Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

En lämplig man i kvarteret. En man som hade ett jobb, och inte var psykopat. Ungefär så.


Genom monogami och att män har haft högre status i samhället än kvinnor.


Uppenbarligen inte eftersom du ställde frågorna du gjorde ovan.


Har jag påstått något annat? Det är ju JAG som sitter här och argumenterar FÖR hypergamins existens.

Och visst, det är trevligt att jag nu när jag är färdigutbildad och hyfsat välavlönad också får uppleva den andra sidan av kvinnors hypergami, dvs när den är till min fördel.

Så oväntat att du väljer att ägna dig åt halmgubbar, härskartekniker och ad hominem istället för att diskutera sakfrågan.

Ditt inlägg osar damage control lång väg - exakt den typ av beteende kvinnor ägnar sig åt när de inte längre har några sakliga argument att komma med. Skrattretande förutsägbart

Jag är inte uppspelt. Det är inte passande för en logiskt tänkande icke känslostyrd man att sitta och bitcha sig som du.

Den enda som inte klarar av saklig debatt är du. Har du något med substans alls att komma med? Eller tänker du sitta och tjafsa om inget resten av kvällen?

Fortfarande samma sorts män som majoriteten kvinnor försöker hitta och bilda par med alltså.


Folk var otrogna 'förr' också. Så du gillar inte att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden? (vilket de iofs alltid varit)


Det är lugnt, jag har fattat, vi behöver inte tjata mer om det nu.


Jamen vad bra, då är du tacksam för dess existens med andra ord.


Ooh har du träffat kärleken? Lever hon upp till alla dina krav på utseende, klädsel och uppförande? Har du sagt till henne än att du vill ta ifrån kvinnor deras rösträtt och alla deras rättigheter?

Lite kul ändå att du blev så triggad. Lite typiskt män.

Helt klart är det så, då menar jag inte att dagens män trånar efter hankön utan mer att dom blivit mesar.
Allt hänger nog ihop med när Sverige avskaffade allmän värnplikt.
Det är något härdande för unga män att tvingas umgås och samarbeta i princip dygnet runt med personer med vitt åtskilda bakgrunder, åsikter, etc.
Idag så umgås unga män enbart med likasinnade med samma intressen, ofta på nätet.
Kan det bli annat än katastrof?
En annan sak som jag upptäckt bland min dotters pojkvänner och manliga bekanta.
Grabbar av idag är totalt otekniska! Kan inte fixa enklaste saker i hemmet eller på bilen.
Tjejerna är mer framåt.

Män vill ha med ]kvinnor att göra. Däremot inte sura och arga feminister som ska bråka ständigt och som inte omfamnar sin femininitet.

Ja, det är tragiskt. Den där statusen säger de kommer med ökad ålder hos männen också. Jag blir ärligt oroad att unga män ska tro att det är så och slösa bort sina unga spänstiga år på att "Jaga hög status" för att få kvinnor och helt missa att interagera med kvinnor. När det absolut säkraste sättet att träffa en kvinna på är att börja umgås med kvinnor och lära känna kvinnor. Och rätt vad det är kommer de unga männen träffa en ung kvinna som gillar just dem och där ömsesidig förälskelse uppstår. unga kvinnor vill i regel ha unga män. Om alla unga män är upptagna med "jakt på högre status" kommer de missa dessa unga kvinnor... Sedan verkar det som olika män som förespråkar "evolutionspsykologi" här på FB har olika synsätt på vad en "högstatusman" är.

Haha! Jag det vore något det. Själva synsättet kommer inte ge dem flyt med kvinnor iaf. De kommer inte få f*tta genom att uttala sig så. Men kroppsberöring lär de kunna få, i form av ryggdunkar från andra män som också tror blint på "kvinnlig hypergami".

Förmodligen. Men så innerligt tragiskt. De borde gå ut och lära känna kvinnor istället. Det ger en mer nyanserad bild om inte annat.

Psykopater och seriemördare är väl ändå "lågstatusmän"? finns väl ändå ingen hög status i det. I övrigt är det långt ifrån alla kvinnor som vill ha sådana män.

