Lika givet som bidragstagarna i Norrland röstar rött är att malmöiterna gör samma sak. Det är sannerligen inte ofta det installetrats en borgerlig majoritet att styra upp lite. Istället är det rött och åter rött år efter år.
En rimlig slutsats att dra vore att de har det bra i Malmö. Den förda politiken fungerar fint, det skapas välstånd, folket mår bra och arbetslösheten är låg.
Nu är det ju inte riktigt så och eftersom jag bor rätt nära Malmö och har en del med folket där att göra är det ingen glädjande bild jag har.
Malmö är en gammal fin arbetarstad vars invånare jobbade på flitigt. All respekt från min sida. Numera är dock Malmö mer av en bidragarstad och de tjatar fortfarande om Kockums och sina gamla industrijobb som sedan länge är borta. Så väldigt mycket nytt tillkommer inte och idéerna verkar förintrade.
Deras integration av invandrare får ses som sämst i Sverige med stor brottslighet till följd och där blott 25% av de arbetsförda i Rosengården är satta i arbete. Den totala siffran för hela Malmö är 64%
Var femte som går ut högstadiet saknar behörighet till gymnasiet och mycket av den grövsta brottsligheten har ökat med 70 och 80% de senaste 10 åren. Andelen socialbidragstagare är bland den högsta i Skåne om inte till och med högst av samtliga skånska städer.
Ibland kan dock smarthuvudena i staden vakna till med stora projekt.
Jag tänker då satsningar som bomässan och segeltävlingen som kostade mycket men gav minimalt. Och så kom ju bron och Malmö trodde de skulle bli Sveriges metropol. Så blev det ju inte Malmö är fortfarande råttboet som skämmer ut sig
Men när arbete och trygghet på gatorna far iväg så är en sak alltid densamma. Att Ilmar Reepalu med följe ges nytt förtroende.
Men varför?
En rimlig slutsats att dra vore att de har det bra i Malmö. Den förda politiken fungerar fint, det skapas välstånd, folket mår bra och arbetslösheten är låg.
Nu är det ju inte riktigt så och eftersom jag bor rätt nära Malmö och har en del med folket där att göra är det ingen glädjande bild jag har.
Malmö är en gammal fin arbetarstad vars invånare jobbade på flitigt. All respekt från min sida. Numera är dock Malmö mer av en bidragarstad och de tjatar fortfarande om Kockums och sina gamla industrijobb som sedan länge är borta. Så väldigt mycket nytt tillkommer inte och idéerna verkar förintrade.
Deras integration av invandrare får ses som sämst i Sverige med stor brottslighet till följd och där blott 25% av de arbetsförda i Rosengården är satta i arbete. Den totala siffran för hela Malmö är 64%
Var femte som går ut högstadiet saknar behörighet till gymnasiet och mycket av den grövsta brottsligheten har ökat med 70 och 80% de senaste 10 åren. Andelen socialbidragstagare är bland den högsta i Skåne om inte till och med högst av samtliga skånska städer.
Ibland kan dock smarthuvudena i staden vakna till med stora projekt.
Jag tänker då satsningar som bomässan och segeltävlingen som kostade mycket men gav minimalt. Och så kom ju bron och Malmö trodde de skulle bli Sveriges metropol. Så blev det ju inte Malmö är fortfarande råttboet som skämmer ut sig
Men när arbete och trygghet på gatorna far iväg så är en sak alltid densamma. Att Ilmar Reepalu med följe ges nytt förtroende.
Men varför?
