Hur lyckas man med sånt?
Har försökt men ger upp hoppet hela tiden. Trillar dit och dejtar ateistiska män men intresset svalnar ofta. Eller det har det gjort innan. Det är en turn on för mig att mannen är aktivt bekännande kristen för tänker att jag då äntligen kan starta mitt liv.
Vet inte om detta egentligen hör till relationer och samlevnad.
Detta är värderingar som jag på något sätt kompromissat då jag dejtat ateistiska män
-emot abort
-inget sex före äktenskapet
-placerar Gud och sin tro före mig
-vill be för en och tillsammans
-står för manliga värden och vara mitt överhuvud
-vill ha många barn
-separera från föräldrarna och bli ett med sin hustru
Det utesluter samboliv vilket jag hatar passionerat. Har trillat dit två gånger. Det utesluter mama och papas boys som bara vill hänga med familjen och göra allt som dom säger. Utesluter också engångsknull, preventivmedel, klängighet och påståenden om att partnern är ens "allt" (falskt), utesluter ansvarslöshet (graviditet tas i beaktande vid sex), uteslutet fattiglappar som inte vill försörja barn, utesluter att mannen är passiv och vill att kvinnan gör alla beslut för då är hon "nöjd" vilket inte stämmer och leder till undertryckt frustration.
Det gör också livet mer begränsat och i en mall, kvinnor ska enligt denna syn vara undergivna (det kommer jag aldrig kunna bli men finns det liv finns det hopp), utesluter att kvinnan gör exakt som hon vill utan att ta hänsyn till mannen och hon kan inte ha allt för bra karriär (om hon blir familjens "överhuvud")....
Så många lever inte upp till min standard. Om jag skulle få en man jag på riktigt respekterar så skulle jag låta honom leda. Men när jag märker tecken på svaghet hos mannen försvinner respekt och jag börjar styra.
Kanske livslångt celibat är för mig men vill gärna ha en familj och en livslång relation.
Har försökt men ger upp hoppet hela tiden. Trillar dit och dejtar ateistiska män men intresset svalnar ofta. Eller det har det gjort innan. Det är en turn on för mig att mannen är aktivt bekännande kristen för tänker att jag då äntligen kan starta mitt liv.
Vet inte om detta egentligen hör till relationer och samlevnad.
Detta är värderingar som jag på något sätt kompromissat då jag dejtat ateistiska män
-emot abort
-inget sex före äktenskapet
-placerar Gud och sin tro före mig
-vill be för en och tillsammans
-står för manliga värden och vara mitt överhuvud
-vill ha många barn
-separera från föräldrarna och bli ett med sin hustru
Det utesluter samboliv vilket jag hatar passionerat. Har trillat dit två gånger. Det utesluter mama och papas boys som bara vill hänga med familjen och göra allt som dom säger. Utesluter också engångsknull, preventivmedel, klängighet och påståenden om att partnern är ens "allt" (falskt), utesluter ansvarslöshet (graviditet tas i beaktande vid sex), uteslutet fattiglappar som inte vill försörja barn, utesluter att mannen är passiv och vill att kvinnan gör alla beslut för då är hon "nöjd" vilket inte stämmer och leder till undertryckt frustration.
Det gör också livet mer begränsat och i en mall, kvinnor ska enligt denna syn vara undergivna (det kommer jag aldrig kunna bli men finns det liv finns det hopp), utesluter att kvinnan gör exakt som hon vill utan att ta hänsyn till mannen och hon kan inte ha allt för bra karriär (om hon blir familjens "överhuvud")....
Så många lever inte upp till min standard. Om jag skulle få en man jag på riktigt respekterar så skulle jag låta honom leda. Men när jag märker tecken på svaghet hos mannen försvinner respekt och jag börjar styra.
Kanske livslångt celibat är för mig men vill gärna ha en familj och en livslång relation.