Jag tycker att det finns utrymme för en ny tråd där vi diskuterar och rekommenderar bra och obskyra filmer vi sett som har färre än tusen röster/votes på IMDB. Den övre gränsen för antalet röster blir ganska bra runt tusen har jag märkt av egen erfarenhet. Då hamnar vi inte i spörsmål kring diverse kultfilmer som alla cineaster ändå känner till och vi kan istället rikta in diskussioner kring verkligt obskyr film som vi vill rekommendera andra att se. Filmer ytterst få har sett eller ens hört talas om och således inte uppmärksammas på samma sätt i övriga trådar.
Några regler att förhålla sig till:
# Endast långfilmer, s.k. feature-length film. TV-filmer går bra.
# Filmen måste ha färre än 1000 röster/votes på IMDB
# Inga kortfilmer, miniserier, dokumentärer eller rena porrfilmer tillåts.
# Fullständig titel på filmen med årtal samt antal röster på IMDB ska framgå i dina recensioner eller rekommendationer.
# En kort beskrivning av filmen är önskvärt.
I övrigt är de fritt fram vad gäller genrer och tidsepoker.
Mitt första egna bidrag.
Late Bloomer (2004) Votes: 171
https://www.imdb.com/title/tt0456581/?ref_=rt_li_tt
En japansk drama/thriller film av den smått excentriske regissören Gô Shibata. Synopsis kan framstå som helt absurd men filmen är fantastiskt bra. Vi får följa vår protagonist, Masakiyo Sumida, en CP-skadad och rullstolsburen man i sina bästa år. Liksom många andra killar så gillar Sumida att kröka, ragga på tjejer och lyssna på rockmusik tillsammans med sina vänner. När hans bästa och mest betrodda vän snor Sumidas hemliga kärlek så spinner allt utom kontroll för vår hjärtekrossade och rullstolsburna vän. En blodig hämnd tar vid..
Trots att hela Late Bloomer är filmad med en handhållen kamera i svartvitt så är det inget som stör. Tvärtom så stärker det den klaustrofobiska känslan av att vara helt isolerad i sitt känsloliv. Den avsaknad av bekräftelse och kärlek som Sumida upplever.
Masakiyo Sumida är briljant i huvudrollen, ja han spelar "sig själv" i filmen och har således samma namn även i den. Fotot är trots tidigare nämnda begränsningar fint och det finns en del smäckra scener.
Till sist så måste jag också nämna musiken i filmen som är skriven av den japanska enmans gruppen World's End Girlfriend. Ledmotivet Singing Under The Rainbow är stört bra och passande då även den framstår som smått CP-skadad i sammanhanget.
https://www.youtube.com/watch?v=BhspWKgBo14
Jag hoppas att denna tråd kan fylla en liten men ack så intressant nisch på filmforumet och uppmärksamma inte bara smal film utan obskyr sådan som få eller nästan ingen har sett.
Några regler att förhålla sig till:
# Endast långfilmer, s.k. feature-length film. TV-filmer går bra.
# Filmen måste ha färre än 1000 röster/votes på IMDB
# Inga kortfilmer, miniserier, dokumentärer eller rena porrfilmer tillåts.
# Fullständig titel på filmen med årtal samt antal röster på IMDB ska framgå i dina recensioner eller rekommendationer.
# En kort beskrivning av filmen är önskvärt.
I övrigt är de fritt fram vad gäller genrer och tidsepoker.
Mitt första egna bidrag.
Late Bloomer (2004) Votes: 171
https://www.imdb.com/title/tt0456581/?ref_=rt_li_tt
En japansk drama/thriller film av den smått excentriske regissören Gô Shibata. Synopsis kan framstå som helt absurd men filmen är fantastiskt bra. Vi får följa vår protagonist, Masakiyo Sumida, en CP-skadad och rullstolsburen man i sina bästa år. Liksom många andra killar så gillar Sumida att kröka, ragga på tjejer och lyssna på rockmusik tillsammans med sina vänner. När hans bästa och mest betrodda vän snor Sumidas hemliga kärlek så spinner allt utom kontroll för vår hjärtekrossade och rullstolsburna vän. En blodig hämnd tar vid..
Trots att hela Late Bloomer är filmad med en handhållen kamera i svartvitt så är det inget som stör. Tvärtom så stärker det den klaustrofobiska känslan av att vara helt isolerad i sitt känsloliv. Den avsaknad av bekräftelse och kärlek som Sumida upplever.
Masakiyo Sumida är briljant i huvudrollen, ja han spelar "sig själv" i filmen och har således samma namn även i den. Fotot är trots tidigare nämnda begränsningar fint och det finns en del smäckra scener.
Till sist så måste jag också nämna musiken i filmen som är skriven av den japanska enmans gruppen World's End Girlfriend. Ledmotivet Singing Under The Rainbow är stört bra och passande då även den framstår som smått CP-skadad i sammanhanget.
https://www.youtube.com/watch?v=BhspWKgBo14
Jag hoppas att denna tråd kan fylla en liten men ack så intressant nisch på filmforumet och uppmärksamma inte bara smal film utan obskyr sådan som få eller nästan ingen har sett.
__________________
Senast redigerad av SadEyes 2020-04-19 kl. 21:45.
Senast redigerad av SadEyes 2020-04-19 kl. 21:45.
