Hur svårt är det att få en doktorandtjänst?

Jag sitter som bäst här i kursväljartider (basblocket är färdigläst, nu ska det profileras!) och tänker på min framtid.

Min tanke har hela tiden varit att försöka skaffa mig en doktorandtjänst, och sedemera en finfin titel, efter avlagd examen. Jag har alltid haft i bakhuvudet att det kanske inte är hur simpelt som helst att få en dylik, och har formulerat små reservplaner.
Nu funderar jag på hur stor relevans dessa mina reservplaner kan komma att få i framtiden, och på hur enkelt/svårt det är att få sig en anställning på en institution.

Vad är det första de tittar på vid "uttagningen"? Och hur görs denna?

Jag läser ett naturvetenskapligt program och har, i min mening, finfina betyg. Vilka faktorer är det mer som väger in?

Det är antagligen ganska mycket lättare som civilingenjör i kemiteknik än som kemist från kemilinjen men det ska ändå inte vara några problem.

Givetvis ska du se till att göra ditt examensarbete (D-uppsats?) vid en forskningsgrupp där du kan tänka dig att doktorera, och som gärna är välfinansierad. Du kan också säga att du är intresserad av att fortsätta med att doktorera redan när du bestämmer var du gör din D-uppsats.

Om du vill göra din doktorandtjänst i en grupp där du inte har några kontakter och därför söker en allmänt utlyst tjänst så är det givetvis betyg och rekommendationsbrev som väger tyngst. Din D-uppsats bör även den se bra ut vid en första titt.

Vet du inom vilket område du kan tänka dig att doktorera?

Hurså?
Här i Linkeboda har vi visserligen inga civ.inga-are inom mitt gebit, så det bör inte vara särskilt mycket i vägen. (visserligen är det inte säkert att jag blir kvar här, men iaf.)

Aaah, man kan få in en fot den vägen, alltså?
Det låter nått det!
Som sagt är jag i väljarbestyr just nu. Min avsikt är att läsa kurser så att jag täcker in en god bit av både analytisk och organisk kemi, vilket av det som sedan kommer stå i mina examenspapper får framtiden utvisa.. Så det är väl något av det som är aktuellt.

Det här är mycket intressant. Ett av högskole- universitetsutbildningens syften är ju att förbereda för forskning. Men det ges på många håll mycket lite information om forskning och vilka uttagskriterier som finns. Ibland hör jag om personer som skrivit både C- och D-uppsatser men inte har en aning om hur man går tillväga för att söka in på olika forskarutbildningar, doktorandtjänster osv. Detta är ju en brist.

Det verkar på många hålla vara höljt i dunkel hur doktorandtjänster tillsätts. Om det finns vissa strategiska val som måste göras och som klart förbättrar dina odds att komma till en doktorand-tjänst och man från utbildningens sida inte upplyser om detta förrän det är för sent så är det ju för j-t.

Så egentligen rekommenderar jag dig att snacka runt litegrann på den institution du pluggar på, så att du får ordentligt klart för dig hur det ser ut.

Mja, nu vet jag väl inte om vi ska vara så drastiska, i just det här fallet.
Jag går faktiskt inte i mer än andra årskurs, av fyra, och är mest nyfiken. Eventuella taktiska åtgärder är det nog inte tal om ännu, vad jag kan förstå.

Men visst borde kanske min nyfikenhet ha stillats från institutionellt håll, redan.

1. Har LiTH ingen kemiingenjörer? Rent allmänt kan det vara lättare att doktorera på teknisk fakultet då de ofta har lite mer deg och fler 'oattraktiva' (= tillämpade) områden. Lönerna är ofta högre på teknisk fakultet också.

2. Givetvis ska du välja en handledare som letar doktorander eller som du tror har ekonomiska möjligheter att ta emot en doktorand. Annars får du lita till de 'centrala' doktorandtjänster som utlyses. Ska jag vara helt ärlig är jag mer van vid förfarandet vid teknisk högskola där jag har fått intrycket att professorer kanske har lite mer frihet att göra som de vill.

3. Bra betyg är alltid bra. Har du riktigt bra studieresultat kanske du kan få ett stipendium men jag vet inte hur det fungerar på universitet där man 'bara' kan få G-VG. Måste vara ganska många som bara har VG.

1. Nej.. Det närmaste man kommer är Kemiska biologer (pfft!).

2. Hmmm, hur vet jag vilka handledare som söker doktorander, och har pengar? Hur stora valmöjligheter har man när det gäller att skaffa sig en handledare?

3. Tror inte att det är särskilt många som har VG i alla ämnen, åtminstone inte på mitt program. Inte sällan är det bara 4-5 stycken som skriver VG på tentorna (även då vi läser kurser tillsammans med folk från andra program), så jag bör ligga ganska högt i topp med mina 60 p VG av 70 lästa (tyvärr kom missen i en kurs i Organisk kemi... Jag bör dock kunna skriva upp det betyget relativt enkelt, efter att ha läst fler kurser i ämnet.).
Men visst, jag behöver väl inte få några stipendier bara för att mina klasskompisar är kassa i huvudet.

Det bästa sättet att få svar på dessa frågor är att prata med doktorander. De som redan är inne i systemet har ganska bra koll på olika forskargrupper. Försök hitta någon som ser jävligt cynisk ut och som inte är alltför intresserad av livet i allmänhet. Dessa är ärliga och försöker inte ragga dig till deras grupp...

Det är väl sant.
Jag har en god vän vars respektive är doktorand, dock på institutionen som håller till i korridoren bredvid kemisterna, typ.. Man kanske skulle bjuda in dem på en liten parmiddag och höra sig för...

Jag aviserar i tråden när det är dags för dipsutation. Be there or be square