Vilka planeter och månar har åtråvärda grundämnen?

Ja men det är inte särskilt lätt, människor har ju inte lyckats ta sig vidare djupt ner i Jorden, hur ska vi lyckas ta oss ändå ner i dess kärna?

Det kan vi nog inte!
Om några år kanske...

Månen blir den värld vi bedriver gruvdrift på först bortom Jorden. Det finns visserligen inget där som inte finns på Jorden men allt är användbart i rymden. Inget på Månen, eller någon annanstans, är så exotiskt att det kommer skeppas till Jorden. Det kommer alltid bli dyrare än hemnära alternativ. Men allt som behövs i rymden som inte behöver skeppas från Jorden innebär stora besparingar för framtida rymdforskning. Enkla mineraler som kiseldioxid och ilmenit blir värdefulla då man kan bygga rymdskepp av de samt solpaneler för att förse forskningsstationer med ström. Så det är vad rymdmineraler har för värde; rymdforskning.

Helium 3 är värdelöst. Det är inget magiskt recept för fusion. Kan man utföra fusion med helium 3 så kan man göra det med vanligt väte. Men det kan vi inte. Helium 3 som kärnbränsle är en science fiction dröm.

Framförallt har de fördelen att mineralerna inte finns djupt nere i en gravitationsbrunn utan det är trivialt att transportera dem till andra platser i solsystemet. Vare sig det är månen, Mars eller omloppsbana runt jorden.

Nackdelarna är dock många. Vi måste utveckla en helt ny gruvteknik för att hantera vakuum och nollgravitation. Rimligen måste också brytningen ske i alla fall nästan helt automatiserat för vi kan inte ha en massa gruvarbetare i rymddräkt och tro att vi skall kunna utvinna något till rimligt pris.

Många grundämnen är intressanta, men det stora frågan blir hur vi ska få hit dom.

Det blir extremt varmt, rätt fort så kanske har du rätt .

Vi kan snarare AVVECKLA gammal gruvbrytningsteknik för att komma åt dessa malmer som svävar där i vakuum utan gravitation och utan alla andra problem vi lider av på Jorden!
"- Now hear this, all boys here. Now take a look for Fckssakes: She's naked! She's rich. She dances beautifully in our eyes. Let's grab this piece of asteroid, and mine it!"

Gruvbranschen karaktäriseras av sin tunga materiel. I mikrogravitation behövs inte sånt. De mineral som framställs lättare i viktlöshet lär nog vara lönsamma att landa ned på Jorden igen. Ungefär som att jämföra med hur lönsamt det är att odla bananer i Västafrika jämfört med i Sverige, och sen titta på närmsta ICA-butik huruvida de har bananer idag.

Vet vi om det finns några mineraler ute i solsystemet som inte förekommer på Jorden?

Javisst. Apollo astronauterna hittade mineral på månen som aldrig hittats på jorden tidigare (dock senare) . Det döptes till armalcolit efter Armstrong/Aldrin/Collins.

Du har uppenbarligen aldrig varit ingenjör som sysslat med praktiska problem. Gravitation är t ex utmärkt för att hålla saker på plats medan allt i tyngdlöshet flyter omkring om det inte kedjas fast. På jorden kan man ställa sig med en borr och trycka ned den i marken och borra ned i marken, på en asteroid är allt som händer att du själv flyger ut i rymden.

Så vitt jag har hört, så har man funnit runt 4500 mineral på Jordytan. På Mars bara en tiondel av det. För att nästan alla mineraler på Jordytan av formats av livet, de flesta via syreatmosfären som livet skapade här men aldrig på Mars.

Så jag tror att astrokemisterna redan har räknat ut så gott som alla mineral som kan finnas där ute. Så man förväntar sig inte hitta något exotiskt mineral där ute, annat än under extrema strålningsförhållanden i någon nebulosa då det verkar som om att även heliumatomer bildar familj för en mikrosekund åt gången.

Jag kanske är mer av en re-engineer. A shifter of paradigmes.
Om man slipper använda en tung borr som man måste trycka ned till den viktlösa marken, så kanske man börjar tänka på alternativa metoder.

En caterpillar gör sitt thing för att den är tung. På en asteroid är den inte längre tung. Så det finns ingen anledning att skicka upp någon Caterpillar dit. Det finns andra metoder att separera en viktlös asteroids olika material och sortera dem efter behag.