exempelvis redan ha två barn placerade hos sig. Ska de då ta emot ytterligare 3 barn när de egentligen bara har möjlighet och tillstånd att ta in ett barn till? Eller ska de barnen som redan är omplacerade där placeras någon annanstans?

Även om syskonen inte bor tillsammans, så kommer de med största sannolikhet träffas regelbundet. Det familjehemmet som jag har pratat om, de har exempelvis ordnat det på olika sätt. Att barnen sover över hos varandra några helger i månaden, och att de träffas regelbundet utöver det.

Det är inte direkt gott om familjehem, och alla har inte möjlighet att ta emot 3 barn. Syskonskara eller ej. Och det är inte alltid lätt att omplacera barn heller till ett nytt familjehem. I den mån det går så försöker man ju hålla ihop syskonen. Om familjehemmet kan ta emot flera barn, så kan syskon få flytta in dit. Det är inte så att man separerar syskonskaran för skojs skull eller för att jävlas.

Så du menar att de inte ska lägga sig i överhuvudtaget? Om barnen inte har några släktingar, vänner, grannar eller liknande som de kan bo hos en längre period då? Är det först då som de själva ska kontakta socialtjänsten för att be om hjälp? Sedan är det ju så att så länge barnen är omyndiga så behöver de minst en vårdnadshavare. Om då båda föräldrarna är avlidna, så måste man se till att de får nya vårdnadshavare. Åtminstone tills barnen har fyllt 18. Är man under 18 år, så får man inte fatta vissa beslut eller ingå vissa avtal osv.

Samtidigt pratade du om familjehem och att barnen kan behöva visst stöd. Alla föräldralösa hamnar inte i familjehem. Och om barnen behöver stöd, så finns det olika lösningar. Beroende på vad de behöver. Behöver de exempelvis någon att prata med så finns exempelvis skolkurator och/eller BUP. Behöver de annan typ av hjälp, så går det ofta att ordna det också.

Jag tänkte mig mera från den föräldralösa tonåringens synvinkel. Självklart ska det sociala lägga sig i. Som du påpekar finns det en del nödvändigt tonåringen inte ens får göra själv. Klart att tonåringen behöver stöd. Inte bara mentalt, utan med mycket praktiskt.

Detta har intresserat mig på sistone, och jag har inte hittat särskilt mycket om det. Antagligen för att det oftast fungerar bra. Men tystnaden kanske inte alltid är bra.

Hur vanligt är det att man låter en sexton, sjuttonårig föräldralös bo själv? På ett sätt snäppet från att vara vuxen, men ändå säkert i ett stort trauma.