En man som sjunger vackert och spelar gitarr kan få kvinnor på det, utan att vara känd artist. M*gnus *ggla har väl rent av skrivit en låt som handlar om detta. Med glimten i ögat såklart. En man som sjunger och kan hantera ett instrument visar på en del egenskaper som jag vet att många kvinnor tänder på: musikalitet, vacker röst, språkligt begåvad, poetisk, intelligent (krävs viss intelligens för att hantera ett instrument med en bra känsla), känslighet i kombination med manlighet. Kan det vara det som får kvinnor att bli till sig av manliga artister. I synnerhet om de manliga artisterna ser bra ut också? (Jag upplever att kvinnor i hög grad också är visuella, precis som det sägs att män är).

Idrottsmän har väl i regel fina kroppar? Som sagt: kvinnor är också visuella.

Är männen kända också, får fler kvinnor än bara den lilla bekantskapskretsen upp ögonen för männen. Därav fler beundrarinnor.

Att tro att det är "kvinnlig hypergami" som ligger bakom, är bra märkligt. Se till andra variabler. Vidga ditt synsätt något.



Vacker yta och god lukt är det första vi alla människor känner/ser. Gillar vi det brukar vi kanske vilja känna den andra. Och då är det egenskaper som räknas. Jag vet kvinnor som har sett snygga män som luktar gott och som sedan visar sig vara totalt otrevliga (men rika och med uppenbarlig hög status). Dessa kvinnor drar benen på ryggen och drar. De vill inte ha en snygg "högstatusman" som är otrevlig. En vacker, godluktande man som är trevlig och har "medelstatus" ligger mycket bättre till.



När många av dem var i 20-årsålder kunde de i princip få vem de ville. Och ingen av dem valde en "högstatusman", även när sådana män försökte sig på något. Och med "Högstatusmän" så utgår jag från din lista. Vissa blev flirtade med av kända musiker, men valde bort dessa. Vissa blev flirtade med av framgångsrika/rika män med bra/fina sociala kända kontakter. Men blev nobbade av mina kvinnliga polare. Mina kvinnliga polare valde varsin jämbördig man istället. Män som enligt mina kvinnliga polare har de rätta inre egenskaperna. Och även fördelaktigt yttre.


Vissa preferenser är återkommande, vem man än pratar med, man som kvinna: "snygg", "charmig"," gillar sex", "älskar mig som den jag är", "trogen", "bra med barn", är väl några av de preferenser väldigt många delar med varandra. Men jag har kvinnliga polare som vill ha introverta nördiga män. Jag har kvinnliga polare som gillar bleka, spinkiga män med långt hår. EN kvinna jag känner blir helt till sig om hon träffar en man som säger att hans största intresse är att läsa skönlitteratur, gärna gamla klassiker. Han kan nästan se ut hur som helst då, hon tycker att han är attraktiv bara med denna lilla egenskap. Sådana saker anser jag nog är ganska unika preferenser.


Det var jag som frågade dig. På vilket sätt var min mor hypergam? De var jämbördiga när de träffades. Och har fortsatt vara detta.


Min kvinnliga polare var kär i min manliga polare sedan tonårstiden. Då var han varken känd eller särskilt politiskt/kulturellt bevandrad. Men hade ett politiskt/kulturellt intresse, som hon till vis del delade med honom och därmed kärade ner sig i honom, eftersom han kändes "genuin" enligt henne. På den tiden var han en ganska introvert, blyg ung man. Men söt. Det var först när de varit gifta ett par år, som han har blivit lite mer "känd" och mer öppen. Inte pga. henne, utan pga. att han har mognat/på egna meriter. Så på vilket vis är min kvinnliga polare "hypergam"?


Äsch. Jag och mitt ex (oavsett könstillhörighet på oss) såg varandra första gången på ett uteställe. Och det är nog det närmsta vi båda kommit "kärlek vid första ögonkastet". Vi blev helt stört attraherade av varandra bara av att se varandra. Jag tog omedelbart telefonnumret (gick inte att höra vad den andra sa, där på utestället). Jag ringde redan nästa dag. Redan innan vi hade sagt några ord till varandra kände vi båda att vi ville ha den andra. Utan att veta ett skit om varandra, mer än att vi var extremt attraherade av varandra. Lukten och utseendet, du vet. Sedan var resten bara tur: att vi hade liknande intressen, liknande värderingar osv. Men ingen av oss har högra status än den andra. Vi är jämbördiga.

