Problem med känslorna

Jag har länge haft problem med känslorna. Under flera år. Det känns som det går upp och ner som en bergodalbana och när jag mår bra är livet perfekt och när jag mår dåligt är det kaos och jag tappat hopp om allt! Det kan pendla mellan bara minuter. Jag blir påverkad av relationer. Inte bara kärleksrelationer utan även vänskapliga och familjerelationer. Jag har även haft panikångest och känt enorm oro över ingenting. Jag har just nu en tjej jag träffar och jag har grova problem. Jag har gått KBT och panikringt psykakuten och problemen har lösts tillfälligt. Jag kan verkligen inte slappna av just nu. Är det inte bättre att dö?

Att dö är en permanent lösning på ett tillfälligt problem.

Tänk alla toppar och allt underbart du går miste om, hur mycket underbart som andra människor kommer missa om du inte finns.

Att dö är ingen lösning.

Kontakt med psykiatrin först och främst. Har du haft nån mer långvarig kontakt än att panikringa förut? Diagnostisering och läkemedelsbehandling?

Har du några vänner du känner förtroende för, som känner till din problematik?

Haha jo det är väll mer avslappnat att vara död möjligtvis.

Får med mina panik attacker och oro. Stress. Rädsla som vilken tönt som helst kan man tycka. Lär dig se på saken som något som gynnar i förlängningen. Låta det vara som det är. Blir man stark.

Såklart nämner någon psykiatrin... Psykiatrin... Suck. Gå inte in i fällan, detta systemet är redan anledningen till varför du mår dåligt, nu vill de att du ska poppa piller de skriver ut till dig såklart så du ska slösa dina pengar på något som bara kommer förstöra dig ännu mer i det långa loppet. Gör inte det, supporta inte läkemedelsindudtrin alls! De är en av de smutsigaste brancherna vi har på denna jord. Allt är smutsigt i detta systemet men läkemedelsindustrin tar nästan priset.

Allt sitter i huvudet på dig, det är bara du själv som kan göra något åt saken. Sysselsättning, rörelse, rutiner och struktur är det enda effektiva som kommer hjälpa dig och det distraherar dig en del från att tänka så mycket på annat. Ditt övertänkande har blivit en vana, du har vant dig att tänka negativt så därför måste du ersätta det med bra vanor och vänja dig vid dom.

Vad du än gör så försök inte att dra dig ur dina problem med lathet, spendera inga pengar på vården, gör det själv så har du nåt att vara stolt över åtminstone.

Psykiatrin kan visst hjälpa till. Tror ingen direkt tvingar en ta mediciner om man verkligen inte vill. Om man inte har tvångsvård, då är det kanske annorlunda. Att gå där är inget att skämmas över. Det är snarare en styrka att söka hjälp.

Nej dem pajjar för människor. Kommer dit. Livet är ett helvete. Här din banankaka. Vi medicinerar bort allt du känner. Dvs. Förstör dig på ett känslomässigt plan. Det som gör dig till människa.

Vi är inte intresserad av dina problem. Men vi kan numba dig att inte kännas vid dem. Vilket alla nappar på. Ursäkta. Men kan gå på heroin och må bra med.

Läs på dig om träning och vikten av fysisk aktivitet, rutiner och bra sömn. Läs boken "Skärmhjärnan" så får du bra insikt!

Din problematik liknar min. Jag har känslor som är extremt starka och ibland är jag världens lyckligaste medan ibland vet jag inte hur jag ska överleva de starka känslorna som stryper tag om en och drar ner en i ett svart mörker. Jag fick ADHD diagnos med OCD. Det jag tänker för dig är att du kanske är bipolär el. har borderline alternativt add/adhd. Någon form av hjärnobalans i hormonerna (serotonin, noradrenalin och dopamin) har du med säkerhet. Dina känslor är din tillgång men de får inte begränsa dig i ditt mående. Googla på bipolaritet, känslomässigt affektiv mm. Malou efter tio har bra youtube videos om både borderline, bipolär sjukdom och adhd. Det är bara att utforska ditt sätt att fungera på. Kunskap om dig själv är nyckeln ur psykiskt lidande.

Jo, det är bättre att dö. Nackdelen är ju att du inte kan hålla koll på dina familjemedlemmar då och försöka skydda dom mot allt ont i denna värld, så där har du en till oro varsågod.

Testa att gå till en kraniumsakral terapeut, värt ett försök.

Du lider troligtvis av mano-depression. Om det svänger så mycket hela tiden. Sen är det ett helvete att aldrig kunna slappna av.