The Paradox of Declining Female Happiness

Jag försökte hitta någon feministisk "analys" eller "studie" av ämnet, men hittade ingen, så jag tänkte att flashbacksforum / feminism kunde vara en plats lika god som annan att diskutera och belysa kvinnors försämrade lycka sen 70-talet trots de "objektiva" förbättringarna,
https://en.wikipedia.org/wiki/Second-wave_feminism

Även fast studien är gjord i USA så har man sätt samma resultat och trend i många västländer, det är mao inte en isolerad företelse till NA.

Skulle vara supernice om man kunde underbygga sina argument eller teser, eller hänvisa till studier (det jag inte kunde hitta)
Subjektiva åsikter i alla ära, men de ger ju väldigt lite.

Och för er som är "superintreserade" av att angripa själva "grundatan" så hänvisar jag till
https://en.wikipedia.org/wiki/Well-being_contributing_factors

För er som inte läst studien så finner ni den här.
https://www.nber.org/papers/w14969

lite blandade tidningsartiklar/krönikor, många hänvisar till studien ovan, kompleterarde med andra studier som pekar på samma trend. Det finns mer om man googlar.

https://timesofindia.indiatimes.com/blogs/arise-awake-and-stop-not/female-happiness-index-decreasing-equality-is-the-cause/
https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2016/may/18/womens-rights-happiness-wellbeing-gender-gap
https://www.washingtonexaminer.com/opinion/women-need-a-new-script-for-life
https://www.dailymail.co.uk/femail/article-1189894/Women-happy-years-ago-.html

Jag hade uppskattat en sammanfattning av fenomenet.

Är utvecklingen av männens lycka annorlunda än kvinnors?

Om båda könen blivit mindre lyckliga kan man ju spekulera i andra orsaker än feminism menar jag.

Är åtminstone för mig ganska självklart att en alltför stor frihet, med för få måsten, inget ansvar för andra eller knappt ens för sig själv, leder till mer rannsakande och jagande efter ständigt nya kickar, och då kommer tomhet och meningslöshet som ett brev på posten. Ett västligt problem med andra ord.

Även feminism skadar förstås kvinnor, och ointresset för familj och barn. Allt fokus ska läggas på den kortsiktiga egna njutningen och att roa sig. Klart det leder till bajs med tiden.

Sedan undrar jag om happiness verkligen ökar hos män. Du nämner inget om det, kanske för att ingen utom jag bryr sig om män. Problemen ovan är ju mänskliga problem, pga samhällets fokus är att vi ska konsumera oss till döds.

Gud är död, livet meningslöst, och det bästa vi kan göra är att äta godis, knulla och titta på superhjältar på bio. Den som inte blir olycklig av ett sådant liv är ju omänsklig.

männens lycka är svagt uppåt

Männs lycka är svagt uppåt under samma period.
Det är en märklig och "media influerad" ide att män blivit olyckligare. däremot så har det ju de senaste åren fokuserats mer på det som fenomen i usa (typ incels, och livslängd som kortats), men incels har alltid funnits, och kortare livslängd förklaras dels med ökande självmordstal men främst heroin/amfetamin död. (om vi ska prata i antal).

kvinnor försöker i högre utsträckning ta sitt liv än män,

Sen så har "konsumerats sig till döds" haft den motsatta effekten, medelklassen har aldrig varit en sån stor grupp som idag, och den har aldrig hafft det så bra (objektivt) som idag. spillovereffekten är ju att man globalt halverat antalet individer som lever i "absolut fattigdom" (du vet de där barnen med flugor i fejset och uppsvälda magar, de är hälften så många i absoluta tal som för bara 10-15 år sedan.)

Frihet är dock något som objektivit ökar välbeffinandet , när det komer i form av fritid, individuella möjligheter och förmågan att påverka sin situation.

med det sagt menar jag inte att du inte har en påäng med,

"Är åtminstone för mig ganska självklart att en alltför stor frihet, med för få måsten, inget ansvar för andra eller knappt ens för sig själv, leder till mer rannsakande och jagande efter ständigt nya kickar, och då kommer tomhet och meningslöshet som ett brev på posten. Ett västligt problem med andra ord. "

Det förvånar mig. Min fördom har varit att feminism, i kombination med dekadent kapitalism, gjort båda könen tilltagande olyckliga. Kanske finns det en åldersfaktor här, där den äldre generationen ändå tycker sig ha fått mest fördelar av såväl kapitalism som kvinnokamp. Fördelar som för de yngre inte överväger de ökande nackdelarna.

Det är ju faktiskt lite intressant.

Därav tråden

Den är väl värd att läsa , annars funkar tidningsartiklarna, det är ju inte obskyra mini altright/Altleft publikationer av typen aftonbladet/fria tider som endast läses av en lite grupp övervintrande halveskimår i norra-norra europa....

Har dessvärre bara magkänsla att erbjuda, men för mig är lycka att se och höra och dela mina barns glädje. Säkert gäller detsamma kvinnor, så tro fan att livskvaliteten dalar för den som väljer förvärvsarbete framför familjeliv.

Tror, ovanpå detta, att framtidens kvinnor kommer bli allt aggressivare (och kanske rent av flintskalliga) på grund av den ökade stressen som ständig jakt på stålar genererar.

De är redan överrepresenterade som sjukskrivna för diverse "utmattningssyndrom". Ganska kraftigt också.

Nä, ingen specefik åldersfaktor (dvs alla demografiksa undergrupper har rapporterat mindre lycka),
Man har även avfärdat att den "enorma postivia" uppsvinget av kvinnokampen,(manifestationer, flyers och begynande politisk makt, se wiki länken om secondwave feminism) i slutet på 60 talet inte skevar "Startlyckan"(dvs kvinnor var lyckligare än män redan på 50-talet, alla va lyckliga i efterkrigstiden.

Det finns stöd för din magkänsla, kvinnor +30 & +40 utan barn och partner är de "mest olyckliga" på skalan (de var mest olyckliga även för 50 år sedan). gäller även män i viss utsträckning men där var partner , en större faktor än barn.

sen så skiljer sig "aggrisvitet" väldigt lite mellan män och kvinnor, men om du syftar till "kariärister" så kommer du hitta fler "aggresiva" kvinnor i topen än "medgörliga män"

https://sv.wikipedia.org/wiki/Femfaktorteorin