Varför är jag antisocial?

Kom att tänka på att du mår/mådde dåligt för ngn anledning och att du flydde den känslan i spänningen som de kriminella handlingar gav dig. Du slapp tänka på hur dåligt du mådde med hjälp av spänningen. Jag tror inte att flykten från känslan är lösningen, d v c att du börjar ingen begå brått för att må bättre, utan att du måste börja luska ut varför du mår piss.

Där har du ditt svar mannen. Du byter helt enkelt ut lusten mot din högsta ambition här i livet. Någon av de "andra ambitionerna" du personligen rangordnat högre än ex. kriminologistudier.

Jo jag håller ju på med det just nu. Men längtar fortfarande tillbaka till den tiden och vill bara göra om allt igen.

Mitt problem är att jag måste banka ut dessa tankar ur huvudet. Vad kan ge mig mer lycka? Att bli det jag alltid velat bli kommer inte fylla tomrummet tyvärr.

Men jag mådde ju inte dåligt då, tvärt om jag kände mig som en kung! Att jag mår dåligt har kommit på senare dagar långt efter jag avslutade den kriminella banan...

Tror du kan behöva åka på en hård smäll från livet, dvs. tvingas "vakna upp" för att sen se mer positivt/tacksamt på framtiden. Du resonerar något inskränkt och bortskämt just nu.

Kan ju vara så att du undermedvetet känner detta och att du därför vill sätta dig i skiten för att ta smällen och sedermera få uppvaknandet.

Du fattar kanske teoretiskt/intellektuellt vad som är vettigast för dig att göra men dina känslor är inte med på noterna. Därför behövs ibland hårdare livserfarenheter för att förstå med hela kroppen och själen vad som gäller.

Det jag menar är att man kan fly ifrån en känsla genom att göra ngt som ger en annan känsla, d v s man ersätter en känsla med en annan. T ex att man flyr till spänningen som kriminella handlingar ger då spänningen gör att man glömmer bort hur dåligt man skulle må annars och då upplever man att man mår bra. Man kan fly ifrån "må dåligt" på många sätt, ngn jobbar så mkt att man hinner inte reflektera över hur man mår, ngn reser och får så mkt nya intryck att man glömmer bort sig själv, ngn flyr genom att ständigt bli förälskad o c v .

Man kan hitta på nya sätt att fly sig själv, men förr eller senare slutar flyendet att funka och man börjar må dåligt. Nu kan du inte mera fly till kriminella handlingar, ditt samvete tillåter inte det, och då mår du dåligt. Du borde hitta ett annat sätt att hantera dina känslor än att fly till dåliga handlingar. Kanske borde du börja fundera över varför du egentligen mår dåligt och inte bara tro att du mår dåligt för att du inte kan få känna spänning? Du kanske borde fundera över vem du är och vad vill du av livet? Lära känna dig på riktigt och skaffa ett liv som passar just dig?

Du kommer bara ihåg lyckoruset i gamla tider, men har kanske glömt de negativa känslorna då? Att vara väldigt ung kan även vara för jävligt men många glömmer bort det negativa och tror att man hade sin bästa tid då.

Lyckan är överskattad och ingen kan vara lycklig hela tiden. Om man kunde det, skulle det blir långtråkigt med tiden, man skulle sluta uppskatta den och börja längta efter ngn annat. Bäst är om man känna sig lycklig ibland, så att man kan fortfarande längta efter det emellanåt och vara tacksam över det när det händer. I stället för att känna evig lycka borde man sträva efter att kunna känna alla känslor, att orka bära dem och att kunna hantera dem på bästa möjliga sätt.

Hur vet du att tomrummet inte fylls om du blir det du alltid velat bli? Du kan inte veta det eftersom du inte är där än. Om tomrummet fylls på eller inte beror på vad du vill bli. Jag tror att tomrummet fylls på när man lärt känna sig själv på riktigt och när man accepterat sig själv som man är och när man lärt älska sig själv med alla sina brister.

Jag tror att för att utvecklas, för att vilja lämna det gamla och vilja en förändring måste vi vara mogna för en förändring. När vi har gått till vägens ände och förstått att det gamla kommer inte att funka, att det kommer inte mera ge samma tillfredsställelse börjar vi automatiskt leta efter en ny väg. När det som tidigare gav en lyckorus inte mera ger samma känsla är vi mogna för en förändring. Jag tror inte att mannen i fråga skulle känna samma lyckorus som förut om han började begå brott igen, jag tror att han har växt ut från den banan men ännu inte hittat en ny källa till lycka.

Man kan känna sig väldigt vilsen ett tag när man håller på att lämna det gamla och när man ännu inte hittat en ersättning för det. Man kan känslomässigt växla fram och tillbaks, längta efter det gamla och sedan vilja ta avstånd från det. När man har landat och hittat det nya vill man inte mera tillbaks. Man kommer att förstå bättre det gamla valet, man kommer att se dess för och nackdelar och förstå varför man valde det. Det nya kommer att kännas mer lockande och man kommer inte att längta efter det gamla. Tills man blir missnöjd med det också och börjar längta efter ngt annat och så börjar hela utvecklingsprocessen igen.