Oskyldigt anklagad för att ha dödat bästa vän, sedan friad.

Hej alla.

För lite mer än en månad sedan dog min bästa vän i min famn, jag gjorde allt jag kunde för att försöka få igång hennes hjärta och andning men det var redan försent..
Jag hör fortfarande det där vidriga gurglande ljudet utav luft som försöker ko,ma ut ur lungorna som är fyllda med ödem..
Eftersom jag hade opiater på platsen som jag inte hade recept på och hon tagit utan min vetskap så vart jag först anhållen och sedan häktad för Vållande till annans död genom oaktsamhet med läkemedel.

Häktningen hävdes utav hovrätten och efter flera månader utav konstant oro att grisarna skulle försöka häkta mig igen så kom beskedet att åtalet lagts ned och slutligen avskrivits.
Jag har fått läsa obduktionsrapporten ifrån RMV och den säger klart och tydligt att även om den opiaten jag hade med mig fanns i hennes blod, så var det så pass låg dos att det var helt irrelevant för dödsorsaken. Utan orsaken fastställdes till förstorat hjärta (Oxhjärta) och psykiatrins övermedicinering.

Allt det här har tagit extremt hårt på mig, jag plågas konstant av flashbacks till natten allt hände och jag har efter år utan dem, seriösa självmordsplaner..
Jag förlorade otaliga nära vänner, fastän de har fått se alla papper, de har redan bestämt sig att jag mördade den enda människan jag någonsin sett som en äkta vän..
Idag lever jag under konstant dödshot, trakasserier online osv.

Jag tillåts aldrig gå vidare. Så fort jag kommit till insikt att jag faktiskt är oskyldig och gjorde allt jag kunde och till och med börjar förlåta mig själv, då kommer det ett djävla PM, SMS eller samtal för att påminna mig om deras teorier och galna värld.
På grund utav min otroligt låga självkänsla så tar jag väldigt lätt åt mig och jag börjar ännu en gång tro på deras ord..

Vad fan ska jag göra för att komma över det här? Psyk vägrar ta emot mig fastän Vårdcentralen skickat en remiss för traumavård..

Tack på förhand..

Du har visst del i dödsfallet. Intala dig inget annat. Men du har en chans att ändra ditt liv till det bättre. Ett steg på vägen, är att sluta med droger och ta kontakt med terapeut/psykolog.

Sedan är det inte så svårt att spärra folks telefonnummer eller från sociala medier.

ja hur går man vidare ? ja du måste för att inte själv gå under

så gäller att va stark nu , tror inte psyk kan hjälpa dej nått i detta utan
du måste ta dei igenom detta helt själv

självmordstankarna förstår jag , men du måste släppa tragglandet som håller det måendet med näring , se det som hänt som en lärdom , låt det aldrig hända igen och gå vidare

du fixar det om du bara vill !!!

Du kommer alltid ha den stämpeln hos en del oavsett vad du gör eller vad utredningar säger. Du väljer själv vad du vill göra åt det och känna för det.

Hade jag varit du hade jag ordnat några månader på ett behandlingshem och sen flyttat från den stad du bor i nu. Bytt telefonnummer, fimpat social media i samma veva och brutit med vänner och det gamla livet.

Det är tufft och ensamt, men inte långt ifrån hur du verkar ha det idag ändå.

Ingen kommer fixa detta åt dig. Det är enbart du som har lösningen.

Håll dig från andra missbrukare när du kommer ut från behandlingen - nyktra som onyktra.

Det du skriver hänger inte ihop. troll ?

För lite mer än en månad sedan dog min bästa vän i min famn, jag gjorde allt jag kunde för att försöka få igång hennes hjärta och andning men det var redan försent..
Jag hör fortfarande det där vidriga gurglande ljudet utav luft som försöker ko,ma ut ur lungorna som är fyllda med ödem..
Eftersom jag hade opiater på platsen som jag inte hade recept på och hon tagit utan min vetskap så vart jag först anhållen och sedan häktad för Vållande till annans död genom oaktsamhet med läkemedel.

Häktningen hävdes utav hovrätten och efter flera månader utav konstant oro att grisarna skulle försöka häkta mig igen så kom beskedet att åtalet lagts ned och slutligen avskrivits.
Jag har fått läsa obduktionsrapporten ifrån RMV och den säger klart och tydligt att även om den opiaten jag hade med mig fanns i hennes blod, så var det så pass låg dos att det var helt irrelevant för dödsorsaken. Utan orsaken fastställdes till förstorat hjärta (Oxhjärta) och psykiatrins övermedicinering.

