Tjejer: Hur känns det att föda??

Vilket fortfarande inte spelar någon som helst roll när det gäller barnafödande.

Ja, det är också lika lätt att fista en kattfitta och en hästfitta.

Fast det är ju bäckenet som barnet passerar som är det jobbiga och mest onda.
Om fittan är väldigt lite utvidgad ( hormoner gör vävnaderna mer töjbara) så kan de klippa, jag blev klippt för det sved så hemskt, då barnet skulle ut.

Trots vidriga och smärtsamma värkar var det värsta när krystvärkarna kom, dubbla värkar gick inte andas och då ville jag ge upp och gå hem, men det hade nog inte löst värst mycket av det onda.
Detta var en förlossning med endast användning av lustgas.

Har haft en njursten i 15 min, snarlik smärta i smärtskalan, jag hamna på golvet och fick krypa till kylen där jag hade massa gamla tramadol, svetten rann.

Skalan
https://scontent.fbma1-1.fna.fbcdn.net/v/t1.0-9/32856092_433328263757627_6369911647904989184_n.png ?_nc_cat=110&_nc_sid=8024bb&_nc_ohc=89Fg4JTHUpAAX8 8xsej&_nc_ht=scontent.fbma1-1.fna&oh=1149385e59ec8068400ae6457342fd47&oe=5EE4D F57

Jag har haft begynnande blodförgiftning en gång (det hette så då, jag är gammal) där läkarna var tvungna att öppna såret som det spred sig från utan bedövning och tömma det på var och söka efter en främmande kropp.

Har även haft gallstensanfall som var rätt seriöst och som slutade med operation.

Föda barn var mitt emellan dessa två. Jag upplevde gallstenen som något värre.

Mitt första barn vägde 4500g och jag kände mig som varande i ett slakthus! Jag vägde in min på MVC på 52 kilo så jag är inte stor. MEN nästa barn vägde 4210 och PLOPPADE ut! Tog trekvart. Första barnet var som att skita ut en trebarnsfamilj och deras platteve och tvåan som att vara lite hård i magen. (är jag uttänjd idag?...ja typ man kan kliva in och ropa HALLÅ!! och så ekar det en kvart....)

Nu fick jag aldrig uppleva den stora finalen när barnet skulle ut eftersom allt slutade akut med narkos och snitt, men jag kan säga att jag aldrig någonsin skulle utsätta mig för samma situation igen. Långdraget förlopp där både tidsuppfattning och medvetande försvann på grund av smärtorna. Andra barnet kom ut med planerat snitt och var en helt annan upplevelse.

Lustigt att du tar upp det för människan är faktiskt det enda djur i naturen som inte kan föda på egen hand. Förlossningskanalen på människohonor är både trång och lång och barnet som ska ut följer en märklig roterande bana som slutar med att det har huvudet bakåt/nedåt (för en kvinna som ligger på rygg) vilket alltså betyder att den födande kvinnan inte kan ta emot sitt eget barn utan är helt beroende av att någon assisterar vid förlossningen. Stora apor har inte samma roterande födelseprocess (och inte heller lika stora skallar) så detta är med största sannolikhet en ganska modern evolution utarbetad för människor med väl utvecklat sinne för samarbeta.

Så, för att sammanfatta, så har naturen verkligen gjort det så att just människohonor faktiskt inte kan (eller bör i alla fall) föda ensamma.

Jag tror det är omöjligt att jämföra förlossningssmärta med annan smärta. Skulle man plocka bort alla hormoner kroppen är fullpumpad med vid förlossningen skulle smärtan förmodligen vara så svår att många tuppade av. Men nu är det tack och lov inte så.

Som många andra upplevde jag mer smärta när barnet väl var ute, trots att det inte finns någon rimlighet med det. (Sen fick jag lite morfin innan jag syddes och då blev allt frid och fröjd. )

Fast hur många djurbebisar har ej ihopvuxet skallben för att en förlossning ens ska vara möjlig? Procentuellt sett så är en människas barn ganska stora i förhållande till den vuxna. Människobarn har ju statistiskt sett blivit bara större och större pga vår välfärd. Huvudena blir bara större och större.

Jag har fött 2 barn utan smärtlindring och kan bara konstatera att smärtan är obeskrivlig. Det känns som att hela kroppen, först skelettet och sedan huden och muskler ska gå i bitar.

Vissa kvinnors slidöppningar spricker ända bak till ändtarmen och vissa får till och med skador på ändtarmen. Den dagen du bajsat så illa att du spruckit halvvägs fram till pungen så kan du få yttra dig huruvida det är gnäll eller inte. Då har du bara mött smärtan från sprucken kropp och inte några värkar/krystvärkar. Lägg på den smärtan också så ska du se att du hellre står bredvid.

Frugan blev skitotrevlig när hon födde. Försökte langa tranbärsjuice och allt hon kunde tänkas behöva men blev utskälld varje gång.
Sen när ungen var född var jag helt utmattad. Jag lade mig i den nedblodade sängen och somnade medan hon helt plötsligt hade hur mycket energi som helst.

Jag tyckte det var riktigt jävla fett att föda! Tog nästan allt värkarbete hemma (det var sjukt svettigt och det gjorde jätteont - mycket värre än gallsten på ett sätt, men också ca 1000 ggr lättare då man vet vad förlossningsvärkarna beror på och att det är så det ”ska” vara. Jag trodde liksom aldrig att jag skulle dö när jag födde barn, det trodde jag när jag hade gallsten däremot) och var fullt öppen när jag kom in till förlossningen, var bara att vänta på krystvärkar och klämma ut 4,6 kg fetisunge. Blev lite rädd för kraften i just krystvärkarna, det var så jävla övermäktigt med smärtan och det där trycket som var helt övermänskligt starkt. Men fet upplevelse, vill lätt göra det igen! Kräktes flera ggr av smärtan, födde utan bedövning. Var faktiskt BARA skönt när ungen kom ut, största lättnaden i livet. Tyckte att själva ”efterarbetet” var värre, då läkare och sköterska i princip la sig på min redan ömma mage och tryckte och pressade och grejade för att livmodern skulle dra ihop sig och att det skulle sluta blöda. Det sög.

Mitt tips är att ha en riktigt överjävlig graviditet så att man bara går och längtar efter att skiten ska vara över. Då blir det en riktig ”FAKKING ÄNTLIGEN!!!”-känsla när värkarna drar igång och det går rätt lätt att föda. Men ja, känns som att långsamt klämma ut en badboll av cement typ