Citat:
Ursprungligen postat av system
Eps-filer (om vi pratar vektorbilder) bjuder dock på en stor fördel jämfört med .ai: den monterade bilden innehåller bara synlig bilddata. Detta är inte fallet med .ai-filer som istället visar dokumentytan, oavsett var själva illustrationen är placerad eller hur stor den är.
Om detta beror på själva filformatet eller om importalternativen bjuder på fler möjligheter ska jag låta vara osagt, men med eps-filer monteras bilderna mycket enklare. Tycker jag.
Det där beror på att InDesign, dumt nog, monterar AI-filer med "trimbox" (hela sidan) som standardbox istället för "artbox" som det borde vara. Det kan man dock ändra i importalternativen, och i fortsättningen när man monterar en AI-fil så kommer InDesign ihåg inställningen, så man kan kryssa ut importalternativrutan igen.
Det beror alltså inte på filformatet i sig, utan mer InDesigns grundinställningar.
EPS-formatet har bara stöd för en box. Den brukar kallas "boundingbox", och Illustrator definierar den, klokt nog, efter "artboxen" från AI-formatet, d.v.s. endast synlig bilddata.
AI-formatet, och PDF-formatet, har stöd för fem boxar (I storleksordning: "artbox", "trimbox", "bleedbox", "cropbox", och "mediabox").
EDIT: Kanske skall tillägga att man på svenska brukar kalla "trimbox" för "sidstorlek" (eller "beskuren sidstorlek"), "bleedbox" för "utfall", "cropbox" för "instruktionsmarginal" och "mediabox" för "pappersstorlek" (utskriftspapprets storlek).