Allt det här har tagit extremt hårt på mig, jag plågas konstant av flashbacks till natten allt hände och jag har efter år utan dem, seriösa självmordsplaner..
Jag förlorade otaliga nära vänner, fastän de har fått se alla papper, de har redan bestämt sig att jag mördade den enda människan jag någonsin sett som en äkta vän..
Idag lever jag under konstant dödshot, trakasserier online osv.

Jag tillåts aldrig gå vidare. Så fort jag kommit till insikt att jag faktiskt är oskyldig och gjorde allt jag kunde och till och med börjar förlåta mig själv, då kommer det ett djävla PM, SMS eller samtal för att påminna mig om deras teorier och galna värld.
På grund utav min otroligt låga självkänsla så tar jag väldigt lätt åt mig och jag börjar ännu en gång tro på deras ord..

Vad fan ska jag göra för att komma över det här? Psyk vägrar ta emot mig fastän Vårdcentralen skickat en remiss för traumavård..

Är det lite mer än en månad sedan, flera månader eller år ? Hur ska du ha det ?

Ja ganska imponerande om både TR och HR hunnit mala ärendet på en månad, särskilt i dessa coronatider.
Nä TS får nog somna om.

Texten skrevs på natten och jag var trött. Det skulle stå För lite mer än ett år och en månad sedan.
Så nej, jag är inget troll.

Jag skulle rådgiva att det inte är lönt att förklara något för någon som redan har fördömt en. Även om detta är ett extremt komplext problem så försök finna styrka i att du vet sanningen och det är egentligen det enda som betyder något. Jag utgår från att du talar sanning.

Det finns bara ett sätt för dig att ta dig igenom det här och det är att bli helt drogfri. Byt stad. Investera allt i att du ska må bra och ta dig igenom det här. Ta bort sociala medier. Låt tiden läka detta och se dig inte om.

För det första vill jag säga att ingen är skuld till vad någon annan stoppar i sig i drogväg.
Mycket olycklig händelse som tyvärr många med beroendeproblematik tyvärr får uppleva.

Jag kan trösta dig med att folk "glömmer ", ungefär samtidigt som de slutar leta efter en syndabock (vi människor tenderar att göra så när någon plötsligt dör)

Kag känner dock en väldig oro för din egen hälsa.
En gammal kompis till mig dog av en fentanyl-överdos, I lägenheten fanns hennes kille.
Han häktades och släpptes också sedan.
Vi som inte var aktiva missbrukare såg det hela som en tragisk överdos. Medan de som fortfarande var aktiva och i samma omgånge såg honom som "skyldig".
Han dog ett år efter (överdos, möjligen medvetet) vilket gjorde det hela ännu mer tragiskt.

De jag vill komma med är att det är vikrigt att du får hjälp i från beroendenheten samt psykiatrin.
Att flytta, byta umgänge, nummer osv kan hjälpa dig att komma i från ett destruktivt levende, så att du har bästa förutsättningarna att kunna hantera och bearbeta din upplevelse/sorg samt ditt ev missbruk.

Jag är 30+ och är nykter opiatberoende sedan 10år tillbaka, många I min föredetta umgängeskrets har fått sätta livet till pga av just opiater.

Försök att ta den hjälp du behöver och försök rädda sig själv medan du kan.
En jobbig sanning är också att de "vänner" man finner i ett missbruk är ens vänner just pågrund av det gemensamma missbruket.

Allt gott!

Först och främst vill jag tacka för alla stöttande svar!
Och för det andra vill jag säga: Jag bodde redan halva Sverige bort när det hände, jag var bara på besök i den staden och det är folket i den staden som inte kan förlika sig med sanningen.
Dessutom så har jag inget missbruk idag, det hade jag inte då heller, jag hade precis genomgått extremt komplicerad och stor axelkirurgi vilket medförde extremt svårhanterlig smärta och efter år av Oxynorm, Ketogan och nästan dagliga doser IV Morfin på akuten i 6 års tid för att reponera axeln då den konstant hoppade ur led, så var min tolerans för opiater extrem.
Inget jag fick hjälpte så en vän försåg mig med metadon.

Idag går jag på LARO.