Och visst liknande saker har hänt mig. Jag gick fram till en riktig snygging i min ungdom (som jag spanat in lite tidigare under dagen) och sa just det, att denna person var något av det vackraste jag sett. Sedan hade jag vederbörande i min famn kyssandes. Sedan hade vi en fling som varde i några veckor. När jag tänker efter har detta hänt mig några gånger. Och då har vi bara gått på "utsidan" av varandra. Där sitter ingen status och jag är som sagt inte så värst snygg. Jag ser bra ut i, visst. Men det finns många som ser betydligt bättre ut än mig. Nu är jag inte alls så fager som i min ungdom. Så nu antar jag att jag inte alls skulle ha flyt. Åldern tar ut sin rätt.

Men om du nu tror att jag är man (jag säger fortsatt ingenting, för jag anser det sakna relevans, jag kan vara kvinna. Jag kan vara man), så ser du kanske vad jag kallas här: vit riddare, simp, forumets största simp tom. På vilket sätt skulle det vara "högstatus"? Sådana män (om jag nu är man) får ju aldrig några kvinnor, sägs det ju. Eller hur?


Jag anser att när folk tror blint på "kvinnlig hypergami" så missar de vissa delar/andra tänkbara variabler. Du kanske tror att det är den höga statusen kvinnorna är ute efter. Medans det kanske mer är så att vissa män (både "högstatusmän", "medelstatusmän" och "lågstatusmän") har inre och yttre egenskaper som helt enkelt tilltalar flertalet kvinnor. Och att då kanske sk. "högstatusmän" har lite mer av just dessa egenskaper. Och då har man inbillat sig att kvinnor vill ha "högstatusmän", medans det egentligen inte alls är så, utan det är andra egenskaper som är intressanta för kvinnorna. Statusen hos männen skiter de i.

Om mina kvinnliga bekanta/kvinnliga polare inte är hypergama, varför skulle då andra kvinnor vara det? Jag menar: vore det något alla kvinnor är, så borde man ju se detta hos alla kvinnor. Att det då finns kvinnor som inte är det, talar ju för att kvinnlig hypergami inte existerar.

Sedan att vissa människor, både män och kvinnor kan vara hypergama, det tror jag säkert på. Det låter troligt. Men inte att flertalet har statusjakt för ögonen, när de söker en kärlekspartner.

Sedan vill vi väl alla träffa den bästa partnern. Men där kommer som sagt våra preferenser in. Ingen hypergami.

En metafor: För min del låter det som ni bara har en enda förklaring till varför 20-åringar missar tåget. Och det beror på att de har försovit sig. Inga andra tänkbara orsaker finns.

Säger en 20-åring "nej, men jag missade tåget för att min fru behövde hjälp med en sak och därmed blev jag försenad". Så säger ni: "nej, du är 20 år, så den enda orsaken till att du har missat tåget är att du har försovit dig".

Ni tycks ha svårt att se att det finns andra variabler i sammanhanget. Och ni tycks anse att ni har tolkningsföreträde. Vad än andra säger till er, så tror ni fortsatt helt blint på er egen tolkning. Det blir både humoristiskt, samtidigt som det är tragiskt.

Kan du möjligtvis tänka dig att en kvinna som väljer en "Högstatusman" gör det av andra orsaker än hans höga status? Tex. att han är en fin, bra, snäll, charmig man som hon delar intresse med och där ömsesidig ren fysisk attraktion har uppstått eftersom de tycker att den andra är snygg och luktar gott? Hon hade valt honom även om han vore en "medelstatusman". För hans fina egenskaper. Kan du möjligtvis se lite mer nyanserat på hur kvinnor är?

Män är ju i princip alltid över kvinnor, iaf. rent fysiskt. Starkare (pga. högre testosteronhalt), oftast längre, mörkare/högre röst, oftast större händer/större fötter.

Det är snarare vissa män som har behov av att stå över sin kvinna i allt. Som inte tål att kvinnan är bättre på något sätt: hon får inte tjäna mer än honom, inte ha legat med fler än honom, inte ha bättre utbildning än honom osv. för då känner han sig underlägsen och omanlig. Sådana män kan i värsta fall börja misshandla sin kvinna.

Men flertalet, både män och kvinnor vill ha en jämbördig partner i inre egenskaper/utbildningsgrad/värderingar etc. Men rent fysiskt har du rätt: flertalet av oss människor söker vår fysiska motpol och tänder på det. Kvinna/man, ljus röst/mörk röst, mjuka former/hårda muskler.

I övrigt får du läsa mitt andra inlägg till dig som jag nyligen postade.