Nåväl, så här blev det.
Fisken fick tina halvvägs i kylskåp, varpå den fick en grundlig tvätt, buken rensades och gälarna avlägsnades. Bukhålan tvättades noggrant, sedan fick fisken ligga framme några minuter, innan en bedömning av utseende och doft fick avgöra dess öde. Jag upplevde en bra "grunddoft" av laxfisk, så jag valde att laga till fisken.
Sagt och gjort. Huvud och stjärt avlägsnades på grund av utrymmesskäl. Buken fylldes, något återhållsamt, med skivad citron och hela dillfrön. Fisken lades på ett galler i en rostfri ugnsform och ställdes i den nedre delen av ugnen, icke-övertäckt, i 100 C över-och-undervärme (ej varmluft) i ca 80 min till dess att innertemperaturen i den tjockaste delen av ryggköttet nådde 52 C.
Därefter togs fisken ut, vändes och täcktes med aluminiumfolie för att genast ställas ut på kylning och sedan i kylskåp under natten.
Morgonen efter avlägsnades det nu torra, följsamma skinnet utan större problem och fisken saltades generöst samt vändes på nytt. Den fick nu "marinera" och dra åt sig saltet, folietäckt i kylskåp, i ett dygn. Citron och krydda låg kvar i buken.
Slutligen serverades öringen kall med lite ny, färsk citron och havssalt på påskbordet.
Jah måste säga att smak och kvalité översteg de återhållsamma förväntningarna. Saftig, fet och mör havsöring, som inte märkbart lidigt av den tveksamma behandlingen.
