Sonen blir ledsen vid överlämning till mamman

Min son är 2 år. Hans mamma drog när han var 1 år. Enda sen dess så har han blivit ledsen när hon ska komma och hämta honom, vid överlämningen. Så fort han ser henne protesterar han.
När jag ska hämta honom blir han glad och det är inga problem.

Han är på bra humör när jag hämtar honom. Han har det bra hos sin mamma. Det är just vid överlämningen han visar att han inte vill med henne, den första reaktionen när han ser henne är att protestera. Enligt henne släpper det efter en stund och han är som vanligt igen.

Vad kan detta bero på? Känns lite fel att ens mors son blir ledsen att se henne, men det kanske är vanligt? Det känns tråkigt för henne och för mig, och uppenbarligen för honom också.

Akut separationsångest, går över lika snabbt som det uppstod eftersom barn lever i nuet.

Mammans feministiska ego är så stort då hon fått allt gratis att hon nu även ska ha allt från ungen känslomässigt och som vanligt aldrig ge nått tillbaka.

Akta så ungen inte blir psykopat pga den där feministiskt egotrippade mamman som fått allt gratis känslomässigt hela livet utan att någonsin fått lära sig vad ordet ödmjuk betyder och är för något...

Amen!

Barns anknytningar är i regel hierarkiskt organiserade och du är förmodligen överst i barnets anknytningshierarkin. Mamman är oftast barnets viktigaste anknytning vid denna ålder av förklarliga skäl. Men självklart inte per automatik. Hon ”stack” och du blev viktigare? Nog inte svårare än så.